| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts):
(II B) -TYGA, v.1 [jfr mnt. vortugen samt BETYGA, INTYGA] (†) ådagalägga; jfr BETYGA, v.1 3 b. (Hans) alltid förtygade förtrolighet och wänskap med k. Bror. KKD 8: 143 (1700). —
(I 1 a) -TYGEL. (-tyel) (†) den del av tygeln som är närmast bettet? (Han) reedh .. fram och togh Swante widh hans förtyel, och förde så honom medh sigh til Lybeck. Tegel G1 2: 7 (1622). — —
(II 1 a γ, b α) -TYNA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.1, förr ngn gg (i bet. 2) -TYNAS, v. dep., -ing (Almqvist Herm. 231 (1833)).
1) (†) tr.: förstöra; göra slut på; jfr FÖR-TVINA 2. VDAkt. 1690, nr 403. Gräset blir .. upryckt med rot och förtynat. Kalm Resa 1: 218 (1753).
2) (i högre stil, föga br.) intr., förr ngn gg dep.: avtyna, tyna bort; förr äv. om ljud: sakta dö bort; i p. pf. ofta med adjektivisk bet.: förkrympt, (av)tärd o. d.; jfr FÖR-TVINA 1. VFPalmblad i Phosph. 1810, s. 287. Leopold 6: 351 (1823). Offra sig och klaga och förtyna / i långsam sorg. Tegnér (WB) 5: 57 (1825). Ling As. 36 (1833). Palmblad Fornk. 1: 484 (1844). Mina toner förtyna i ett ändelöst fjerran. Almqvist Törn. 3: 106 (1850). Förtynade, uppbrända, än krypande, än i sicksack växande, nariga tallgubbar. TurÅ 1905, s. 40. —
-TYNA, v.2, l. -TÖNA, v. -ade; -ing (se FÖR-TYNING, sbst.2). (-tyn- 1558—1807. -tön- 1807) [av mnt. vortunen, anträffat bl. i den allmänna bet.: inhägna, motsv. holl. vertuinen (varav t. verteunen), till mnt. tūn, inhägnad (se TUN); jfr FÖR- II A] (†) sjöt. förse (ett fartyg) med ”förtyning”. Thänn Jacob skepbyggere haffver bygt och förtyneth the skep .. fast mere och högre ähnn theres rhätte maneer kräffver. GR 28: 366 (1558). Möller (1807). —
(II 1 a β, γ) -TYNGA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -ning. (-ting- GR 18: 71 (1546)) jfr FÖR-TUNGA, FÖR-TYNGRA.
1) göra (ngt) tyngre, komma (ngt) att väga mera; äv. i överförd l. bildl. anv.; numera bl. tekn. o. handel., i fråga om vissa förfaringssätt (särsk. inom silkefärgningen o. läderindustrien) varigenom vikten av en handelsvara ökas gm planmässigt tillsättande av vissa ämnen; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om det som sålunda blivit tillsatt. Wij .. måste bähra omsorgh, att .. Cronones Böhrda (icke bliver) förtyngdh. LReg. 179 (1624). Förtyng ej på mig arma / Din vredes hårda hand. Ps. 1819, 374: 1. (Kromgult) är .. tyvärr ännu mycket omtyckt (ss. färgmedel) af fabrikanter och köpmän emedan det betydligt förtynger varan. TT 1895, K. s. 44. Därs. 1897, Allm. s. 286. jfr LÄDER-FÖRTYNGNING.
2) tynga ned, nedtynga; nedböja.
a) (numera föga br.) i eg. mening; äv. mer l. mindre bildl. När man will .. (palmgrenar) skola böya sigh vp, plägar man förtryckia them eller och förtyngia them. Svart Ähr. 61 (1560). Vårt Bord förtynges af .. Rätter. Mörk Ad. 2: 77 (1744). Skogarne stå förtyngde af snö. Cavallin (1875). En förtyngd och trälande skepnad. Rydberg 9: 335 (1895; om en av livslångt arbete böjd bonde). Den genom otaliga vidhängande vattendroppar förtyngda (blom-)kronan. VerdS 27—28: 49 (1890). jfr KOPPAR-FÖRTYNGD.
b) (†) i fråga om förtryck, skatter, nöd o. d.: betunga; förtrycka; undertrycka. För thy athuj icke gerna wille fortynghia eder med then hielp (till kröningen). GR 3: 19 (1526). Den böjelse för skämt och humor, som legat förtyngd under yttre tryck. Finland 71 (1893). jfr SORG-FÖRTYNGD.
c) (†) i fråga om sinnesstämning l. dyl.: göra (ngn, ngns lynne l. dyl.) tung(t) l. svårmodig(t), nedstämma; i pass. äv. med intr. bet.: bliva nedstämd; i p. pf. ofta närmande sig bet. av ett adj.: svårmodig, nedstämd. Hiertat var af sorg så förtyngt, at det .. ville .. försmäckta. Mörk Ad. 1: 394 (1743). Prof. Bilmark är väl nu bättre, .. men .. humeuret (är) så förtyngt, at det ej ser väl ut. Porthan BrefCalonius 424 (1797). Ett Guds barn .. bör ej låta sig förtyngas utan gå åstad i frimodigt hopp om att kunna hinna fram. Billing Betr. 429 (1907).
d) (numera bl. i högre stil) om sömn, sömnighet, trötthet o. d.: göra (ngn) tung; äv. med avs. på öga l. ögonlock; oftast i pass. med intr. bet.: bliva tung; i p. pf. ofta med adjektivisk bet.: tung, trött, sömnig o. d. Förtyngd aff swår sömpn. Apg. 20: 9 (NT 1526). Om väktaren sjelf varder förtyngd och inslumrar. Flensburg KyrklTal 314 (1879). Han .. fann .. dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. Mat. 26: 43 (Bib. 1917; gr. βεβαρημένοι).
e) (numera föga br.) med tanke på att ngn l. ngt av ngn tyngd (i eg. l. bildlig mening) hindras l. hämmas: göra tung l. trög; hämma, göra långsam(mare), besvära; i pass. äv. med intr. bet.: bliva tung; i p. pf. ofta närmande sig adjektivisk bet.: tung. (Jag som) plat förtynges ret som een koo, / I thet iagh .. / Skal tala medh tigh. PJGothus Helg. A 8 a (1593; yttrat till jungfru Maria). Erter .. äro hårda at smälta och förtynga magan. Serenius EngÅkerm. 215 (1727). Deras fötter .. trampade jorden med ofta förtyngda steg. Wallin 2Pred. 3: 230 (1830). Stubb och rötter stoppa eller förtynga plogens gång. LAHT 1881, s. 320. Framställningen (i novellerna) .. förtynges af filosoferande. Finland 273 (1893). jfr VIN-FÖRTYNGD.
(II 3 a) -TYNGRA, v. -ade; -ing. [till TUNG efter mönster av t. ex. UNG : FÖRYNGRA] tekn. o. handel. inom läderindustrien: förtynga (se d. o. 1). Förtyngring af läder. GHT 1918, nr 171, s. 4. —
-TYNING, sbst.2, äv. -TYNNING, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar. (-tyn- 1550—1807. -tynn- 1765—1873) [vbalsbst. till FÖR-TYNA, v.2; jfr holl. vertuining (varav t. verteuning, -ung). Formerna med -nn- bero på anslutning till TUNN; jfr ex. från Dalman; jfr äv. dan. fortynding, äv. fortønning (Röding (1796; under verteuning)). Med avs. på bet.-utvecklingen jfr SKANS] (†) sjöt. benämning på de delar (back, skans o. kajuta) av ett fartyg som äro byggda över relingen. The schip, som pläge komme hijt .. ifrå Vijborgz län .. ähre .. väll beseglde (dvs. välseglande), ändoch the icke medt någen hög förtyningh och någett stoort prååll bygde ähre. GR 21: 336 (1550). Jungberg (1873). jfr: Förtynning är en tunn furubordläggning öfver Råhultet. Dalman (1765). —
(II 3 c) -TYSKA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -ning. [till TYSK, adj.; jfr d. fortyske, t. verdeutschen]
1) (numera föga br.) översätta till tyska; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: översättning till tyska. (De ”subdelegerades”) instruction (är) dem på Pålniske giffuen .., som sedhan aff oss är förtyskatt. AOxenstierna 2: 532 (1622). Söderhjelm Runebg 1: 181 (1904). Östergren (1924).
2) göra l. förvandla till tysk, sätta tysk prägel på, germanisera; ofta med avs. på språk l. språkligt uttr.; i pass. äv. med intr. bet.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Schlesvig blef .. under Holstenskt Herrskap förtyskadt. SvMerc. 1765, s. 140. Hindra ett .. förtyskande af språket. Nordin i 1SAH 1: 107 (1786, 1801). De förtyskade renässansornamenten. Laurin Konsth. 377 (1900).
3) (†) i p. pf. n. ss. adv., eufemistiskt: förbaskat. Du (har) sölat förtyskadt länge. Almqvist Amor. 114 (1822, 1839).
(II A) -TYSSA, v., anträffat bl. i sup. förtysett. [liksom d. fortysse av mnt. vortussen, dölja, förtiga, av interj. tus, tyst!] (†) i förb. förtyssa ned, tysta ned; jfr FÖR- -TUSCHA, FÖR-TYSTA. Hvar vij .. vellett förtysett henne (dvs. saken med prinsessan Cecilia o. Johan av Ostfrisland) nidh, så hadhe thett doch lickvell icke kunnett blifve fördoltt. GR 29: 699 (1560). —
(II B) -TYSTA, v. (†) tysta ned; bringa till tystnad. RA 1: 267 (1540). Förlike och förtyste grofue missgierninger, för än dee .. afdömbde äre. LReg. 109 (1616). Stilla och förtysta arghe hundar. L. Paulinus Gothus MonPac. 308 (1628). Lucidor (SVS) 352 (1673). —
-TYSTNA, v. (-tysn- 1560—1635. -tystn- 1635—1832) (†)
1) till II 1 b α, intr.: alldeles tystna; bliva tyst. LPetri Psalt. 31: 19 (1560). Den förtystnade valplatsen. Unge Prom. 2: 48 (1832).
2) till II 1 a β, tr.: tysta ned. Schroderus Liv. 134 (1626). Hwar och noget slijkt (rykte) om en eller annan (jesuit) blefwe vthsprijdt, så blifwer thet strax igenom theras .. Förfordrare .. förtystnat. Dens. Os. III. 1: 177 (1635). —
(I 1 c α) -TÅ3~2, n., l. -TÅG~2, sbst.1 (-tå(å) 1690—1924. -tåg 1883) [fsv. forta; jfr d. fortaa, fortog, fortoug, fortov, forte; till TÅ, n., fägata m. m.] (numera bl. ngn gg i skildring av förh. under äldre tid) vall dit boskapen drives, då den skall mjölkas l. vila. (Tvist om) een .. Miölqwarn belägen på Fröjereds förtåå. Clemenius BrevSkaraDomk. 19/10 1690. Otman VgL 72 (1883). Beckman VgL 76 (1924). —
(I 1 a) -TÅG, sbst.2 [jfr ä. d. fortog, mnt. vortoch, t. vorzug; till TÅG, tågande m. m.] (†) främsta delen av tågande här- (avdelning). Schroderus Liv. 57 (1626). —
(II A) -TÅG, sbst.3, n. (SvTr.) l. m.? (GR 7: 382 (1531: vtan all fortogh)). (-togh 1530—1566. -tåg 1524) [liksom ä. d. fortog av mnt. vortoch, till vortēn, vortein, uppskjuta (jfr FÖR-TÅGA); jfr t. verzug, ävensom FÖR-TUG] (†) uppskov, dröjsmål. GR 1: 321 (1524). Att våre undersåther .. måtthe uthan lenger förtogh vederfares så mykett som lag, skäll och rätt är. Därs. 25: 2 (1555). SvTr. 4: 551 (1566). —
(II A) -TÅGA, v., anträffat bl. i sup. -at. [av mnt. vortogen, p. pf. av vortēn, vortein, till tēn, tien, draga m. m. (jfr TÖJA)] (†) refl.: draga sig tillbaka l. undan. De Swenske hade rundt om belagt .. (danskarnas skepp), där de hade förtågat sig in under et Kloster. Tegel E14 165 (1612). —
-TÄCK, n.; pl. =. [jfr t. verdeck, verdachung, gesims] (†) vbalsbst. till FÖR-TÄCKA, v.2; konkret: betäckning; gesims? Kakelugnars sammansättning med deras förtäck .. samt rökvändning emellan förtäcken. Carlberg SthmArchitCont. F 4 b (1740). —
(I 1 c β) -TÄCKA3~20, v.1 [jfr t. vordecken] (i sht i fackspr.) draga ett täcke l. dyl. framför l. över (ngt); betäcka framsidan av (ngt), övertäcka. Fönstret hade .. nedra delen förtäckt med ett ritbräde. ELundgren (c. 1865) hos Nordensvan Lundgren 49. TT 1893, B. s. 2. Kjerrulf Köttbesigtn. 24 (1896). —
(II B) -TÄCKA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.2, -else (se FÖR-TÄCKELSE, sbst.2), -ning (se FÖR-TÄCKNING, sbst.2). (-ja (-ia) Mark. 14: 65 (NT 1526), Hamb. (1700). -a Holm NSv. 133 (1702) osv.) [fsv. forthäkkia, efter mnt. vordecken (motsv. t. verdecken)] (numera knappast br. utom i p. pf., se FÖRTÄCKT, p. adj.)
1) i eg. bem.: övertäcka, betäcka; täcka för, täcka till. Mark. 14: 65 (NT 1526). Then som förtecker himmelen med skyyn. Psalt. 147: 8 (öv. 1536). Dähnert 38 (1746).
2) skyla, dölja; ofta i överförd l. bildl. anv.: bemantla o. d. ÄARäfst 16 (1596). Fraserna .. hos Marx både förorsaka och förtäcka ett ytligt och skeft tänkande. Steffen Lönarb. 247 (1900).
3) (†) refl.: intaga en skyddad ställning. Reduter, som äre så stora, at ett Partie Fålck kunna förtäckia sigh där uti. Rålamb 8: 64 (1691). —
(I 1 c α) -TÄCKE. [fsv. forthäkke (-täkky), efter mnt. vordecke, n., l. t. vordecke, f.] (†) förhänge. Zeuxis .. böd .. at Förtäcket för målningen skulle borttagas. Bliberg Acerra 129 (1737). —
-TÄCKELSE, sbst.2 (-else 1526—1671. -ilse 1526—1527) [till FÖR-TÄCKA, v.2; jfr mnt. vordeckelse] (†)
1) till FÖR-TÄCKA, v.2 1: slöja; i sht bildl.; jfr TÄCKELSE. In till thenne dagh .. är förtäckelsen theras (dvs. judarnas) hierta offwerlagdt. 2Kor. 3: 15 (NT 1526).
2) till FÖR-TÄCKA, v.2 2, abstr.: döljande, överskylande. Til eders gereghetz förteckilse. GR 4: 42 (1527). särsk. konkretare: förblommerad l. falsk framställning. GR 3: 313 (1526). Med Förtekkelser och blinda Förslagh at bijläggia Saken til roligheet. Widekindi KrijgH 1 (1671). —
-TÄCKNING, sbst.2 [fsv. forthäkning; jfr mnt. vordeckinge, t. verdeckung; till FÖR-TÄCKA, v.2 2, 3] (†) betäckning, skyddsvärn; skyddad ställning. Ingen mur .. eller annen starck förtäckningh kan förvthan .. grofwe stycke .. sönderskiutas. Wärnskiöld Fortif. C 2 b (1673). KKD 10: 263 (1702). —
-TÄCKT, n. (-tackt) [y. fsv. forteckt, n. (HFinlH 1: 222 (1520)); n. av FÖRTÄCKT, p. adj. 5 ss. sbst.; jfr liknande anv. av fsv. argt] (†) falskhet. Vthan alt förtackt, wrongt bedrug och argelist. GR 13: 165 (1540).
Spalt F 3468 band 9, 1928