Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TARANTEL taran4tel l. tarantäl4, m. l. r.; best. -teln (MKähler (1756) hos Linné Bref I. 8: 157, osv.) ((†) -telen MKähler (1756) hos Linné Bref I. 8: 156, VetAH 1758, s. 32; -tlen Castrén StormaktstDiktn. 98 (cit. fr. 1676)); pl. -tlar (MKähler (1756) hos Linné Bref I. 8: 156, osv.), äv. (numera mindre br.) -tler (Rudbeck D. Y. Samolad 14 (1701), Harlock (1944)) ((†) -teler Ackté Jalander 30 (1932); -tlor Lagerbring HistLit. 135 (1748)).
Ordformer
(tarantel 1732 osv. tarantell 1786. tarantul 1757—1758. tarentel 1834. tarentuler- i ssg 1835 (: Tarentulerdansen, sg. best.))
Etymologi
[jfr d. tarantel, nor. tarantel, t. tarantel, ä. t. tarantul, fr. tarantule, eng. tarantula, ä. eng. tarentula; ytterst av it. tarantola (oftast felaktigt etymologiskt förklarat ss. bildat till stadsnamnet Taranto), dim. av mlat. o. it. dial. taranta, tarantel, sannol. avledn. av ett ord motsv. fr. dial. tará, genomborra, samhörigt med fir. tarathar, borr, sannol. rotbesläktat med lat. terere, riva, gnugga (se TRÖSKA, v.); se SEkbo SupplHellquistOtr. (c. 1990). — Jfr TARANTELLA, TARANTISM]
spindel tillhörande släktet Lycosa Latreille, särsk. om arten Lycosa tarantula (Rossi); äv. (ngn gg) allmännare, om (giftig) spindel. Sjunger .. som af tarantlen stungen. Castrén StormaktstDiktn. 98 (cit. fr. 1676). (Lat.) Tarantula .. (sv.) Tarantel. Finnes mycket i Italien, och gör giftiga bett. Linné FörelDjurr. 280 (1751). Huru dåraktigt, att midt under dåsighetens tidehvarf låta pligtens tarantel sticka sig. Livijn 1: 341 (1824). Den äkta eller s. k. Apuliska Taranteln (T. fasciiventris), en stor, öfver en tum lång, vacker spindel af gulgrå färg, med svart teckning ofvanpå, och rödgul buk, tecknad med ett svart tvärband. 1Brehm III. 2: 197 (1876). Historien om taranteln med dess giftiga bett, som endast kunde helas genom en exalterad dans (”la tarantella”), hör till de många omedvetna lögnhistorier, som den dunkla medeltiden lämnat oss i arv. Bryk Vandr. 13 (1924). De spindlar, som beskyllas för giftbett, bära ofta folknamnet ”tarantel”. Hanström SådDjur 114 (1935). — särsk. [efter amerik. eng. tarantula] i oeg. anv., om art av spindelfamiljen Theraphosidae, fågelspindlar. I Amerika har fågelspindlar oegentligt kommit att kallas tarantulas (försvenskat till tarantlar). NE (1995).
Ssgr: A: TARANTEL-ART. entomol. jfr art 8 a α. Den enklaste typ af .. (grävda) jordrör frambringas af södra Europas tarantelarter (Lycosa). Reuter LägrDjSjälsl. I. 1: 31 (1886). —
-BETT. jfr bett 2. SAOL (1900). —
-DANS. (tarantel- 1811—1931. tarantuler- 1835) [jfr t. taranteltanz] (†) (suggestiv) livlig dans varmed man enligt ä. uppfattning kunde bota tarantelbett; äv. om tarantella; äv. bildl. JournLTh. 1811, s. 479 (bildl.). Almqvist Luna 42 (1835; om tarantella). Rendahl Brehm 21: 290 (1931). —
-SKORPION. (†) om spindeldjur tillhörande ordningen Amblypygi, särsk. familjen Tarantulidae; i pl. äv. om familjen l. ordningen. I de tropiska länderna förekomma några stora, intressanta former, som utgöra öfvergång från skorpionerna till spindlarne, nemligen Tarantelskorpionerna (Phrynus). 1Brehm III. 2: 199 (1876). Rendahl Brehm 14: 555 (1931).
B (†): TARANTULER-DANS, se A.

 

Spalt T 488 band 34, 2003

Webbansvarig