| Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TRÅKA trå3ka2, v. -ade (Spegel GW 50 (1685) osv.) ((†) ipf. -te Livin Kyrk. 4 (1781; i rim)); äv. (i bet. 2, 4) TRÅKAS, v. dep. -ades (Wallin Bref 185 (1849) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr TRÅK.
1) (†) stoppa (se STOPPA, v. I 2 c). Ner som drengen skulle måla spannemålen, wille bonden tråka sk(e)ppan. TbLödöse 8 (1587). Att uthi mandatet skulle införas, att ingen må stå fritt att tråka eller stoppa tonnan, när dee köpa någott. RP 5: 353 (1635).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) arbeta med möda, sträva, slita, knoga; äv. tr.: tvingas utstå l. genomlida (ngt); äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. med (äv. ss. dep.); äv. övergående i l. närmande sig bet.: föra l. framleva ett mödofyllt l. slitsamt l. bekymmersamt liv (o. i denna anv. stundom svårt att skilja från den bildl. anv. av 3); äv. i mer l. mindre bildl. anv. Huadh wij hawe medh trogeth thålemod .. tråkedt och lidith aff framfarne H. K. M:tz föräldere. HSH 7: 59 (1593). Mäd Lust åmfamna dig, / Såm har en runder tijd i Sårg åg ångest tråkat. LejonkDr. 218 (1688). Det var för Honom (dvs. den avlidne) länge nog tråkadt i en mödosam verld. Mörk ÅmVetA 1752, s. 20. Swea Rikets Inbyggare hafwa länge famlat i mörkret, och tråkats med många swårigheter i Handels-saker. ÅbSvUndH 81 A: 75 (1770). (Att Ryssl.) fått den hedern att vara ibland de första frihetens stiftare, då Sverige ännu torde få tråka i hela eller halfva sekler under societeters träldom. Chydenius 332 (1777). När ungdomen kommit till den ålder, att den skall admitteras till nattvarden, nödgas klereciet .. tråka med handledning i bokstafvering och läsning. Cygnæus 11: 23 (1815). Cannelin (1939). — jfr FRAM-, GENOM-TRÅKA. — särsk. övergående i bet.: hålla ut l. ge sig till tåls. Haf:r du trökat och trycht dig så långan tijdh, och jnsupedt så mykedt förtreet, Så tryck dig åhnnu. AOxenstierna Bref 2: 438 (1647). Å hva ska en göra, annt än å tröka å hoppas på bättring? Lindhé Ledf. 265 (1903).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (långsamt o. med möda) gå l. traska l. trampa l. färdas; äv. tr., med obj. betecknande (sådan l. sådan) väg o. dyl. l. (ngns) fotspår; äv. bildl. (jfr 2). Gud wärdigas osz sin Nåd förläna, att wij kunne de Heligas Footspåår tråka ok effterlefwa. Grubb Wattrang L 3 b (1680). Ty .. (informatorn) låter barnet gerna läsa och tråka oxvägen med utan-läxor. Posten 1769, s. 863. Jag har ej geni; men jag är arbetsam, och om jag ej flyger, tråkar jag. MoB 9: 128 (1795). Innan det ännu hant blifwa ordenteligit sommar före, måste jag tråka till Hitola. FinKyrkohSÅ 1958–61, s. 359 (1802). Det war ömkligt att se .. wår hederliga prest med kappa och communiontyg i en ränsel på skuldrarna tråka i den djupa smutsen. Afzelius Sag. XI. 2: 136 (1870). Östergren (1962). — jfr EFTER-, FRAM-, GENOM-TRÅKA.
4) i fråga om att (komma ngn att) känna leda l. tristess o. d.
a) (numera mindre br.) intr. l. ss. dep.: vara utledsen l. känna leda l. tristess, ha tråkigt, vara uttråkad. Många aftnar var hon .. dömd att sitta och tråka allena. Knorring Skizz. II. 2: 192 (1845). Lågo hela förmiddagen här och tråkades, väntande på den lilla ångbåten. Wallin Bref 185 (1849). Man kan läsa (sagorna) länge utan att tröttas eller tråkas. DN 15 ⁄ 6 1970, s. 4. SAOL (1973). — jfr FRAM-TRÅKA.
b) (utom i den särsk. förb. TRÅKA UT o. i ssgrna -GÖRA, -MÅNS o. UT-TRÅKAD numera mindre br.) tr.: komma (ngn) att känna leda l. tristess l. känna sig utled l. trött (på ngn l. ngt). CVAStrandberg 4: 34 (1857). Han har den där olycksaliga egenskapen att truga sig på folk och tråka hela sällskapet till döds. 14BästStudNov. 190 (1929). Kvinnorna kunde inte säga männen rent ut att tillvaron hemma tråkade dem, att de längtade efter arbetskamrater och ett eget arbete. DN 2 ⁄ 2 1988, s. 5.
5) reta l. håna (ngn), i sht med spydigheter l. (kvicka) pikar l. gliringar; särsk. dels: trakassera, dels i fråga om godmodigt skämtande: (med kvicka repliker) driva l. småretas med; särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkretare: gliring l. pik. Andersson Plautus 45 (1901). Visst förekommer det tråkningar på logementen, men det är ytterst sällan dessa tråkningar och skämt slår över till allvarligare saker. GbgP 1950, nr 114, s. 8. De håller ihop som fem bröder .. Tråkar varandra förstås, kuddkrigar och brottas lite till husbehov. DN 14 ⁄ 1 1967, s. 12. De andra tullarna .. tråkade mig med leenden, och det gällde att visa att jag inte var ung och flat och av pur blyghet lät en vacker dam passera. Olsson 3Hap. 25 (1967). Kanske hade .. (förmännen) order att tråka folk så de sa upp sig. Karnstedt Gnistsk. 10 (1990).
TRÅKA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32.
1) (numera mindre br.) till 2: med möda arbeta sig genom (ngt); särsk. med avs. på (tråkig) bok l. litteratur o. dyl. l. undervisning (jfr genomtråka 2); äv. bildl.: kämpa sig genom (svårigheter o. d.) l. mödosamt framleva (sitt liv l. en tid o. d.) (jfr genomtråka 3); äv. refl., i uttr. tråka sig (i)genom ngt. Så må det då icke mycket oroa osz, om wi ock beständigt skulle tråka denna korta tiden igenom i en drägelig nöd. Nohrborg 948 (c. 1765). Ändtel(igen) har jag tråkat igenom Gr. Oxenstiernas Tal, som värkel(igen) var för mig et arbete, och ej et nöje. Porthan BrCalonius 109 (1794). Tills vi äntligen hunnit tråka oss igenom den svenska fornhistorien. Lidman Gossen 89 (1952). Östergren (1962).
2) (numera föga br.) till 3: (med möda) gå l. färdas genom (ngt) l. lyckas tillryggalägga (vägsträcka o. d.) (jfr genomtråka 1); äv. bildl. (Jesus) wisar hwilken wäg til himmelriket bär, / Ehuru tungt och trögt han wil igenom tråkas. Brenner Pijn. 10 (1727). Ett morast, hwarutaf en udde sköt sig ut, som Arméen måste 1/2 mihl tråka igenom. Nordberg C12 1: 843 (1740). Så skall jag dygdig bli af hjertans grund / Och tråka genom dina gamla tempel. Snoilsky 2: 44 (1881).
3) (numera mindre br.) till (2 slutet,) 4 a: i tristess l. långtråkighet l. enformighet genomleva l. uthärda (sitt liv l. viss tid o. d.). Det inträffade icke, att hon under plågor tråkade igenom långa sommardagar och slutligen dog med förlåtelsens ljufva ord på sina läppar. Nyblom Twain 1: 26 (1873). Skall jag tråka igenom hela mitt lif i en grå ledsamhet? Wägner Norrt. 75 (1908). —
TRÅKA UT10 4.
1) (†) till 2, särsk. bildl.: med möda sträva l. ta sig genom (ngt). Gud lät oss hvar och en vår verld så tråka ut, / Att vij vårt lefnadz kors med tåligt sinne bära. Lindsten Vitt. 401 (1717). Men ack, en vår, jag mins: termin var slut. / Gymnasium jag hade tråkat ut. Sehlstedt 2: 132 (1857, 1862).
2) till 4 b. CVAStrandberg 3: 334 (1853). Hvarje ungkarlsförströelse tråkar ut mig. Wachtmeister AntBr. 86 (1915). Det är inte min mening att tråka ut er med en fullständig jämmerkatalog. Hallström Händ. 335 (1927).
-MÅNS. person som tråkar ut en, tråkig människa. WoL 615 (1885). För mig står han som en veritabel tråkmåns, en skäligen allsidigt intetsägande personlighet. Lewenhaupt MinnV 125 (1936).
Avledn. (vard.): tråkmånsig, adj. (små)tråkig. SvD(A) 30 ⁄ 8 1922, s. 8. Lite sjuklig och lite tråkmånsig hade Bergfors ett begär att förändra sig. Hedberg VackrTänd. 124 (1943).
TRÅKSAM, adj. (†)
1) till 2: mödosam l. arbetsam l. besvärlig. Roman Holbg 140 (1746; om resa). Det vanliga tienstgiörandet .. under en tung och tråksam lefnad. Tilas CurrVitæ 312 (1761). Tråksamt och trälsamt arbete. VDAkt. 1776, nr 330. Lindfors (1824).
2) till 4 b: tråkig (se d. o. 2). Att efterfråga allt blef tråksamt utan ände. Bergklint Vitt. 39 (1773). ÖoL (1852).
Spalt T 2824 band 35, 2008