| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
1) till 4: mer l. mindre lodrät l. upprest l. uppsträckt o. d.; särsk. om person (l. kroppsdel) l. ställning l. gång: rak l. upprest osv.; ofta i adverbiell anv., särsk.: rakt upp l. uppåtriktat l. med rak rygg; äv. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr 2), särsk. i uttr. stå upprätt (jfr stå, v. I 1 c). Med upprätt huvud. Hon satt upprätt i sängen. Människans upprätta gång. Kan du gå upprätt? Psalt. 20: 9 (öv. 1536: stå). Menniskian är aff Gudh skapat medh en raak Kropp och vprätt Ansichte. LMatthiæ Kiusander A 3 b (1653). Grenarne .. (är) upprätta .. då de uppstiga nästan parallelt med hufvudstammen. Hartman Fl. XVIII (1838). Bräderna till tabernaklet skall du göra af akacieträ, och de skola ställas upprätt. 2Mos. 26: 15 (öv. 1893).
2) i bildl. anv. av 1, särsk. i förb. med verbet hålla (ofta använt ss. adv.).
a) (†) i uttr. hålla ngt l. ngn upprätt, bevara l. bibehålla ngt l. ngn i gott skick o. d. (jfr hålla, v.1 15). Vij vele söka medell att holla dedt gemene bästa oprätt. RP 1636, s. 595. Huru .. venschapen och alliancerne sampt medh Ambassadeurers commissioner uthrijkes hollas upprätte. RARP 9: 354 (1664). Så prächtigt Trä är wärdt en Dicht, / Den ock när Stammen trötnar stå / Desz minne vprätt hålla må. Brenner (SVS) I. 1: 216 (1703). Hvad som andligen håller en menniska upprätt, det är Guds kraft. Wikner Pred. 132 (1874).
b) i uttr. hålla sig upprätt, hålla sig uppe, inte låta böja sig. Derwid kunna wi under alla lifwets wederwärdigheter hålla osz upprätt, att wi wete, att (osv.). Melin Pred. 1: 22 (1844). Wicksell höll sig upprätt under belackarnas avgrundstjut. Höglund Branting 1: 48 (1928).
Ssgr (till -rätt 1): upprätt-gående, p. adj. som går upprätt; äv. i bildl. anv. Det upprättgående förnuftet. 2SAH 8: 162 (1817). En upprättgående, tvåbent varelse. Backman Dickens Pickw. 2: 78 (1871).
-stående, p. adj. som står upprätt (jfr stå, v. I 1 q); äv. om skrivstil (jfr stå, v. II 1 i η). Den rasen skall ha upprättstående öron. Midt uppå uti en Glob ses de trenne Sweriges Cronor, med et uprätt stående Swärd. PH 4: 2630 (1748). Att han, likasom många andre Folkungar, förde i sitt vapen ett upprättstående lejon. Botin Hist. 2: 295 (c. 1790). (En) nyhet i undervisningen .. är den upprättstående skrifstilen. GHT 5/7 1894, s. 2.
-RÄTTA, -else (se d. o.), -ing (†, OPetri Kr. 49 (c. 1540)), -ning; -are (se avledn.). [fsv. uprätta]
1) (numera bl. tillf.) till 1 h: rätta upp (ngt l. ngn, äv. sig) (se rätta upp 2), resa l. ställa upp; äv. oeg. l. bildl.; jfr -räta. Herre(n) .. uprettar alla the(m) som niderslagne äre. Psalt. 145: 14 (öv. 1536). Stielkarna woro kortare, de lågo på Jorden tils den tiden de skulle blomma, då de uprätta sig. Linné Öl. 285 (1745). Sin bågiga rygg hade han uprättat. Lantingshausen Young 1: 152 (1787). Jag föll: din hand har mig upprättat. Geijer Skald. 96 (1812, 1835). På grund av V-formen uppkommer vid lutande läge av flygplanet ett upprättande moment. Söderberg PrFlygl. 1: 33 (1935). särsk. (†) med avs. på sten l. grav- l. minnesvård: resa; äv. oeg. l. bildl. Jacob .. lät vprätta öfwer .. (Rakel) en Prächtigh Graff-wård, ståendes på 12. Stenar. Gezelius ASilfversparre A 3 a (1665). Een vprättat Steen om 6 eller 7 qwarter högh. Schück VittA 2: 349 (i handl. fr. 1667). En runsten, upprättad efter utgången ur Arken till deras åminnelse, som deri befunnit sig. Leopold 6: 95 (1803). 2SAH 8: 199 (1817).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, i fråga om att hjälpa l. lyfta ngn l. ngt ur förfall l. förnedring l. vanmakt o. d.: bringa (ngn l. ngt) på fötter, hjälpa upp; ge l. åstadkomma upprättelse (åt); äv. i fråga om ersättning o. d. (se slutet); jfr rätta upp 2 c. Gudh .. haffwer henne vprettadh j ghen till then ärligheet ther hon j frå fallen war. OPetri 1: 4 (1526). Lockar någor möö till lägersmål under echtenskaps löfte, och thet bekenner, tå skal han wara skyldig henne medh barnet uprätta och echta. KOF II. 2: 138 (c. 1655). Du skulle kunna uprätta en Sak, som är hel och hållen förlorad och utan hop? Österling Ter. 1: 123 (1699). Hwarföre iagh förmant meerbem:te dräng fulgiöra sitt löffte och uprätta denna person som han förnedrat hafwer. VDAkt. 1717, nr 78. Kan du säga mig om inte det är bättre att hämnas lite, så blir den andre upprättad och känner sig liksom qvitt affären. Strindberg Dam. 181 (1898). särsk. (†) i fråga om ekonomisk ersättning för skada l. omkostnad o. d.: ersätta l. gottgöra; vanl. med indirekt personobj.; ngn gg ss. vbalsbst. -ning konkretare, liktydigt med: ersättning, gottgörelse, upprättelse. At th(e)n skade ha(n) hade lidit for sådana bekymb(er) skul motte hono(m) vprætt(es) j gh(e)n. OPetri Tb. 133 (1526). Att han .. motte få aff eder någen vpretningh för sijn skade. G1R 6: 301 (1529). Tilhålla them som sådan gästning göra at uprätta Bönderne all then kostnad, som ther på imedler tijdh är gångit. RA II. 2: 241 (1617). Cannelin (1939).
3) (†) till 1 e, 10, med avs. på byggnad l. egendom o. d.: resa; bygga l. bygga upp (på nytt); förr äv.: sätta i stånd l. reparera. Thomos andersson .. fik frijheeth paa sin gordh, till thess han honom opretta kan. G1R 1: 283 (1524). Wixner .. erhölt fullmagt på Forssa och Högs Pastorat, såsom den der iämwäl genom giftermål kom til at uprätta änkehuset. Wettersten Forssa 107 (c. 1750). Det blef .. en af S. Sigfrids första bekymmer, at uprätta Kyrkor. Lagerbring 1Hist. 1: 539 (1769). IllMilRevy 1898, s. 6. särsk. (†) bildl., med avs. på rike l. stad o. d.: grunda l. grundlägga (jfr -rätta 4). Herre wardher tw j thenne tijdhen vprättandes Israels rike? Apg. 1: 6 (NT 1526). At uplåta åt Diomedes det Arpiniske Fältet, til at där uprätta en ny Stad. Ehrenadler Tel. 894 (1723). Ödmann StrFörs. 1: 322 (1799).
4) till 8 e, g: skapa l. inrätta l. etablera o. d. (ngt); särsk. med avs. på institution l. förteckning o. d.; äv.: lägga fram; jfr rätta, v.2 7. En handlingsplan upprättades. RA I. 1: 229 (1538; med avs. på handel). Vprätta fem Exemplar lijka lydhandes. Gustaf II Adolf 30 (c. 1620). Reformatorerna yrkade .. på upprättande af skolor för allmänt medborgerligt behof. Wahlfisk KatUnd. 5 (1889). Vid (professur)förslagets upprättande erhöll Boethius .. första rummet och Schlyter det andra. 3SAH 4: 175 (1889). För varje valdistrikt skall röstlängd upprättas. SFS 1920, s. 2356. jfr ny-upprätta. särsk.
b) (förr) med avs. på karta l. planritning o. d.: framställa, utarbeta. De Chartor, som i Landsorterne uprättas. LandtmFörordn. 164 (1748). SvGeogrÅb. 1964, s. 7. särsk. (†) i fråga om geometrisk konstruktion: upprita (linje). Grundell AnlArtill. 2: 3 (c. 1695). Problem. Att på ändan af en rät linie AB upprätta en vinkelrät linie. Almqvist Geom. 47 (1833).
5) till 8 e, 10 c, i fråga om överenskommelse, särsk. dels med avs. på kontrakt l. förbund l. testamente o. d.: avfatta l. uppsätta l. uppställa, dels med avs. på fred l. vänskap o. d.: ingå l. stifta; förr äv. med avs. på taxa o. d.: fastställa. Thenn recess, som beggie kon. mter emellom vdii Stocholm vprett bleff. SvTr. 4: 486 (1536). Medh .. (Isak) skal iagh vpretta mitt ewigha förbund. 1Mos. 17: 19 (Bib. 1541). Den fred och vänskap, oss och våre rijker och storfurstendömer emillen så ahnseenligen och kraftigt är uprätted. HT 1915, s. 99 (1597). At intet uprätta Taxorne på husrummen alt för högt. Posten 1769, s. 493. Förmyndare har icke rätt att å sin myndlings vägnar upprätta testamente. SvJuristT 1937, s. 278.
Avledn. (till -rätta 2, 3, 4): upprättare, m.//ig. [fsv. uprättare] person som upprättar ngn l. ngt. At han war Gudz ewige Son .. hela Christenhetennes vprettare, och bewarare. PErici Musæus 1: 118 a (1582). (Han kallar Ling) den nyare medicinska gymnastikens fader och uprättare. SC 1: 914 (1821). Jag, som skulle vara en ledare och upprättare för de elända, har blivit sämre än den sämsta ibland dem. Lagerlöf Körk. 123 (1912). Upprättaren av ett fritt Tyskland. Almquist VärldH 7: 375 (1928). jfr röstlängds-upprättare. —
1) motsv. -rätta 2: handlingen att upprätta ngn l. ngt; särsk. dels (i religiöst spr.) i fråga om människans synder o. syndafall: återförande ur synden (gm Kristi gottgörelse), dels (o. i sht) motsv. -rätta 2 (slutet): gottgörelse l. ersättning (för liden oförrätt l. förtal o. d., förr äv. skada l. förlust), stundom äv.: revansch, hämnd. Efter år av kamp fick de upprättelse. Christus haffuer, en gong och på en kort tijdh vthrettat thet honom aff sinom Fadher befalet war til menniskionnes vprettelse. OPetri 3: 577 (c. 1535). När .. iagh i underdånighet H. K. M:tt berättade, hvad stor skada fienden migh tå gjordt hade .. tå förbarmade H. K. M:tt sig ther öfver, lofvandes mig uprättelse. OxBr. 12: 366 (1615). En eklatant upprättelse, efter det djupa förolämpande, som honom, ehuru oskyldig, öfvergått. Ahnfelt HofvLif 2: 126 (c. 1845). Det jag skulle skriva var en hämnd, en upprättelse för att alla mina förfäder, mina föräldrar och jag själv föraktats. Lo–Johansson Förf. 93 (1957). Sin vetenskapliga upprättelse fick Ragnar Blomqvist sent omsider tack vare att professor Aron Borelius krävde en ny bedömning av hans doktorsavhandling och vetenskapliga kompetens. Kulturen 1992, s. 95. jfr själv-upprättelse.
2) (†) motsv. dels -rätta 3: återuppförande (av byggnad o. dyl.) l. reparation, dels -rätta 4: upprättande l. inrättande (av institution o. d.). At the matthæ fa .. (biskopstionden) lösæ theris brenda domkirke tiil hielp och oprettilse. G1R 1: 35 (1522). Hvadt som behöfves til en hög scholes uprettilse her i riket. RA I. 1: 480 (1546). R. Drotzen gjorde een underrättelse, hvadh Regeringens meeningh är medh krögeriets oprättelse och skjussfärders affskaffande. RP 6: 67 (1636). 2SAH 54: 273 (1878).
3) (†) motsv. -rätta 5: handlingen att ingå överenskommelse o. d.; anträffat bl. med gen.-bestämning betecknande vad som ingås, möjl. utgörande ssgsled. Bön om almenlig fridz och sämijos oprättelse emellom the höghe öfuerheeter. RA I. 4: 815 (1598). Theres tilbudh och anhåldning war om Förbundz vprättelse. Girs G1 49 (c. 1630). Wänskaps Vprättelse. Schroderus Albert. 2: 86 (1638).
Spalt U 635 band 36, 2011