| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TIGA ti3ga2, v.1 -er, teg te4g, tigit ti3git2 l. tegat te3gat2 (pr. sg. pass. -as Almquist Häls. 765 (1897: tigas bort); -es Lind (1749) osv.; -s Expressen 3 ⁄ 9 1991, s. 13, osv. — imper. pl. tien Holof. 26 (c. 1580); tigen Lucidor SVS 100 (1672; uppl. 1997), Jes. 41: 1 (Bib. 1917); tiger Humbla Landcr. 362 (1740), Dalin Vitt. 5: 184 (c. 1753). — ipf. sg. ind. tagde Dahlstierna (SVS) 174 (c. 1700), Ihre (1769; angivet ss. ålderdomligt); teg (-ee-, -gh) 3SthmTb. 7: 210 (1612) osv.; tigde (-dh-) Luk. 9: 36 (NT 1526), Lagerström Bunyan 2: 48 (1727). — ipf. 2 pers. sg. ind. tegst Swedberg Cat. 115 (1709). — ipf. pl. ind. teege Tegel G1 1: 65 (1622); tego Werwing Hist. 1: 193 (c. 1690), IllSvOrdb. (1964). — ipf. sg. konj. tege ÖB 124 (c. 1712) osv.; tego Dalin Arg. 1: 343 (1733, 1754); tigde SalOrdspr. 17: 28 (öv. 1536), Törning 151 (1677). — sup. tagett OxBr. 3: 504 (1638); tagt TRudeen Vitt. 262 (1687); tegat (-ee-, -gh-, -dt) 4Mos. 30: 15 (Bib. 1541) osv.; tegit (-et) Tiällman Gr. 212 (1696), Bliberg Acerra 74 (1737); tigat CAEhrensvärd Brev 1: 64 (1782); tigit (-et) Lind (1749) osv. — p. pf. tegen AOxenstierna 13: 52 (1635: tegne, pl.); teghat Rom. 16: 25 (NT 1526; f.)) vbalsbst. -ANDE, -NING (†, Lind (1738), Möller (1755)); -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
1) om person l. djur: låta bli att tala l. sjunga l. ropa l. på annat sätt ge (ngt) ljudligt tillkänna, iaktta tystnad; äv. hålla upp med att tala osv., bli tyst; äv. i utvidgad anv. med saksubj. (se särsk. b, c); dels intr., dels i vissa anv. tr. (se d); jfr SVIGA, v.2 Tiga är inte hans starka sida. Tig med dig! Om du bara tege en kort stund. Moderns tigande gick honom på nerverna. Fructa tigh intit, vtan tala och tijgh icke. Apg. 18: 9 (NT 1526). Tijgh eller jagh slår munnen sunder på thigh. 3SthmTb. 5: 145 (1603). Om i sälskapet äro någre skickeligare än wij, bör man låta dem tala, påhöra dem, och tiga. SwFrOrdeB 164 (1703). Men – han måste tiga, och knyta näfven i böxsäcken. Altén EBokst. 23 (1797). Under våren sjöng beständigt (fink)hanen, / Under sommarn började han tystna, / Och om hösten tiger han alldeles. Runeberg (SVS) 1: 109 (1830). De (älskande) tego; men talade mycket ändå. Ling As. 607 (1833). Det konstiga med personer som ingenting ha att säga, är att de ha så svårt att tiga. UNT 11 ⁄ 1 1933, s. 6. Till sist tyckte jag det började bli lite besvärligt med det här tigandet. Evander Härl. 10 (1975). — jfr MOL-TIGA. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Tala är silver, tiga är guld. Tiya haffuer sin tijdh. Tala haffuer sin tijdh. Pred. 3: 7 (Bib. 1541). Toom taska tigær, pæningelös ær man altid blyger. Bureus Suml. 78 (c. 1600). Then som tiger han samtycker nogsamt. Spegel Oliw. B 3 a (1675). Tig, min mun, så får du honung! Rydberg Frib. 157 (1857). Tiga är också ett svar. Holm Ordspr. 329 (1964).
b) (i vitter stil) om ngt sakligt: vara l. bli stilla l. overksam. o. därigm tystna; om vind l. (o)väder, närmande sig l. övergående i bet.: avta l. bedarra l. upphöra; äv. mer l. mindre bildl. (jfr c). Thå han vpwekt war nepste han vädhrit, och sagde till hafuidh, tijgh och war stilla, och vädhrit saktadhe sich och wort en stoor stilheet. Mark. 4: 39 (NT 1526). Jord och afgrund måste tija, Fast de faaslig gnija. Rosenfeldt Vitt. 177 (c. 1690). Ändtligen stormen teg. Stagnelius (SVS) 3: 97 (1817). Krigets åskor tiga inom våra landamären. Svedelius SmSkr. 1: 94 (1864, 1872). Grafström och Choræus hade på förhand stämt .. (C. W. Böttigers) ännu tigande lyra till vemod. 2SAH 56: 83 (1880). När ångbåten låg stilla och den stönande maskinen teg (osv.). Geijerstam LycklMänn. 88 (1899). Karin, lilla syster, knäpp gitarren! / Länge nog den tegat i sin vrå. Fredriksson Stig. 20 (1913). Milorna flämta … natten står / sövande mörk och tiger. Ferlin DöddansV 21 (1930).
c) (i vitter stil) om ngt sakligt: vara tyst l. underlåta att visa sig l. ge sig tillkänna (jfr b). Lät hoon aff mädömk stiga / Vhr Bröste mången Pust / Som kom all Frögd til tiga / Ok blåste bort all Lust. Lucidor SVS 131 (1674; uppl. 1997). Förgrymmade Öde hwi tiger tit dunder, / Hwi kastar tu icke hwad öfwerst är under. Lindahl Syrinx 15 (1747). Som en tigande gåta låg emedlertid Wallenstein sjelf orörlig i midten af detta lysande hof. Fryxell Ber. 6: 417 (1833). Febern aftog, drömmarne bleknade bort, själens frågor tego litet. Almqvist AmH 2: 45 (1840). Inför .. (livsbejakelsen) tiger allt viljande. Hellström Kusk. 159 (1910). Runebergs dikt berättar en djupare hemlighet om människohjärtat: sorgen talar, glädjen talar, lyckan tiger. Alving SvLittH 3: 124 (1932).
d) (numera mindre br.) med obj. o. bestämning som anger resultatet. Man antingen teg mig höfligt ur stugan eller förklarade, att här inte fans något märkvärdigt. Landsm. VIII. 1: 55 (1887). Han afbröt sig .. häpen öfver att hon, som nästan tegat sig trött, på en gång låtit orden springa ifrån sig som lössläppta fålar. Lindhé Ledf. 24 (1903). Siwertz Sel. 2: 213 (1920).
e) i vissa uttr.
α) tiga still(a), se STILLA, adj. o. adv. 2 a, förr äv. tiga kvar, se KVAR I 1; särsk. bildl. i uttr. hälsan tiger still. Tagher exempel aff Christo, han tijgher stilla medh oss och offwerskyler wåra synder. OPetri 2: 259 (1528). Hvar plåga har sitt skri för sig, / Men helsan tiger still. Geijer Skald. 13 (1811). (Att kunskap verkar vara mindre betydelsefullt) tolkar .. (han) som ett tecken på att hälsan tiger still, väljarna har i tidigare enkätundersökningar ansett att svenska partiledare i gemen är kunniga och problematiserar inte egenskapen. DN 11 ⁄ 6 1993, s. A8. — jfr STILLA-TIGA o. STILLA-TIGANDE.
β) (vard.) få så (att) man tiger, bli tystad; dels: göras svarslös, dels i fråga om att (med våld) handgripligen nedtystas. Där fick han så han teg en stund. Nordström Amer. 44 (1923). ”Här skall du få så du tiger, din blodtörstiga linslus”, skrek (hon) .. och slet mig över räcket. Expressen 25 ⁄ 12 1994, s. 25.
γ) tiga och lida, se LIDA, v.2 5, l. svälja l. foga sig l. ta emot, se TAGA EMOT II 2 e, (under tystnad) underkasta sig l. tåla l. acceptera (ngt obehagligt). AOxenstierna 1: 345 (1630: lijdas). Geijer Brev 383 (1841: sväljt). Någon öppen opposition törs man emellertid icke riskera, utan det återstår endast att tiga och foga sig efter omständigheterna. VL 1908, nr 212, s. 4.
δ) (förr) tigande mässa, se MÄSSA, sbst. 1 b β. (Kanons helighet gör) at han icke pläghar läsas j Messonne offuerliwdt .. vthan sachta och hemligha, huarföre han och her när oss nempnes Stilmessa, eller Tiyande messa. LPetri DialMess. 11 a (1542).
ε) [av lat. silent leges inter arma] bland vapnen tiger lagarna, förr äv. lagen tiger för vapnen, lagen har ingen talan (i krig). När Konung Carl den XI. kröntes år 1675, war han uti swårt krig inwecklad; så at lagen måste tiga för wapnen. Bælter Cerem. 127 (1760). Strömholm Fält. 269 (1977).
ζ) (†) tiga som ett gott barn, iaktta fullständig tystnad. (Eftersom ingen såg henne byta vagn) och hennes kusk och dräng tego som goda barn .. så (osv.). Björn DygdYngl. 72 (1794). Men som han icke kunde yppa, hvad som händt honom, teg han som ett godt barn. UrFolksRoseng. 3: 13 (1889).
2) i fråga om ngt (talat l. skrivet) som borde omnämnas l. framkomma: underlåta att omtala l. omnämna, hålla inne l. tyst; äv. närmande sig l. övergående i bet.: hålla (ngt) hemligt; särsk. med bestämning styrd av prep. om l. med, betecknande det som förtiges l. icke omtalas; äv. dels med saksubj., dels med obj.: förtiga (se särsk. a). Tigandets konst. OPetri 1: 523 (1528). Så gaff förnembde pige Drängen som henne först belegrade een Ny skinn tröije Ath han skulle tije och inthet röija henne. UpplDomb. 5: 208 (1599). (Vid vittnesmål) så skalt tu .. Ingalunda tiga med en sak, at domaren kommer at fella en orett dom, emedan tu, som witna borde, tegst ther til. Swedberg Cat. 115 (1709). Kilskrifterna tiga alldeles om den stora omstörtningen (dvs. Ninives fall). Tegnér Niniv. 88 (1875). Hennes lärotid i stan har nog varit ganska svår, men sånt tiger hon gärna med. Carlsson Stockh. 8 (1915). Trots att .. (Ibsens) dramer erövrat kontinenten, teg man i Norge för det mesta om författaren eller behandlade honom, som om han redan var ett historiskt minne. SvLittTidskr. 1960, s. 151. — särsk.
a) (†) tr.; (medvetet) förtiga (se d. o. 2) (ngt); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. med betydelsen: outsagd l. ej (förut) bekantgjord l. känd. (Budet om att inte bära falskt vittnesbörd kränks) när man icke talar gott om hwar man, och tigher thet ondt är. OPetri 1: 20 (1526). Käre moder, jag .. hoppas, att I ähre den hustru, att I kunne tijia ett ordh. Schück Wivallius 1: 105 (i handl. fr. 1630). Att och min F(rände) förmaner dem andhre att holla altt hemligtt .. på ded icke någon aff obetenksamheett .. lather någre ordh uth, som bettre ähre tegne. AOxenstierna 13: 52 (1635). Itt Barn som födes vthi Watumånen hafwer goda seder .. Hwad som han weet som lönligit är, thet tijgher han. Bondepract. C 8 b (1662). När jagh nu min böön uthgiuter / Tijg migh icke Gudh min tröst. Ps. 1695, 45: 1. Jag ei förtiga wil, hwad ingen tiga bör. Brenner Dikt. 1: 25 (1700, 1713). Du döljer mitt öde, du tiger det ord / som skulle min själ förskräcka. Lagerkvist Kaos 77 (1919). särsk. (†) i vissa förb. som uttrycker en stegring med bet.: att icke tala om, för att nu inte tala om (l. säga). G1R 29: 280 (1559). Jagh tijger, att K(unglig) M(ajestä)tz högheet och Ständernes herligheet deregenom aldeles blefwe casserat. RA II. 1: 419 (1614). Våre grannar och affvundzmän, jagh tiger våre fiender, haffve fruchtat sigh för vår konung. AOxenstierna 7: 643 (1632). (Han var mycket redlig men) wardt omsider så utmattat och trött, såsom och af tillstötande siukdomar och skröpligheter (til at tiga förtretligheter) så förswagat, at han nödgades sitt Pastorat resignera. Cavallin Herdam. 2: 259 (cit. fr. 1713).
b) hålla (ngt) hemligt l. vara diskret; underlåta att skvallra; (förr) särsk. i p. pr. i adjektivisk anv.: som har förmåga att (förstå när det är lämpligt l. riktigt att) tiga. Hon förstår att tiga. Han teg med prästens namn. (Efter bevisningen) giilladhe thee gode herrer vor .. dom oc baade honum staande at tiigia medh siit skwaller. JönkTb. 129 (1535). Förnufftigh är iagh, lärd och tiende ther til. Bondepract. E 2 b (1662). (Någon) nämde .. att ni hadde en fru uti Staden, min surpris var otrolig, intet i det att ni var gift men att ni tigat med en så oskyldig sak. CAEhrensvärd Brev 1: 64 (1782). Tillåt mig tiga, goda friherinna! Jag är för gammal att börja löpa med sqvaller. Ljunggren Ber. 37 (1883, 1892). (Han måste) lämna sitt hedersord på att tiga. Ahlin Glömsk. 199 (1954). särsk.
α) i sådana uttr. som tiga som muren l. en mur, se MUR, sbst.1 1 d β, förr äv. som väggen, (medvetet l. avsiktligt) iaktta fullständig tystnad (om ngt). Intet agg, ropade Jupiter, förliker Er ärligen och tiger som wäggen, at ingen får weta, huru I skämt ut Er. Dalin Vitt. 5: 184 (c. 1753).
β) (numera bl. tillf.) en svensk tiger; jfr TIGER 3 b. En svensk tiger; paroll i Informationsstyrelsens varsamhetskampanj mot spioner och ryktessmideri hösten 1941; på en vitsande reklamaffisch med bilden av en tiger. Holm BevO 321 (1948).
c) i vissa uttr.
α) (†) tiga till ngt, närmande sig l. övergående i bet.: (tyst) ge sitt samtycke l. godkännande till ngt. (Om en kvinnas) löffte och förplictelse som hon gör offuer sina siäl, kommer för hennes fadher, och han tijgher ther til, så geller .. hennes löffte. 4Mos. 30: 5 (Bib. 1541). Her till tigde bisperne och månge andre medh them. RA I. 3: 35 (1593). (Överhetspersoner bör) icke samtyckia eller tija til store och grofwe Synder. Rudbeckius KonReg. 255 (1615). Föräldrar böra intet tiga til barnsens synd och galenskap. Swedberg SabbRo 969 (1690, 1712). Akta uppå wårt rop och tig icke til wåra suckar. PH 11: 548 (1782). Widegren (1788).
β) tiga ihjäl ngn l. ngt, gm (total) tystnad l. ignorans nedgöra l. tillintetgöra l. undertrycka ngn l. ngt. Samtiden 1872, s. 364. Dock skall ej smärtan, ej sorgen / tigas ihjäl, ty att tiga / är hos en sångare brott. Fröding NyttGam. 54 (1897). Det går nästan inte att tiga ihjäl någon som påstår att han tigs ihjäl. Expressen 3 ⁄ 9 1991, s. 13. — jfr IHJÄL-TIGA.
TIGA FRAM10 4. (tillf.) rikta uppmärksamheten mot (ngt) gm att inte nämna det. Ett par kärva konstateranden är hela det yttre stoffet. Den mörka, personliga tragedin tiger balladen fram. IllSvLittH 1: 235 (1955). —
TIGA SIG TILL10 0 4. gm att tiga uppnå (ngt) för sig. För att mig höja upp till Sveriges krona, / Behöfde jag ett enda steg ej taga: / Att tiga mig till den var ren tillräckligt. Cygnæus 10: 319 (1854).
B: TIGE-TECKEN. om tecken för paus i notskrift. Tige-teknen eller de så kallade Pauserne. Täubel Boktr. 1: 157 (1823).
TIGERSKA. f. [jfr tigare] till 1, 2: (numera bl. tillf.) om kvinna som tiger. Vänast bland kvinnor var du, / drömmerska, tigerska, hemlighetsstor. Nerman Pan 57 (1912). Östergren (1957). —
TIGSAM. till 1: (†) tystlåten; jfr tig-låtig. Om än oenigheetz såår äre komne aff androm, så kan doch een sådan Menniskia, som tijgsam är, thet snart nedertysta och vndertryckia. PJGothus Martini 253 (1608).
Spalt T 1084 band 34, 2004