| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
(10) -BREDA, -ning. (†) breda ut (hö l. gräs o. d.) (jfr breda, v. 3); äv.: bädda upp l. iordningställa (säng) (jfr -bädda 2 o. breda upp 2). 1 opbred sengh. BoupptSthm 17/4 1656. Det afslagna gräsets upbredande och torkande. VDAkt. 1789, nr 354. Sundén (1892). —
-BRINGA, -ning.
1) (numera mindre br.) till 1, 2: bringa upp (ngn l. ngt ngnstans), hämta l. föra l. ta upp (jfr -forsla); äv. bildl. (jfr upp 7) (förr äv. refl.), särsk. dels: höja, öka, utöka, dels: befordra, förbättra; äv.: driva upp (se driva upp 12), få att växa (upp) l. utvecklas. UrkFinlÖ I. 2: 191 (1597). Ty måtte man observera och lära huru man i andra land .. (meloner) sköter och upbringar. Rosenhane Oec. 133 (1662). De ädla metallernes upbringande ur jorden. LBÄ 33–35: 130 (1800). Denna tid behöfves .. för att uppbringa ugnsvärmen till de för smältningen föreskrifna 1200˚. TT 1872, s. 46. (J. Watt) uppbringade sig genom studier snart till höjden af sin tids beläsenhet i naturvetenskaperna. Frykholm Ångm. 149 (1881). Östergren (1964).
2) [jfr t. aufbringen] (numera bl. i p. pf. ss. adj., se uppbragt) till 14: göra (ngn) upprörd l. arg; äv.: provocera (ngn till ngt). Nordforss (1805). Det förakt hvarmed småherrskapet omtalade mig, uppbragte mig i början. Livijn 1: 186 (1817). Stephans försök att uppbringa Matthias till våldsamhet misslyckas. Nicander 2: 284 (c. 1825). Sundén (1892).
3) (†) till 8: bringa l. få (ngt) till stånd; anstifta; äv.: grunda l. upprätta. Szå tuifflar oss intit atther motte ju vara nogra szellar ibland szom szådant myterij vpbringa. G1R 10: 30 (1535). Om Kopparen skulle sleppas lös, tå wore bäst, at Koppar-Compagniet upbrachtes. Stiernman Com. 5: 61 (1633). RARP 8: 157 (1660).
4) [jfr t. aufbringen] till 14: samla ihop l. anskaffa (ngt l. ngra); äv. med avs. på ngt abstr. (i sht styrka l. mod o. d.): uppbåda; numera i sht i nekande l. därmed jämförlig sats. Det fanns inte en stol att uppbringa. Han måste uppbringa allt sitt mod för att våga hoppa från högsta trampolinen. Oss hoppes wij her aff Vplandh innan kort tiidh vele vpbringe eder tiil hielp en heel Feneke goth folck. G1R 9: 319 (1534). Itt nytt Påfund at vpbringa Penningar. Schroderus Os. 1: 474 (1635). Jag går ned till kvällen, sade hon med så mycken bestämdhet hon kunde uppbringa inför Donalds bedjande blickar. Krusenstjerna Fatt. 2: 101 (1936). särsk. ta (ngt) i besittning, beslagta, i sht med avs. på fartyg o. d. (jfr bringa upp 6); förr äv. med avs. på person: ta till fånga. Spegel Dagb. 113 (1680). (Sjöofficeraren) var ute i början af .. kriget och blef upbragt till Frankrike; men utbyttes mot en fransos för 2 år sedan. Ferrner Res-Eur. 236 (1760). Uppbringningar och konfiskationer drabbade hårt den neutrala handels- och sjöfarten. HT 1953, s. 319.
Avledn.: uppbringare, m.//ig. särsk. (numera bl. tillf.) till -bringa 4 slutet, om person l. institution som uppbringar fartyg. PH 3: 1687 (1741; läst i orig.). Handelsfartyg och varor, vare sig de senare anträffats å örlogs- eller handelsfartyg, tillfalla uppbringarne. TSjöv. 1890, Bih. s. 54. —
(11 a) -BRINNA, -else (†, Dähnert 29 (1746), Lind 1: 1591 (1749)) [fsv. upbrinna] brinna upp; numera nästan bl. i p. pf. l. p. pr. (Sten Sture) kom in (i Sthm), stadhen til vndsetning, annars hade han all vpbrunnet. OPetri Kr. 298 (c. 1540). Den stora eldkulan .. har nu identifierats som en uppbrinnande sten från rymden. DN 27/4 2002, s. A17. —
(12) -BRISTA, -ning. (numera mindre br.) gm bristning gå sönder l. öppnas (jfr brista upp 1); äv. om oväder o. d.: bryta ut. Tå vpbrusto alla stora diwpsens kellor, och himmelens fenster öpnadhe sigh, och itt regn kom på iordena. 1Mos. 7: 11 (Bib. 1541). Natten emot Michaelis dag .. upbrast et förskräckeligit starckt wäder. Broman Glys. 1: 334 (1708). Flodström Naturförh. 39 (1918). —
(11 c) -BROMSA, -ning. jfr bromsa 2 (a). IdrBl. 1924, nr 15, s. 4. Ettan (kan) läggas in, och vagnen är nu uppbromsad praktiskt taget till stillastående. Néren BilB 3: 191 (1928). Nationalromantikens recept för .. uppbromsning av emigrationen. Fatab. 1959, s. 244.
Spalt U 402 band 36, 2011