| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
1) (numera bl. tillf.) till II 5: tillämna (se d. o. 1) (ngn ngt). At iagh må thet Furstendöme niuta och behålla, thet migh j Linköping är tilärnat och förordnat. Chesnecopherus Skäl Yyy 2 b (i handl. fr. 1604). (Ni kan äta) två rapphöns, som en jungfru framsatt, fastän de ej äro tillärnade eder. Bååth WagnerS 4: 58 (1908).
2) till II 10: avse l. planera l. förbereda (ngt); i sht (o. numera nästan bl.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: tillämnad; jfr -ämna 3. HSH 3: 125 (1659). Wid orten och stället, hwarest Städers byggande tilärnas, kommer (osv.). Berch Hush. 107 (1747). Det är ju synd med den stackars Henriette, at hon inte en gång til namnet skall känna sin tilärnade man. Altén Fästm. 10 (1796). Man har berättat mig att hon avstod från ett tillärnat giftermål därför att hon inte kunde förmå sig att lämna mig. Willebrand-Hollmerus SistTåg. 86 (1947). —
(II 5 a, 10) -ÄSKA. [fsv. tiläskia] (†) uppmana l. anmoda (ngn att göra ngt); särsk. i pass.; jfr -kräva 1. Thå vartt hann tileskat att hann på nytt fortälia skulle, thet hann tilforenne fortalt hade. G1R 5: 252 (1528).
Spalt T 1490 band 34, 2005