| Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TROLIG trω3lig2, adj. -are ((†) superl. -est G1R 15: 277 (1543: troligiste), OxBr. 12: 74 (1638), -st Annerstedt UUH Bih. 1: 17 (i handl. fr. 1593), OxBr. 12: 62 (1637); jfr TROLIGEN). adv. -T.
1) (†) motsv. TRO, v. 1: som hyser tillit l. förtroende l. förtröstan (jfr TROGEN 1); äv. (möjl. med anslutning till TRO, v. 3) närmande sig bet.: lättrogen; särsk. ss. adv. (jfr TROLIGEN 1). Hwad .. (ryktet) på Landet Lög, i Sta’n man troligt tror. Frese VerldslD 64 (1717, 1726). En staf, på den jag säkert trygde, / Och intet wäder slog omkull: / En grund, på den jag troligt bygde. Nordenflycht (SVS) 1: 26 (1737). — jfr O-TROLIG.
2) (†) motsv. TRO, sbst.1 2: trogen (se d. o. 2); trofast; särsk. ss. adv. (jfr TROLIGEN 2); äv. dels i överförd anv. (äv. med särskild tanke på trägenhet o. d. (se b)), dels allmännare (se c), dels övergående i bet.: trogen (se d. o. 3) l. ordagrann o. d. Ther med beteendis .. athj vid fwlla mackt holla vele the breff och segell på troligit hwlskap och manskap som j alle oss vthj våra hender giffweth swåret och tilsagth haffua. G1R 4: 85 (1527). I deth samma, som di snakadh m(edh) huarandra, Jören bådzskier och Hermans kuinne, sade Jörenn: Jagh mener, ath Herman ähr edir iche troligh. TbLödöse 230 (1591). Altså wele .. (vi) professorerne .. hafwa förmanadt, at de hwar för sigh uthi deres kall trolige och flijtige wara wele. Annerstedt UUH Bih. 1: 176 (1621). Hålt migh widh thet ena, At jagh tigh troligt tienar, / I allan min lifstijd. Ps. 1695, 358: 6. Wän, huru trolig han är, kan lätliga blifwa din owän. Nicander KonStyr. 7 (1760). Den troligaste enlighet med sjelfva Språk-arten. 2SAH 1: 6 (1801). — jfr MISS-, O-TROLIG. — särsk.
a) i substantiverat superl., särsk. i uttr. på, äv. till, det troligaste, på trognaste sätt, så troget som möjligt. Att han icke vdj någen måtte, falskeligen, med wår Spannemåle, handlet haffwer, vtan vpå thet troligiste. G1R 15: 277 (1543). G1R 28: 135 (1558: till). E. Exc:tz här med uthi Gudz mildrijke protection .. jagh på thett troligste tienstligen befaler. OxBr. 12: 62 (1637). Widekindi G2A 401 (c. 1676).
b) trogen (se d. o. 2 d slutet), äv. dels: uppriktig, dels ss. adv. närmande sig l. övergående i bet.: ständigt, ofta. G1R 26: 297 (1556). Samme den gode Gudh öfwerandtwarder Eders Kongl. Maij:t iag af mit innerste hierta och uthj een trolig åkallan (osv.). HSH 31: 394 (1662). Jag .. slutar med en trolig och upprichtig önskan till en förnögd helg, och ett wälsignat godt nyåhr. ÅgerupArk. Brev 26 ⁄ 12 1763. Både Fadren och drängen hafwa thesse dagar fått trolige förmaningar, att i godo afgiöra saken. VDAkt. 1794, nr 507. En sådan Lafhusbrädd, som så troligt och beständigt träffas hos Calicia. VetAH 1816, s. 113.
c) i allmännare anv.: redlig l. pålitlig o. d. Blijff wid theres rådh, Ty tu finer intit troligare rådh. Syr. 37: 13 (öv. 1536; äv. i Bib. 1541). Så at .. (med tiondet) altidh så richtigt och trooligt skall tillgå som nu. RARP 3: 386 (1644). Brefwen skola skyndsam(m)eligen meddelas hwarjom och enom: allenast de med troliga witnesbörd äro försedde wid inlemnandet. Posten 1768, s. 1.
3) († utom i O-TROLIG) motsv. TRO, v. 3 (jfr 4 a): som man kan tro på; särsk. i sådana uttr. som det är inte troligt vad osv., ungefär liktydigt med: det är knappt man tror vad osv. Så att här nu så fult medh hofiunkrar ähr, så dett aldrig troliget ähr. Ekeblad Bref 1: 11 (1649; rättat efter hskr.). Det är inte troligt / Hvad gräset står bra. Valerius 2: 8 (1811). — jfr O-TROLIG.
4) [jfr motsv. anv. av t. glaublich, lat. credibilis] motsv. TRO, v. 6, om sakförhållande l. tillstånd l. händelseförlopp o. d.: som man kan tro vara l. ha varit l. bli fallet; (rimligt) sannolik (se d. o. 5); särsk. dels om sakförhållande osv. angivet medelst att-sats, dels i sådana uttr. som hålla ngt för troligt (jfr HÅLLA, v.1 33 a), göra ngt troligt (jfr GÖRA, v.1 I 15 b); äv. dels om utsaga o. d. (se a), dels i attributiv anv. om ngt som man tror att ngn l. ngt är l. kommer att bli (se d); jfr ANTAGLIG I 5, FÖRMODLIG. Det är högst troligt att hon har varit här. Detta förefaller vara en trolig utveckling. Ingen av dem höll detta för troligt. Den troliga följden av förslaget. Och huar än szå wore, ath wore forfädre sådane Priuilegier giffuit hade (som dog icke troligit är) Dhå (osv.). G1R 11: 380 (1537). Men troligitt ähr, att Her Flemmingh ingen fientligh Flotta för sigh finner. SvFlH 1: 515 (1644). Denne Oden kom hit 125 år för Christi tid, och, antingen genom upptändt begär äfter rikedomar och hämnd imot de ofredlige Romare, äller ock, som troligast synes, genom förorsakadt missnöje hos Swearne .. war här driffjädern til en ny utflyttning. Brunkman SvGr. 28 (1767). För en yngling utan pengar, utan börd och utan connoisancer, är det ej just troligt at göra någon hastig lycka i Stockholm. Tegnér Brev 1: 20 (1799). Med siffror ”sökte de göra troligt” att ingen enda förtjenat mer än 600 kronor. Strindberg NRik. 23 (1882). Däremot är det troligt att regeringen är ganska reserverad vad beträffar möjligheterna att hålla lejdtrafiken i gång. UNT 1943, nr 103, s. 4. Troligt besök av utländsk ubåt. SvD 13 ⁄ 8 1983, s. 4. — jfr O-TROLIG. — särsk.
a) om utsaga l. framställning o. d.: som man kan tro vara riktig l. sann; stundom närmande sig l. övergående i bet.: trovärdig; jfr SANNOLIK 1, 3. En föga trolig förklaring. Den egentliga Historiska grunden för detta Skådespel innefattas i den troliga gissningen .. at Oden med sina Asar förmodeligen flyktat för Pompejus. Leopold (SVS) I. 3. 1: 50 (1790). Det är icke troligt hwad ni säger. Nordforss (1805). Om lögnen skall göras trolig och antagelig. Schartau UtkPred. 291 (1811). Hvar och en som finner dessa Aegypternes sägner troliga, må antaga dem. Carlstedt Her. 1: 315 (1832). Hon teg; kunde inte hitta på någon trolig lögn. Edelfeldt Rit 44 (1991).
b) i substantiverad anv., särsk. (o. i sht) i förb. med verbet vara; särsk. i fråga om att kontrastera mot alternativt sakförhållande; äv. i attributiv anv. (motsv. c). Hittills synes han mig (bland tilltänkta pristagare) den troligaste. Schück SAHist. 7: 253 (i handl. fr. 1871). Och det troliga var väl inte att det var hon som skulle få stryk. Stensdotter ArnesKiosk 132 (2004).
c) i attributiv anv., med huvudord betecknande roll l. funktion l. ställning o. d.: som kan tros vara l. komma att bli det som huvudordet anger; jfr SANNOLIK 6. Johansson var alltså den trolige gärningsmannen. Vettenskapers och konsters troliga ursprung, eller synbara fortgång. Leopold 2: 419 (1801). Kungen rullas i en stol till dörren .. ett stumt vittne till sin troliga efterträdares dop! Edholm SvunnD 246 (1858). Norrlänningen Helmer Lindquist, trolig vinnare (i gengastävlingen) i klass 3, ved. SvD(A) 23 ⁄ 9 1940, s. 15.
d) (numera föga br.) ss. adv.: troligen. En välbehållen borgare, / Som troligt var en krögare. Lindegren 1: 308 (1805). Språket är troligt med afsikt förvrängdt i ålderdomlig riktning. Schück SvLitH 120 (1885).
B: TROLIGT-VIS. troligen. Men som i allt fins plan och Snille, / Fins ock i detta troligtvis. Leopold (SVS) I. 3. 1: 406 (1799). Troligtwis är det samma medel, hwaraf alla foglar betjena sig, hwilka anwända detta byggnadssätt. Holmström Ström NatLb. 2: 103 (1852).
1) (†) till 2: trohet. At E. K. wille först perseverera vthi then Broderlige Troligheet, som E. K. migh och sitt Fädernes Rijke skyldig är. Widekindi G2A 288 (i handl. fr. 1615). Lethalensis HJosephsdr C 1 b (1669).
2) till 4: förhållandet l. egenskapen att vara trolig; (rimlig) sannolikhet; särsk. i fråga om att gradera troligheten, särsk. i uttr. sådan l. sådan trolighet; äv. (numera bl. tillf.) konkretare, om trolig företeelse; i fråga om utsaga l. framställning o. d. äv. närmande sig l. övergående i bet.: trovärdighet. Omdömen som folck i gemeen (utsprider) om mina inventioner .. en deel til sådant beröm at sielfwa sanningen och troligheten må blygas derwid. Polhem Invent. 2 (1729). Hvad utgång kan man med någon trolighet lofva sig? Leopold (SVS) II. 5: 82 (1812). Som man af detta ser, hör ett fransk-spanskt förbund ingalunda till troligheterna. SD(L) 1903, nr 13, s. 5.
Spalt T 2603 band 35, 2008