| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
1) (†, utom i slutet) motsv. SÖKA 1: handlingen l. verksamheten att söka; förr äv., motsv. SÖKA 8, i ssgn RESTANS-SÖK. LejonkDr. 149 (1688). Dän uti Hiärnans wrår will finna hwad är hölt / Lär äffter mykket Sök fast litet dädan bärga. LykkoPris D 1 a (1689). — särsk. (fullt br.) jäg. i fråga om jakthunds sökande, om handlingen l. verksamheten, äv. om egenskapen l. förmågan, att vädrande söka l. följa vittring av ngt; äv. konkretare, dels om område där jakthund söker, dels om väg som hund(ar) tillryggalägger under söket; jfr SÖKA 1 g. Man säger att hunden har ett godt sök, om han bär näsan högt, mera rättar sig efter vinden, än efter spåren på marken, och icke söker så alldeles rakt framför sig, utan fastmer, oupphörligt omvexlande, jemväl till höger och till venster. Sandström Jester 6 (1829). Rapphönshundens sök bör vara med upphöjd nos. Svederus Jagt 365 (1831). Kurre utsträckte söket allt mer och mer, och slutligen försvann han ur min åsyn. Kolthoff Minn. 202 (1897). Efter tjugu minuters sök gick en ny hare upp och drog i väg med hundarna nära utom hörhåll. TurÅ 1913, s. 160. Fram över fällan gick söket, runt stenkummel och över kolbottnar, omkring rishögar och utefter de smala kreatursstigarna. Sparre Pikstav. 59 (1916). Har aldrig sett en hund med bättre sök. ÖgCorr. 17 ⁄ 12 1966, s. 7. — jfr PAR-, SICKSACK-SÖK. särsk.
γ) (numera mindre br.) i utvidgad anv.; särsk. om djurs sökande efter föda o. d., särsk. i uttr. på sök efter ngt. Någon gång synes t.o.m. björnen ha vandrat genom ripmarkerna, stadd på sök efter rikare bärtrakter. NTIdr. 1898, Julnr, s. 38. När nötväckan är ute på sök efter boplats, råkar hon understundom ut för äventyr. Rosenius SvFågl. 1: 231 (1917). Herman gick på sök efter ett uppslag och höll sig länge i Klostergatan. Nilsson TreTerm. 243 (1943). Under sitt sök efter föda .. rör sig (fasanen) på ett område av 300—500 meters radie. JägUppslB 77 (1989).
2) (†) = SOCKEN 7. En söök, ther man vpsöker något aff brunnar som nederfallet är. Linc. Vu 4 d (1640). (Sv.) Söök (lat.) harpago, harpax. Wollimhaus Ind. (1652).
Spalt S 16495 band 33, 2002