| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLHÅLL til3~hol2, n.; best. -et; pl. = (se för övr. HÅLL, sbst.1). (förr äv. särskrivet)
1) (utom ss. förled i ssgr numera föga br.) verksamhet att hålla till (ngnstädes); förr äv.: umgänge (med ngn l. mellan ngra), särsk. i fråga om (intimt) förhållande mellan man o. kvinna (jfr HÅLLA TILL 4 b); jfr 2. Enn hore, som Hinrich pläger hafua sitt tilhåld medh. 3SthmTb. 5: 47 (1603). Klaganden androg, att han äfwen af Rychtet spordt ett oanständigt tillhåld emellan Berg och Fridricha. VDAkt. 1749, nr 573. Jag är nyss återkommen efter ett par veckors tillhåll i Drottning Disas åldriga näste. JIhre hos Grape IhreHandskrSaml. 1: 426 (1853).
2) ställe där ngn (gärna l. ofta) håller till l. uppehåller sig; äv. dels med negativ (bi)bet., särsk. pregnant: uppehållsort för oönskade l. störande l. misstänkta o. d. individer, dels om stadigvarande vistelseort l. hemvist l. säte (numera bl. i fråga om djur: boplats); särsk. dels i förb. med ha (i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 1), dels med prep.-attribut (inlett av för, förr äv. av) l. gen.-attribut angivande den för vilken ngt är sådant ställe. Oss är vnderuijst, huro en skalk .. haffuer nw i näste forlidne höst och vintter, hafft sith tilhåll inne hoss eder i iämptelandt. G1R 5: 56 (1528). Vthi Novogorodt haffua Fursterna hafft sitt tilhåld. Petreius Beskr. 1: 41 (1614). Då man märcker löös Jord under Fötterna, som wist är ett tillhåll af någon Mullwada. Rålamb 14: 44 (1690). Han föregifver, att borgen .. utgör ett tillhåll för patrask, fastän jag är den ende, som bor där uppe. Cederschiöld Riehl 2: 33 (1878). Det alltför gästfria huset, som var ett kärt tillhåll icke blott för artister utan äfven för en mängd släktingar och vänner. De Geer Minn. 1: 2 (1892). I dessa trakter har sångsvanen, den skyggaste av alla våra fåglar, ett av sina sista svenska tillhåll. Selander LevLandsk. 108 (1955). Blir en del av skolan ett tillhåll så blir också andra byggnader utsatta för vandalisering. DN 18 ⁄ 8 1987, s. 33. — jfr RÖVAR(E)-, SOMMAR-, STAM-TILLHÅLL m. fl. — särsk. i utvidgad l. bildl. anv., om ställe där ngt (vanligen) finns l. förekommer; särsk. (o. numera bl.) i fråga om mänsklig verksamhet l. egenskap o. d. Forsius Phys. 355 (1611). Hjälen är det förnämsta tilhåll för Fiskens Ådror. SvSaml. 3–6: 128 (1765). Den delen af Kyrkogårdsgatan .. var kändt såsom ett tillhåll för mycken dålighet. Svanberg RedLefn. 354 (1882). Schmaltz betonar konsekvent, att Mecklenburg .. var ett tillhåll för den rena lutherdomen. KyrkohÅ 1937, s. 195. jfr PLANTERINGS-TILLHÅLL.
-PLATS. plats där ngn håller till l. vistas, tillhåll; jfr -ort. Björkman (1889). Att kalvarnas hörn blev en kär tillhållsplats för ungar och halvvuxna i alla storlekar. Lo-Johansson VagFrank. 120 (1927).
Spalt T 1273 band 34, 2004