| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
TYSTA tys3ta2, v. -ade, förr äv. -er, tyste, tyst, tyst (pr. sg. akt. -ar ConsEcclAboP 214 (1658) osv.; -er Bergv. 1: 170 (1649: nedertyster), Abrahamsson 207 (1726: nedtyster). — ipf. -ade Psalt. 131: 2 (öv. 1536) osv.; -e Baazius Upp. L 2 a (1629: afftystes, pass.), Livin Kyrk. 58 (1781: tystes, pass.). — sup. tyst ÅngermDomb. 10 ⁄ 8 1631, fol. 45 (: nedertyst); -at G1R 29: 699 (1560: förtys(t)ett) osv. — p. pf. tyst CivInstr. 60 (1655: nedertyst); -ad RA I. 1: 267 (1540: fortystede, pl.) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) motsv. TYST, adj.2 1: (gm tillsägelse l. gest o. d.) få (ngn) att sluta tala l. låta o. d., bringa till tystnad, få att tiga; med avs. på barn äv.: få att sluta gråta l. skrika; äv.: få (ngn) att sluta bullra l. föra oväsen o. d.; ngn gg äv. i anv. ss. anföringsverb; i sht förr särsk. i uttr. tysta på ngn, uppmana ngn att dämpa sig l. att vara tyst. Helsingius Ii 8 a (1587). Tjuffuen gaff enom Hundh som skälte på honom itt stycke Brödh, til at ther medh tysta honom. Balck Es. 120 (1603). Daalgreen .. berättade .. om Lundio, det han fördt ett skräckeligit oliud, och oansedt de andre alle tystat honom, haar han förfördt sig äntå meer och meer. ConsAcAboP 6: 593 (1690). (Man bör se till) At barnet ingalunda öfwerlastas med förmycken mat, hwilket skier, då Modren til at tysta barnet hwar gång det skriker, gifwer det samma af nappen. Wolff SpädaBarnsSkötsel B 2 b (1755). Längtar du at jag ska tysta dig med käppen, din Sladdrarska? Levin Schiller Cab. 9 (1800). Han ropade .. Sjuksköterskan tystade på honom, för att han inte skulle störa den döende. Lagerlöf Saga 214 (1908). Säg inte så .. han hör väl egentligen lika mycket hemma här som vi, tystade Ottilia ledsen. Krusenstjerna Fatt. 4: 444 (1938). — jfr FÖR-, NED-TYSTA. — särsk.
a) (gm att (låta) döda) oåterkalleligen sätta (ngn) ur stånd att tala l. ge ljud ifrån sig. The ogudhachtighe warde til skam, och tystadhe i heluete. Psalt. 31: 18 (Bib. 1541). Flera af de utsedda offren begynte .. ropa, men tystades af bödlarna. De blefvo alle halshuggne. Geijer SvFolkH 282 (1832). Innan man vet ordet av hänger ni i galgen där borta, tystade för mig och eftervärlden, eller också gömmer ni er bakom lånta namn och kläder. Larsson LongJohn 141 (1995).
b) med avs. på talorgan (i sht mun) l. röst l. tal o. d.: bringas att tystna; särsk. dels i uttr. låta maten tysta mun l. munnen (se MAT, sbst.2 1 f), dels för att beteckna att ngn bringas att upphöra med invändningar l. smädelser o. d., särsk. i sådana uttr. som tysta munnen på ngn; äv. i utvidgad l. oeg. anv. Törning 17 (1677). Nästa sommaren .. tiltog talet ännu mera om Konung Olåfs helighet, så at alt annat sämre omtal om honom, blef thär igenom tystat och ogillat. Peringskiöld Hkr. 1: 816 (1697). Hvad kallar med en blick på dina låga kojor, / Och tystar smickrets röst, och mildrar ditt förakt? Stenhammar 4 (1794). Ett enda smädeord till åt min mor, och jag tystar er giftiga tunga. Jolin Barnhusb. 218 (1849). Det gamla talet om den ”svenska” avundsjukan syntes mig i min ungdom vara ett hårt tal, som borde tystas och undvikas. Wulff Koralb. 5 (1912). Vi ska vinna och tysta munnen på den norska coachen en gång för alla. Expressen 22 ⁄ 6 1998, s. 30.
c) i utvidgad l. oeg. anv.: få (ngn) att hålla tyst l. låta bli att framföra sina synpunkter l. opponera sig l. protestera o. d. RA I. 4: 792 (1598). (Gm mutor) meente Munkarna honom tystas kunna, så at han icke meer skulle tala emot Liturgien. Spegel Kyrkioh. 2: 153 (1707). Fastän anförarne skingrades eller tystades, så förblef dock deras antal stort, som voro missnöjde med Hattarnes välde. Malmström Hist. 3: 304 (1870). I dagens läge har man .. anledning att tala om en obefogad nedvärdering, om en tystad och bortglömd skald. 3SAH LXXXII. 1: 92 (1974).
2) motsv. TYST, adj.2 2: bringa (ljud l. buller l. oväsen) att upphöra l. dämpas. Min Drottning alt är lungt, och tystadt är det buller / Hwarmed för ringa ting all Staden warit fuller. ÖB 116 (c. 1712). Upplösen nu er här när I behagen, / Upphängen fanorna och tysten trumman, / Ty här afslutas en högtidlig fred. Hagberg Shaksp. 4: 249 (1848). Socialstyrelsen (menar) att kyrkklockans tidsangivelser av hälsoskäl ska tystas på kvällar och nätter. GbgP 20 ⁄ 8 2001, s. 9. — särsk. med avs. på kanon l. batteri l. artilleri o. d.: (gm moteld) bringa att upphöra med eldgivning, sätta ur stånd att ge eld; äv. med avs. på eld(givning): få att upphöra. Sedan det förnämsta batteriet af 8 kanoner blifvit tystadt, beredde de sig att landstiga. Mankell Krigsm. 1: 460 (1865). Endast då fiendens eld är tystad .. samt hans kraft bruten .. är det för en attack gynsamma tillfället inne. Tingsten FormTakt. 4 (1889). — jfr AV-, NED-TYSTA.
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av (1 o.) 2 (jfr 1 b, c), med avs. på ngt sakligt: få att upphöra l. lägga sig l. sluta göra verkan, dämpa, stilla; särsk. med avs. på känsla l. sinnestillstånd l. kritik l. missnöje o. d.; förr äv. med avs. på oegentlighet l. brott: (se till att) hemlighålla, låta passera utan anmälan l. bestraffning. Psalt. 131: 2 (öv. 1536). Fougden, Presten och Lendzmannen, som hafue sådantt (dvs. ett brott) tystet och nederdoltt .. dem skall tu sende wäll förwahret till Stockholm. SUFinlH 2: 361 (1607). Det kan väl vara troligt, att Konungens Förmyndare hafva .. (höjt rådsherrarnas löner) för att tysta deras begär, som icke altid kunde få sådana särskilda löner. Schönberg Bref 3: 152 (1778). Då han sedermera blef märklig för sin inflytelse, emottogs han af en allmän välvilja, som utestängde eller tystade afunden. Rosenstein 1: 244 (c. 1795). Förmåga att tysta sitt hjertas känslor. Leopold 1: Dedik. 4 (1814). Man kan understundom icke undertrycka den tanken, att der icke den moraliska känslan kunnat tystas, hafva fakta i stället blifvit tystade. Forssell Stud. 1: 58 (1871, 1875). Efter Chrustjevs fall tror man .. inte .. i Prag att (president) Novotny kan vidta så djärva åtgärder i framtiden för att tysta den kritik som många av hans medarbetare riktat mot honom. DN(A) 22 ⁄ 10 1964, s. 6. — jfr NED-TYSTA.
1) till 1: få (ngn) att sluta tala l. låta, få att tiga; äv. med avs. på röst: få att tystna. Så ladhe hon sin handh på munnen och töstadhe henne nedher. BtÅboH I. 9: 43 (1637). Mon tro Naturen wäl osz något fåfängt gier? / Mon therför gifwit röst at then skal tystas ner? Hesselius FruentSp. 183 (c. 1710). Henry ylade högt och lät som en riktig mångalning ska låta och jag försökte tysta ner honom, men lyckades inte. Östergren Gentl. 40 (1980).
2) till 2: med avs. på ljud l. buller o. d.: få att upphöra, komma att tystna; äv. mer l. mindre bildl. Cygnæus 10: 136 (1851). En munter konsert af gigor, pipor och dragspel / Drunknar och tystas ner af ångarnes hvissling och ringning. Strindberg Fagerv. 306 (1902).
3) till 3: få (talet om (ngt)) att upphöra l. avstanna; särsk.: förhindra ryktesspridning om, tiga ihjäl; äv.: dämpa l. stilla l. kväva (ngt). Att tyste sacken nedh hadhe .. icke .. varitt rådhligett. G1R 29: 697 (1560). Min hustrus far gjorde sig okunnig om orsaken til hennes död; … alt tystades ner. Björn DygdYngl. 13 (1794). Min kära bror du får på något honnett sätt tysta ner den ledsamma affären. Jolin Kom. 110 (1845). Så en vrångbild gör man af sitt väsens ideal, / Tystar ner sitt slappa samvete. Lindfors Sägn. 127 (1878, 1898).
Spalt T 3508 band 36, 2010