| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
(10) -RÄFFLA, -ing. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) räffla (slätborrat gevär o. d.); jfr räffla, v.1 a. KrigVAT 1854, s. 535. Att .. (kaliberökningen) måste göras så stor, att våra nuvarande gevär kunna först slätborras för att sedan på nytt upprefflas. PT 1913, nr 149 A, s. 3. —
(9) -RÄFSA, -ning. räfsa upp (ngt); numera bl. ss. vbalsbst. -ning o. i p. pf. När Blomster och gräs äre affslagne och förtorkade, bliffwa the vpreffsade. Phrygius 3Likpr. 14 (1618). Måns Lindh (hade) upräfsat hööet. VRP 1698, s. 370. Efter klippning och uppräfsning av premiärstråna, kunde vi .. konstatera att vi varit lite snåla med gräsfröna. DN 6/6 1998, s. D4. —
1) till 1, 9: räkna l. räkna ihop (ngt) (se räkna ihop 2); äv. (o. numera i sht): räkna o. lägga upp (pengar) (ss. betalning); förr äv. med indirekt personobj. 800 kronor låg uppräknade på disken. (Han skall) thet beholla på rækinskap til the gældz bittalningh som han vpræknar. G1R 4: 105 (1527). TbLödöse 56 (1587; med avs. på spik). Cort Huntenborg (skulle) vdi hans frånware vpräckne målzägenden sam(m)a pening(e)r i händer. 3SthmTb. 1: 268 (1594). Nu rasar handeln mot nya avgifter för uppräkning av dagskassorna. GbgP 5/6 1990, s. 6.
2) till 7: öka (summa l. lön l. skuld o. d.), höja värdet på. GHT 25/2 1936, s. 17. (Förbundet kräver) att alla statstjänstemän skall få sina löner uppräknade så att prisstegringarna under 1968 – c:a 2 proc. – kompenseras. SvD(A) 22/11 1968, s. 32. Uppräkningen av studieskulderna blir rekordhög nästa år. GbgP 5/11 1991, s. 1.
3) till 8: räkna upp (se räkna upp 1) (ngt l. ngn); förr äv.: återge l. berätta (ngt) (jfr räkna upp 1 b). Man wil och jngen twinga ther til at han skal vpräkna alla sina synder. OPetri 2: 23 (1528). Här lyster migh at vpräkna Platine egne ord. Schroderus Os. 1: 121 (1635). Den kallade .. uppräknar allt, vad ungbrodern sagt. Ambrosiani SvSkråämb. 24 (1920). jfr nedan-, o-, ovan-uppräknad.
Avledn. (till -räkna 3): uppräknelig, adj. som är möjlig att räkna upp. Weste (1807). Alla tänkbara, uppräkneliga och ouppräkneliga laster. Strinnholm Vas. 2: 386 (1820). jfr o-uppräknelig. —
-RÄNNA, -ing.
1) (†) till 1: växa upp (för) snabbt (jfr ränna, v. 16); äv. om vatten: flyta l. rinna upp; ss. vbalsbst. -ing förr äv. konkret: källa (jfr ränna, v. 11). Så ofta hafvet .. flöder som högst, så upränner vatten på isar i alla .. älfvar up efter hela å-dalen. VetAH 1751, s. 27. Det lilla frö, som låg hos honom, hvaraf en så härlig växt skulle upränna. Strömer ÅmVetA 1768, s. 10. Gossar, som skola, ej uppränna, utan i en ordnad progression uppväxa till sjelfständig manna-bildning. Järta 2: 517 (1828). Ofta finner man i .. (domarringarnas) närhet en uppränning, som ännu i mannaminne varit besökt som trefaldighets- och offerkälla. TurÅ 1930, s. 59.
2) till 9: linda (garn o. d.) runt ngt; särsk. (vävn.): varpa (garn); äv. med obj. betecknande väv(nad) (jfr ränna, v. 3 a); ss. vbalsbst. -ing äv. konkret, om varp (jfr kätting 2); äv. i bild (jfr 3); förr äv. i fråga om tillverkning av tågvirke o. d. (jfr ränna, v. 3 b). En Vprändh Lingarns wäf. BoupptSthm 31/8 1658. Denna bandstohl har den förbättring mot Hållenska bandstohlar, at upränningen här af sig sielf ständigt flyttar sig efter, så länge något af den samma är igen. König Mec. 178 (1752). Enkla refsejsingar tillverkas sålunda: nytt garn upprännes kring tvenne stöd (osv.). Frick o. Trolle 35 (1872). Den man, som kan återknyta och till textur bringa de trådar, som .. (filosofen) började att uppränna. Nyblæus Forskn. III. 2: 51 (1888).
3) (numera mindre br.) ss. vbalsbst. -ing i oeg. l. bildl. anv. av -ränna 1, 2 (med anslutning till upp 8): början l. upprinnelse; utkast l. plan; uppslag l. idé. Kraf-isen .. (är) en ofullkommen Is, ett utkast til is, eller then första upränning til is. Block MotalaStr. 34 (1708). En .. uppränning för en ordnad skogshushållning vilja vi innefatta uti .. 3:ne hufvudreglor. JernkA 1851, s. 217. För närvarande är jag sysselsatt med uppränningen till en annan roman. Rydberg Brev 2: 10 (1857). Uppränningen till sin egenartade tolkning angående evangeliets första läsekrets fick förf. från en ny iakttagelse som trängde sig på honom. SvTeolKv. 1928, s. 375. Det var den dagen, då Karl Oskar plöjde rågstubben och körde sönder sin årderbill. Det var uppränningen – sedan fortsatte det under många dagar. Moberg Utvandr. 146 (1949). SAOL (1986). —
(1) -RÄTA, -ning. räta upp (ngt, förr äv. sig) (se räta upp 1); jfr -rätta. Tidfördrijf A 1 b (c. 1695: sigh). Söderberg PrFlygl. 1: 139 (1935).
Avledn. (förr): upprätare, m.//ig. i fråga om skotillverkning. YrkesförtArbFörmedl. 59 (1952). Upprätare rättar till bakkappa och baksöm med en pinntång, sträcker ut ev veck på fodret och fixerar med några spikar. SvYrkeslex. 2: 276 (1973).
Spalt U 633 band 36, 2011