| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÄNKTA, r. l. f.; best. -an; pl. -er.
(†) sankt ställe, sankmark; jfr SÄNKA, sbst.1 1. För all ting måste på sänckta åkrar serdeles, icke lemnas breda renar, utan tages renen aldeles bort och köres på säncktan. Salander Gårdzf. 131 (1727). Klappurmylla .. finnes i sänkter emellan backar. LAA 1813, s. 262.
Spalt S 16274 band 33, 2002