Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TUSENSKÖNA tɯ3sen~ʃø2na, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. TUSENSKÖN, r. l. m. l. f.
växten Bellis perennis Lin. (jfr BELLIS, PYTTA, sbst.3 2, RÖD-PYTTOR, TUSEN-FRÖJD); förr äv. om växter av andra släkten, särsk. dels om växten Achillea ptarmica Lin., nysört (jfr PYTTA, sbst.3 1, STRAND-TUSENSKÖNA), dels om växt av släktet Amaranthus Lin. (jfr SAMMETS-BLOMMA 2); äv. koll.; äv. bildl. om ngn (l. ngt) som liknas vid en skön blomma. (Lat.) Amaranthus .. (sv.) Kärleekzblomma, Tusensköön, Flor amor. Franckenius Spec. A 3 a (1638). Min Jungfru from, min tusend sköön. Tidfördrijf B 2 a (c. 1695). Hvit Tusenskön, örten Achilleæ ptarmica, med vackra hvita blommor. Dalin (1855). På en skogsäng .. är marken hvit af tusenskön. Rosenius Naturst. 10 (1897). Tusenskönorna lysa i solen som smultron och grädde. Engström 1Bok 127 (1905). Tusensköna, Bellis perennis, håller på att ta över delar av gräsmattan. Men det gör inget, den är gullig. Expressen 26 ⁄ 4 2003, s. 26.
Spalt T 3251 band 35, 2009