| Publicerad 2006 | Lämna synpunkter |
TOUJOURS tωʃω4r l. med mer l. mindre genuint franskt uttal, adj. oböjl.; äv. (numera mindre br.) TOUJOUR, adj., -are. adv. -T.
(numera bl. tillf.) som trivs i sällskapslivet, trevlig, glad o. lättsam; som alltid är med; ofta med bibet. av dels: galant, belevad, dels: kvick o. livlig; förr äv. i uttr. vara toujours med ngn, vara kamratligt hjärtlig mot ngn; äv. med klandrande bibet.: alltför ytlig l. glättig; äv. i överförd l. oeg. anv. (J. Runeberg) är en förbåldt toujours karl och en äkta patriot. Han skämtade kvickt allt under det han .. utfrågade mig och de andra (krigs)veteranerna. Nordmann BorgåBarn 129 (i handl. fr. 1840). Man skulle vara en ”toujours karl”, alltid med. Beskow Lefn. 182 (1857). Det trefliga och toujoura Stockholm. SöndN 1862, nr 42, s. 2. Ja vars, toujour prisse, hans svärfar, hågad att lefva på stockholmsvis, med små middagar på Hasselbacken. Nordensvan Hvad Figge blef 45 (1890). (Han) hälsade .. och föreställde honom för de öfriga på ett ”toujour’t”, kamratlikt sätt. Zilliacus Soc. 23 (1895). Han (var) mycket toujours med mannen i fråga. Norlind Borgebyminn. 207 (1939). Han hade .. verkat som en toujour karl man kallar, lite fladdrig och billigt gemytlig. Bergman Epilog. 95 (1946). Han var .. lika toujours som då och artig mot tant Elviras pensionatsgäster. Dahl När 245 (1966).
Spalt T 2180 band 35, 2006