| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
TÖRE tœ3re2, äv. TYRE ty3re2, sbst.2, förr äv. TORVE l. TÖRVE, n.; best. -et.
kådrik barrved (i sht tallved), törved; särsk. dels om sådan ved kluven till stickor o. använd l. avsedd att användas till bloss l. tändved o. d., dels om (stubbar innehållande) sådan ved använd till tjärbränning; jfr FET-VED, LYS-VED 2, TJUR-VED, TJÄR-VED, TORR-VED. Ath för:ne Eriick, och bådhe dräng(er)na stodhe och hugghe Tårffwe. UpplDomb. 3: 124 (1553). Då Tallträd afhuggas, blifva deras i jorden qvarstående stubbar efter några år mycket rika på kåda, och af denna kådiga rotved, kallad Tyre, erhålles Tjära. Forshæll OrgPharm. 348 (1836). Jägaren (hade) fyllt halsterkorgen med nytt töre samt sänkt ljusterstången nedåt älfbottnen; blosset flammade upp i klar låga. Hemberg ObanStig. 203 (1896). Råmaterialet (vid tjärbränning) är i vårt land mestadels töre, d. v. s. gamla, på rot stående furustubbar, hvilka uppbrytas 6 à 7 år efter det trädet fällts. JernkA 1905, s. 599. Man (kan) påräkna blott 15 à 20 procents kådhalt i absolut torrt töre. Dock har ända upp till 44 procent konstaterats i enstaka fall. SvSkog. 1348 (1928). — jfr ROT-, TJÄR-TÖRE.
-SKATE. (tör- 1882 osv. töre- 1922–1986) kådrik topp från l. på barrträd (i sht tall) (jfr skate, sbst.2 1); äv. (o. numera i sht) om sjukdom hos barrträd orsakad av törskatesvamp; jfr -topp o. tjär-gadd. Törskate .. (dvs.) Den hos tallen ofta förekommande sjukdomen, att toppen torkar och blir genomdränkt af kåda, förorsakas af en på detta trädslag parasitiskt lefvande rostsvamp. Cnattingius (1882, 1894). En högtidsstund var matrasten mitt på dagen, då vi högg sönder den torra toppen av en tall, s k töreskate, och tände en flammande eld som vi höll oss så nära som möjligt. ÖgCorr. 17 ⁄ 2 1970, s. 8.
Ssgr: törskate-rost. Törskaterost .. uppträder på träd av alla åldrar men är farligast för plantor och ungträd, som dödas inom loppet av några få år. Den yttrar sig hos äldre individ i att stammarna bli ansvällda, grenar torka bort och dö. 2SvUppslB (1954).
-svamp. benämning på vissa rostsvampar som orsakar törskate, särsk. om Cronartium flaccidum (Alb. & Schwein.) G. Winter. LAHT 1896, s. 242. Den ojämförligt farligaste av rostsvamparna är .. törskatesvampen eller skålrost på tall (Cronartium pini), som troligen åsamkar skogsbruket de största förlusterna av alla barrträdens parasitsvampar. Selander LevLandsk. 265 (1955). —
-STICKA, se B. —
-STUBBE, äv. -STUBB. (tör- 1854 osv. töre- 1871 osv.) (för tjärbränning lämplig) kådrik stubbe av barrträd (i sht tall); jfr tjärveds-stubbe. ÖgCorr. 1854, nr 77, s. 4. Törstubbar äro tallstubbar, som fått stå på roten minst 7 à 8 år. Under denna tid ruttnar yt- eller splintveden och faller af, och den kådrika kärnveden återstår. 2NF 29: 225 (1919). —
-TOPP. (tör- 1882 osv. töre- 1891 osv.) (numera föga br.) törskate. TSkogshush. 1882, s. 127. SAOL (1986). —
-VED. (tör- 1523 osv. töre- 1592 osv.) töre. G1R 1: 154 (1523). Tyrveden rensades och höggs till lämpliga pinnstorlek och plockades stående in i tjärdalen som en liten mila. ÖgCorr. 28 ⁄ 8 1969, s. 20.
B: TÖRE-BILDNING. jfr bildning 4. I torr, mager och sandig jordmån .. behöfva stubbarne understundom ända till 10 à 12 år, innan törebildningen blifver fullständig. TT 1871, s. 22. Prima furupappersved skall .. vara fri från röta, törebildning, brandlyror, större sprickor och större rötkvistar. Edberg TräB 35 (1929). —
-BLOSS, se A. —
-ROT. (†) kådrik rot av barrträd (i sht tall); särsk. i uttr. lyfta törerot, ss. benämning på lek; jfr torrveds-rot. NVedboDomb. Vårt. 1757, § 119. Töre-rötter kallas de gamle stubbar och andre feta rötter, som länge legat i jorden. Och blifwer af sådane den bästa Tjäran. SvSaml. 2: 14 (1764). Lyfta törerot. Tillhagen o. Dencker SvFolklek. 1: 60 (1949). —
-SKATE, se A. —
-STICKA. (tör- 1873 osv. töre- 1791 osv.) (förr) sticka av töre; jfr tjärveds-sticka, torrveds-sticka. Garney Masmäst. 75 (1791). Den lilla skolkammaren upplystes .. med ”törestickor”, tunna och mycket kådiga granstickor, ungefär en aln långa samt ett till två tum breda. Cronholm Minnesbl. 2 (1908). —
-STUBBE, -TOPP, se A. —
-TRÄ, förr äv. -TRÄD. töre; äv. i individuell anv., om kådrikt vedträ. Erick fick wp eth torffwe trää och kastadhe thill drengenn. UpplDomb. 3: 124 (1553). Han höll .. på att spänta sönder en rot av tyreträ han fått tag i. Hedberg VKind. 53 (1954). —
-VED, se A.
Spalt T 3728 band 36, 2010