| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLRÄKNA til3~rä2kna, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, LBenedicti Lijkpr. 36 (1618), SP 1792, nr 243, s. 4), -NING.
1) (numera mindre br.) motsv. RÄKNA TILL 1: (vid avläggande av räkenskap) räkna (se d. o. 4) o. tilldela (ngn ngt) l. fördela l. överlämna (ngt) till (ngn); äv. utan indir. obj.; särsk. med avs. på pengar l. penningmedel o. d. äv.: utbetala l. utdela åt; förr särsk. i förb. med leverera. Att han skall aname så monge peninger ther aff wår Cammer, som han kan lathe affbethale .. (knektarna) medt .. hwicke tu honom leffwerere och tillräckne må. G1R 16: 189 (1544). De 6 1/2 R(iks)d(a)l(e)r som Haslebäck hade till Räcknadt och Nils Bengtzon och Joseph boro till Borgemästaren (osv.). VRP 1652, s. 754. (Befälhavaren) tog .. fram en pung och befallte den äldsta skrifwaren att tillräkna mig .. 5 rubel. Roland Minn. 12 (c. 1748). (Fanjunkaren åligger) att tillse, det vederbörande distriktunderofficer är å sitt tjenstgöringsställe närvarande och tillräknar sig fångarna. OrdnCentralfängLångh. 1886, s. 10. IllSvOrdb. (1955, 1964).
2) anse l. hålla (ngt l. ngn) ss. orsak l. förklaring l. ägare till l. innehavare av l. ansvarig för (ngt); (ss. orsak l. förklaring) hänföra (ngt) till (ngt l. ngn); äv. utan direkt obj. i uttr. tillräkna ngn l. sig som; jfr TILL-MÄLA, v.2 2, -MÄTA 1 slutet, -SKRIVA 1 b, -SLÅ 2. LPetri Kyrkiost. 47 b (1566). Kreander klagar högeligen öfver Calonius, hvars hämd och arghet han tillräknar sin ledna chicane i Fittjeska saken. Kellgren (SVS) 6: 96 (1780). För att vinna en sådan hustru, var det väl värdt att foga sig efter det vilkor hon gjorde, ehuru Birger tillräknade sig som en stor svaghet att ge efter för en qvinnas vilja. Carlén Rosen 118 (1842). Så tillräknar förf(attaren) t.ex. svenskt lärkträdsfrö .. ett högre värde än det införda. Samtiden 1873, s. 687. 15 cm pjäserna (för pansarskeppen) äro avsedda för såväl flackbane- som luftvärnseld, och på sakkunnigt håll tillräknar man dem större effekt än de 6 förut planerade 12 cm kanonerna. SvFl. 1939, s. 157. — särsk.
a) tillerkänna l. tilldela (ngn l. ngt ngt) l. räkna (ngn l. ngt ngt) tillgodo; särsk. med refl. indir. obj.; jfr TILL-VITA b. Tillräkna sig äran av ngt. LPetri Œc. 59 (1559). Then fredh vij haffve i Pålandh, thett haffve vij att tillräckna thett Tyska krigett. RP 7: 427 (1639). Sahl(ig) Lieut(nant) Wolbergz effterlåtenskapz arfzrättigheet som Lieut(nant) Magnus Örnflycht wille sig tillräckna genom swågerlag. KKD 7: 238 (1721). Jag tillräknar mig såsom en förtjänst, men ännu mera min hustru, att vi rättade munnen efter matsäcken. De Geer Minn. 2: 82 (1892). Centern kan tillräkna sig en seger. Expressen 24 ⁄ 6 1992, s. 23. — särsk. (i religiöst spr.) om Gud: låta (ngt) komma (ngn) till godo, låta åtnjuta; särsk. med avs. på (Kristi) rättfärdighet (förr äv. med underförstått direkt obj.): förmedla l. överbringa till (ngn) l. betrakta (ngn) ss. delaktig i. Dauid sägher, ath salugheeten är thes menniskios, huilko gudh tilreknar retferdughetena vtan gerningar. Rom. 4: 6 (NT 1526). Så är ey allenast scrifuit för hans skul ath honom tilräknat wart, vtan och för wåra skul. Rom. 4: 23 (NT 1526). At synden dageligen förlåtes, och hans Rätfärdighet tillräcknas. Emporagrius Cat. O 4 b (1669). (Det förklaras) at Tron, såsom tilräknelse af Christi förtjenst, är et Satans bedrägeri. SP 1792, nr 243, s. 4. Utgångspunkten för Luthers hela reformation ligger .. i hans egen erfarenhet av rättfärdiggörelsen genom tron, nämligen på Kristi förtjänst, som Gud tillräknar den, som tror. KyrkohÅ 1933, s. 117.
b) med avs. på olämplig l. brottslig handling l. olämpligt beteende l. skuld l. skada o. d.: hålla (ngn) ansvarig för, lägga till last, beskylla för; särsk. dels i pass., dels utan direkt obj.; äv. med sakligt indir. obj.; jfr TILL-GIVA 1. G1R 1: 262 (1524). Sigurder Jarl bad Konungen icke tilräkna Bönderne thenna giärningen. Peringskiöld Hkr. 1: 146 (1697). Om det haar gådt och hädanefter går något långsamt, hoppas jagh det migh för ingen tröghet eller försummelse må tilreknas. UHiärne 2Anl. Förord (1706). Sedan människor börjat lefva tillhopa med hvarannan .. gifvas flere tillfällen, då andras gerningar tillräknas oss. Boëthius Sedol. 41 (1782). En hotande förlägenhet i allmänna rörelsen, hvilken man .. tillräknade än ett och än ett annat fel i riksstyrelsen. Järta 1: 109 (1816). Det är Subjectets rättighet, att dess handlingar må tillräknas. Snellman ElCurs 3: 54 (1840). Stollar ock små barn skall en aldrig tillräkna. Landsm. XI. 2: 18 (1896). Allmänna rättsmedvetandet fordrar för straffrihet .. att den begångna handlingen moraliskt sett icke kan tillräknas gärningsmannen eller icke kan fullt tillräknas honom. SvJuristT 1937, s. 37. — särsk.
α) (i sht i religiöst spr.) om Gud: ställa till svars för (synd l. missgärning o. d.), avkräva räkenskap för; äv. ngn gg utan direkt obj.; förr äv. med indir. obj. ersatt av prep.-förb. inledd av åt. 2Tim. 4: 16 (NT 1526). Tilräkna oss icke thenna syndena, att wij så otacksamme warit haffuom, för alla tina .. welgerningar. PJGothus Luther Sät G 2 a (1593). Åt hwilken synderna blifwit tilräknade .. öfwer honom skulle ock domen fällas. Nohrborg 23 (c. 1765). (Jesus) blef gjord til synd genom tilräkning af wåra synder. Nohrborg 544 (c. 1765). Bellman var ”hela livet barnet som syndar på nåden, med en naiv och rörande tillförsikt” att icke bli tillräknad. SvLittTidskr. 1940, s. 16 (1896). Hon sökte trösta sig med att Herren icke kunde tillräkna dem deras långa dröjsmål som en grov syndaförhärdelse. Moberg Invandr. 454 (1952).
β) (i juridiskt o. ä. filosofiskt spr.) ss. vbalsbst. -ande (förr äv. -ning), om förhållandet att en individ kan hållas ansvarig för en handling då denna sker av fri vilja i fullt medvetande om rätt o. orätt i moralisk l. juridisk mening; jfr TILLRÄKNELIGHET. Lallerstedt Dygdel. 67 (1746). Författaren är underkastad juridisk tillräkning av sina handlingar. Järta 1: 65 (1815). Tillräknande, bedömmande af en handling med gillande eller ogillande, i följd af dess öfverensstämmelse med, eller stridighet emot, den moraliska lagen eller rättslagen. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). Till brottets subjektiva sida har man traditionellt räknat de förutsättningar för ansvar, som kallats .. tillräknande eller imputation. Agge o. Thornstedt Straffr. 128 (1974).
3) (numera mindre br.) räkna (se d. o. 4) o. lägga till (ngt), addera; äv. närmande sig l. övergående i bet.: inbegripa l. medtaga (ngt) i räkningen; förr särsk. i förb. tillräknandes ifrån, om man räknar från (viss tidpunkt o. d.). LPetri Kyrkiost. 78 a (1566). Sin församblingz förökelse loffuade Christus .. Haffuer och then fulbordat vnder the Christrognas Martyrio, fast man icke tilreknar them som i en stadigh troo äre vthan förfölielse affsompnade. Baazius Upp. J 3 b (1629). Skulle så hända, at någon (avskedad) gäldbunden Brukskarl .. intet kunde bekomma på sex Månader, tilräknandes ifrån thet han werkeligen är trädder ur sin tienst, något wist arbete, tå (osv.). Bergv. 1: 551 (1736). Dessa feberperioder .. beräknas således på det sättet, att för hvar period 4 dagar tillräknas, upp till den tjugonde dagen. Löwegren Hippokr. 1: 52 (1909).
Spalt T 1332 band 34, 2004