Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TOLL, sbst.1, r. l. m. (Palmfelt Molière 19 (1738), Sahlstedt (1773)) l. n. (Mont-Louis FrSpr. 242 (1739), Weste (1807)); pl. =.
Ordformer
(tol 1690 (: linear Tol)–1742. toll (-å-) 1662–1995)
Etymologi
[jfr d. tol, m. l. f.; sannol. av t. zoll, tum, av mht. zol, cylinderformat trästycke, träkloss, äv.: tum (denna bet. möjl. förmedlad av en icke belagd bet.: yttersta led på finger), motsv. mlt. tol, yttersta spets på gren, mnl., nl. tol, (leksaks)snurra; möjl. participbildning med bet.: något avskuret; rotbesläktat med TÄLJA. — Jfr TOLK, sbst.3]
(†) längdenhet av efter tid växlande storlek motsv.: tum. Rudbeck D. Ä. Bref 241 (1662). Är nödigt, at hwar ock en Landtmätare förfärdigar sig en accurat Måttståck .. hwilken måttståck måste ganska noga, efter Scalans anledning, uti sina Toll och 1/10dels toll, eller så kallade Lineer, fördelas. ILandtmät. 1736, s. A 3 a. Tum benämns på 1600- och 1700-talen ofta ”toll”, det lågtyska ordet för tum. Jansson (1995). — jfr DECIMAL-, KUBIK-, LINEAR-, REM-, SKIV-TOLL.
Ssg (†): TOLLS-MÅN. så liten (skillnad i) bredd l. längd l. höjd som en toll; jfr mån, sbst.1 8. Alm BlVap. 57 (i handl. fr. 1685).

 

Spalt T 1909 band 35, 2006

Webbansvarig