| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
1) till 2 d: hinna upp l. ifatt (ngn) l. ta in på (ngns försprång) (jfr -hinna 2); numera i sht ss. vbalsbst. -ning, i fråga om idrottstävling o. d. Om morghonen jagadhe han effter .. (fienderna), och kunde icke vphemta them. 1Mack. 12: 30 (Bib. 1541). Det moderna slagskeppet daterar sig från 1906, då .. det engelska skeppet ”Dreadnought” sjösattes .. (o. i övriga stater) börjades byggandet på bred front för att upphämta Englands försprång. VFl. 1933, s. 105. Med tre km kvar började hon en upphämtning. GbgP 9/2 1987, s. 25.
2) till 9: hämta l. hämta upp (ngn l. ngt); förr äv. dels: samla in l. upp l. bärga (ngt) (jfr hämta, v. 2), dels i utvidgad anv., i sht med abstr. obj.: inhämta, stundom övergående i bet.: få (jfr hämta, v. 3); äv. med sakligt subj. Tu (skall) ey .. vphemta the aff falna bären. 3Mos. 19: 10 (Bib. 1541). Att samma stundenn hann her på slottet blef vphämtader bekennde hann om brefuenn. 3SthmTb. 2: 341 (1599). Låt mig stå wid korset dit blod at uphämta. SionSång. 1: 77 (1743). (I dikten finns) så mycken mänsklighet .. at det hjerta bör beklagas, som ej, vid des läsning, uphämtar de ljufvaste känslor. SvMag. 1766, s. 191. Snart hade alla, lockade af nyheten, samlat sig omkring honom och upphämtade begärligt hvarje ord. Gumælius Bonde 38 (1828). Den blå galonväskan som upphämtats ur sopsäcken. Wahlberg FrusLiv 366 (2003). —
(1 c) -HÄNGA, -else (†, Linné Bref I. 2: 85 (1746), Lind 1: 917 (1749)), -ning; -are (GHT 1897, nr 112 B, s. 1, osv.), -erska (tillf., SDS 1943, nr 127, s. 18, osv.). [fsv. uphängia] hänga upp (ngt); förr äv.: hänga (ngn, äv. sig); särsk. i p. pf. (följt av prep. på), i bildl. anv., liktydigt med: baserad l. grundad o. d. (på) (jfr hänga, v. I 11); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret: upphängningsanordning (jfr -hänge). (De har) Dræpid halsshuggit ophength griped oc röffuad sin eghen almogha. G1R 1: 29 (1521). Apg. 1: 18 (NT 1526: sigh). Pendeln består af stången .. kulan .. och upphängningen. Almroth Karmarsch 658 (1839). Upphängning av kläder bör i regel ske på galgar. Varulex. Beklädn. 319 (1945). Kollokvier är ett sätt att skapa .. samtal som inte är upphängda på en doktorands avhandlingsavsnitt. GbgP 30/7 1992, s. 3. jfr fjäder-, kardan-, kompass-, pendel-upphängning m. fl.
-band. särsk. i ä. medicinskt fackspr.; jfr band, sbst.1 5, 14. Wretlind Läk. 6: 132 (1898; om bråckband). LbKir. 1: 455 (1920).
-punkt. särsk. fys. punkt (se d. o. 7) där pendel o. d. är upphängd. König Mec. 31 (1752). GymnFys. 2: 145 (1984).
(1 c) -HÄNGE. [till -hänga] anordning vari l. varmed ngt upphängs l. är upphängt. ASScF 3: 414 (1852; på besman). TextBildv. 88 (1925; om list). —
(1 c) -HÄNGSLA. särsk. (†) med avs. på ”hängselbocks” huvud: hänga upp medelst kedjor o. d.; jfr hängsle 2. Bocken inriktas, nedsättes med kraft i bottnen och fastklubbas. Hufvudet upphängslas, klotsarna fastspikas till lika höjd öfver vattnet. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 375 (1886). 2NF 12: 128 (1909). —
(10) -HÄRVA, -ning. (†) härvla (se d. o. 1) (garn l. tråd o. d.); jfr -härvla. Thet han wille spinna en så longan Enda, then hon aldrigh skulle kunna vphärfwa. Schroderus Os. 2: 143 (1635). En haspel .. försedd med varvräknare, på vilken avläses hur mycket garn, som upphärvats. 3NF 8: 403 (1928). —
(10) -HÄRVLA, -ing. (numera mindre br.) härvla (se d. o. 1) (ngt); jfr -härva. SkandFisk. Bih. 23 (1837; med avs. på långrev). Östergren (1964). —
(1, 10) -HÄSSJA, -ning. (numera mindre br.) hässja (se hässja, v.1) (hö l. säd o. d.). Broman Glys. 3: 98 (c. 1730). Gräset föres .. åt en sida, för att till torkning upphässjas. LBÄ 44–50: 241 (1801). Östergren (1964).
Spalt U 513 band 36, 2011