| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPPENBARELSE up3enba2relse, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) om förhållandet att ngt dolt l. gömt l. okänt visar sig l. blir känt; äv. om handlingen att klarlägga ngt l. att visa sig l. ge sig till känna (se särsk. a); ådagaläggande, klarläggande, uppdagande; äv. konkret(are); förr äv. dels (äv. i pl.): kännedom, dels: avslöjande. Heemlighete(n)nes oppenbarilse. Rom. 16: 25 (NT 1526). Det är värdt at anmärkas det vissa In- och Utrikes Saker .. med hemlighet bedrefne blifvit. Man trodde, at Allmänheten kunde äga mindre nytta af uppenbarelser, än Riket skada. Höpken ÅmVetA 1771, s. 28. Gummer tror sig .. veta att Hof Rätts Rådet Juslén från Wasa är hit inkallad. Hvar han hämtat derom uppenbarelse vet jag icke. Calonius Bref 414 (1799). Måhända är magiern .. blott en hårsmån aflägsen från uppenbarelsen af en ny bländande sanning! Rydberg Magi 65 (1865). Omkring .. (konstnären) samlas en skara af yngre, fantasibegåfvade adepter, som finna sina dimmiga drömmar klarade och deras gåtor lösta genom den stora personlighetens uppenbarelser. 3SAH 8: 302 (1894). Den tredje boken, som huvudsakligen innehåller uppenbarelser om andliga personer. SvKyrkH 2: 228 (1941). — särsk.
a) om handlingen l. förhållandet att ngn (särsk. Jesus l. andeväsen o. d.) visar sig (i kroppslig gestalt) l. gör sig synlig; äv. konkretare, stundom närmande sig l. övergående i bet.: framträdande Tit. 2: 13 (NT 1526). Hwarpå .. (Jesus) upstod från de döda, och efter en kort tids synliga uppenbarelser då och då för sina få trogna, skildes i synlig måtto för sidsta gången ifrån dem. Bergklint MSam. 1: 44 (1781). Thors uppenbarelser omtalas: då Odin är en enögd, ofta välgörande gubbe, visar sig deremot Thor som en sträng man, med rödt skägg. Reuterdahl SKH 1: 99 (1838). En gång om året träda de (jenisejska samojederna) .. ur sina gömställen och visa sig i massa vid stränderna af Jenisej. Denna uppenbarelse inträffar samtidigt med flyttfåglarnes. Castrén Res. 2: 195 (1846).
b) om det sätt på vilket ngt abstrakt visar sig, gestaltning, manifestation; äv.: uttryck, särsk. i uttr. komma till uppenbarelse. Hammarsköld SvVitt. 1: Dedik. 2 (1818). Man och qvinna utgöra uppenbarelser af idéen menniska. Runeberg (SVS) VIII. 2: 365 (1878). (Tragedins karaktär) i hvilkens handlingssätt och öde det tragiska förnämligast komma till uppenbarelse. Cavallin o. Lysander 1: 12 (1879). Friherrinnan von Knorring .. var för min mor en uppenbarelse av allt som var fint och elegant. Lagergren Minn. 1: 94 (1922). — jfr SKÖNHETS-UPPENBARELSE.
2) i speciellare anv. av 1, i fråga om att ngt visas l. meddelas l. klargörs på ett övernaturligt sätt.
a) (i sht teol. o. filos.) om meddelande från övernaturligt väsen l. högre makt; särsk. om Guds självmeddelelse till människorna (i sht gm Jesus l. bibeln), gudomlig uppenbarelse, gudsuppenbarelse. Iach (vill) nw ko(m)ma till syner och herrans oppenbarelse. 2Kor. 12: 1 (NT 1526). Sedan wi af uppenbarelsen lärt känna Gud. Nohrborg 138 (c. 1765). Framför allt är enligt bibeln Jesus Kristus en uppenbarelse af Gud. Rudin BibEnh. 3 (1887). Midt i denna uppenbarelse af .. (Guds) storhet .. i naturen, kunde hjertat ej länge stängas för hans uppenbarelse i ordet. Ödman VexlBild. 113 (1890, 1893). Judendomen och islam erkände liksom kristendomen en gudomlig uppenbarelse, som föreligger i en helig urkund. Aspelin TankVäg. 1: 168 (1958). — jfr FRÄLSNINGS-, GUDA-, GUDS-, SJÄLV-UPPENBARELSE.
b) om (vid visst tillfälle) av ngn mottaget l. upplevt meddelande från övernaturligt väsen l. högre makt; särsk. om sådant meddelande från Gud; äv. dels om skriftlig framställning av sådan uppenbarelse, dels allmännare, övergående i bet.: syn l. drömsyn l. hallucination; jfr REVELATION. (De) fingo .. oppenbarilse j sompnen, ath the skulle icke ko(m)ma igen till Herodes. Mat. 2: 12 (NT 1526). S. Birgitta .. sadhe sigh haffua wppenbarilse huru thet (ryska) örligitt skulle best gångas igenom. OPetri Kr. 126 (c. 1540). Då desza Trollkarlar dricka saften af Campuna .. få de owanliga syner och uppenbarelser; komma aldeles utom sig sjelfwa. GT 1787, nr 31, s. 3. (I heliga Birgittas) ofta av hög poetisk flykt burna uppenbarelser lyssna vi till rösten av en politiskt .. verksam svensk kvinna. KyrkohÅ 1929, s. 7. Han hade syner, inga strålande uppenbarelser som han längtade efter utan snarare bara glimtar av det mest förbjudna. Johnson DrömRosEld 55 (1949). — jfr ANDE-, SPÖKELSE-UPPENBARELSE. — särsk.
α) om gudomlig uppenbarelse mottagen av siaren Johannes, särsk. i uttr. Johannes uppenbarelse, benämning på bok i Nya Testamentet, förr äv. elliptiskt, i best. form; jfr APOKALYPS. Såå äre alle christtrooghne prester som sanctus Petrus segher j sin första epistel, och Johannes j sijn openbarilse. OPetri 1: 46 (1526). Johannes som skrifwit Vppenbarelsen. Runius (SVS) 2: 99 (1712). Nya Testamentet har blott en Prophetisk bok: Johannes’ Uppenbarelse. Norbeck Theol. 11 (1840).
β) med tanke på föreställningen om uppenbarelses övernaturlighet l. märklighet l. skönhet l. strålglans o. d.: märklig syn o. d.; ofta i liknelse. Det ligger något af brådförnummen bländande uppenbarelse i denna bild. Rydberg RomD 70 (1877). I Danzig nådde den senare holländska tegel- och sandstensstilen en blomstrande utveckling. Icke minst genom dessa sina strålande renässanssmycken verkar staden som en uppenbarelse. Hahr ArkitTid. 4: 125 (1928). När han gav en middag för dem .. satt denna kalla, höga, nordiska kvinna och stirrade på Segel .. stirrade som om han varit en uppenbarelse. Johnson GrKrilon 505 (1941).
3) om omvälvande l. märklig upplevelse o. d.; särsk.: genomgripande insikt l. ögonblick av klarsyn, vision. För en bekant lärer han yttrat, att [han] derom egenteligen fått första uppenbarelsen i en bön. 3SAH XLVII. 2: 158 (1838). I en plötslig uppenbarelse stod det för mig nu tror hon .. att jag är baron. Hallström Händ. 15 (1927). Det han sade var en uppenbarelse för henne. .. Som om han kastat upp en mängd pusselbitar i luften och hon börjat se hur de fogades samman. Anderson Brev. 334 (2004).
4) konkret, om person: gestalt, figur; äv. (äv. om sak): företeelse, syn, apparition; äv. (med kvardröjande bibet. av 2 a) om ngt som ser övernaturligt ut. Eurén Kotzebue Orth. 3: 102 (1794). Till sist .. några ord om våra gemensamma vänner. Jag har förlorat flere af dessa älskvärda och glada uppenbarelser ur sigte. Rydberg Ath. 327 (1876). Han dröjde i dörren och plockade på sin fårskinnsmössa med grova något darrande händer, där ett par fingrar stympats. Det var över hela uppenbarelsen något av hemlös flykting. Siwertz JoDr. 392 (1928). Trots sin litenhet är .. (laxsvampen) en magnifik uppenbarelse, där den skymtar i skogsdungen. Cortin SvampHb. 82 (1951). Ännu som stadsläkarfru i Söderhamn är hon en charmerande uppenbarelse. UrDNHist. 1: 290 (1952). — jfr KVINNO-, SKÖNHETS-UPPENBARELSE.
-BOK. (uppenbarelse- c. 1540 osv. uppenbarelses- 1728)
1) till 2 a, om bibeln ss. den bok i vilken Gud uppenbarar sig; äv. bildl., särsk. om naturen l. historien betraktad ss. gudomlig uppenbarelse. Menniskoslägtets Häfder äro den fortgående, den ännu oafslutade Uppenbarelseboken. Tegnér (WB) 10: 43 (c. 1830). Ty Bibeln, sade Sabunde, är Guds ena uppenbarelse-bok; men Naturen är den andra. Atterbom PhilH 199 (1835).
2) till 2 b: bok innehållande uppenbarelser; särsk. (till uppenbarelse 2 b α), i sg. best., benämning på bok i Nya testamentet, Johannes uppenbarelse. Alt sadhe .. (Heliga Birgitta) sigh göra aff vppenbarilse, som hennes vppenbarilse böker nogh vthwijsa. OPetri Kr. 126 (c. 1540). Lutheri förtaal til uppenbarelse boken. Spegel 599 (1712). —
(1 a) -FEST. (†) högtid firad på trettondedag jul till minne av Jesu uppenbarelse på jorden, epifania. Du Guds kärleks uppenbarelsefest, Jesu Christi födelsehögtid, huru utmärkt herrlig, huru ensamt betydningsrik står du icke i jordens häfder. Rogberg Pred. 1: 61 (1826). Fehr Und. 80 (1894). —
(1, 2, 4) -FORM. särsk. till 1, 2: form i vilken ngt uppenbarar sig, synlig l. fysisk form, uttryck(sform), äv.: yttring. Alla ting förkunna en sanning .. och allenast sönderfalla i motsatser genom olikheten i deras uppenbarelseformer. Phosph. 1810, s. 178. Föreställningen om fåglar som .. uppenbarelseformer av gudom. Arv 1956, s. 59. Fläcktyphus och typhus abdominalis ansågs .. vara olika uppenbarelseformer av samma sjukdom. Bergstrand SvLäkS 221 (1958). —
(2) -HISTORIA. särsk. om den gudomliga uppenbarelsens historia (se d. o. II. 1). Klockhoff ESkr. 258 (1866). —
(2) -INNEHÅLL~102. jfr innehåll 3. Bibelns uppenbarelseinnehåll. Rudin BibEnh. 54 (1887). Då tron .. i sin uppkomst och sin egenart alltigenom är betingad af det uppenbarelseinnehåll den omfattar, ligger (osv.). 2NF 6: 619 (1906). —
(2 a, b) -KARAKTÄR. jfr karaktär 3 c. En händelses uppenbarelsekaraktär betyder i allmänhet, att den religiösa människan finner, att en högre värld genom densamma gifver sig tillkänna för henne. Göransson UndersRel. 1: 110 (1904). 2NF 14: 1352 (1911). —
(2) -RELIGION. (i sht relig.) religion som grundar sig i tro på gudomlig uppenbarelse (motsatt: naturlig religion l. förnuftsreligion); särsk. (enl. N. Söderblom) om biblisk lära i motsats till oändlighetsmystik. Rudin BibEnh. 114 (1888). I stort sett företer religionens historia på vår jord två frälsningsvägar .. nämligen den indiska oändlighets- eller enhets- eller nirvanareligionen och den bibliska uppenbarelsereligionen. Söderblom ÖversRelH 1 (1912). Här står materialistisk filosofi mot uppenbarelsereligion. Vallquist HelgSvar 50 (1963). —
(1, 2) -SÄTT. sätt på vilket ngt uppenbarar sig; särsk. om Guds sätt att uppenbara sin vilja. Wulf Köppen 2: 590 (1800). Tvenne serskilta uppenbarelsesätt af menniskans enda sanna väsende, nemligen ett kroppsligt och ett andligt. TLäk. 1835, s. 334. —
(2) -TRO. tro på gudomlig uppenbarelse. Det offentliga bekämpandet af uppenbarelse-tron. Agardh BlSkr. 1: 329 (1836). —
(2) -TÄLT. särsk. (numera bl. tillf.): tabernakel (se d. o. 1). 2Mos. 27: 21 (öv. 1893). Ordet är lånat från GT där ”tabernaklet” var uppenbarelsetältet, platsen för Guds närvaro. Broomé Kat. 92 (1975).
B (†): UPPENBARELSES-BOK, se A.
Spalt U 453 band 36, 2011