Publicerad 2012   Lämna synpunkter
UTSOCKNE, n.; best. -t.
Ordformer
(-th-, -ch-, -k-)
Etymologi
[till UTSOCKNES; möjl. elliptiskt för uttr. utsockne frälse]
(†) särsk.: utsockne frälsehemman (jfr UTSOCKNES slutet); anträffat bl. i sg. best., med koll. innebörd; jfr UTSOCKNES-FRÄLSE. ÅgerupArk. 1723. Hvad Adelens utsockne angår, så har H. Maij:t befalt, at Adelen skulle persvaderas til att äfven låta utsocknet roteras. 2RARP 4: 108 (1726). 2RARP 16: 12 (1747).

 

Spalt U 1256 band 36, 2012

Webbansvarig