Publicerad 2012   Lämna synpunkter
UTSOCKNES ɯ3t~sωk2nes l. ~sok2–, äv. UTSOCKNE -ne, adj. o. adv. oböjl.
Ordformer
(ut- (v-, w-, -th-) 1589 osv. wtt- 1579. -sockens (-ch-) 1666–1807. -socknas 1843. -sockne (-ch-, -k-, -kk-) 1662 osv. -socknes (-ch-, -k-, -ss) 1579 osv. -sockns (-ch-, -k-) 1595–1790)
Etymologi
[fsv. utsokna, utsoknis; adverbiella bildningar till UT, adv., o. SOCKEN]
som härrör från l. hör hemma i (om sak äv.: som är belägen i) en annan socken (se d. o. 4 (a)) än ens egen; ss. adv.: utom l. utanför den egna socknen; äv. (o. numera bl., utom i skildring av ä. förh.) i allmännare anv.: som härrör osv. från en annan ort l. trakt l. ett annat ställe, som kommer utifrån, främmande l. obekant; äv. i substantivisk anv. (jfr UTSOCKNES-BO, UTSOCKNING). Någre andre wttsochnes Menn. UpplDomb. 2: 78 (1579). Ingen går härifrån utsokns at fängta, om det icke sker i hemlighet, hwari socknen har ingen del. SockenbeskrHäls. 115 (1790). När jag häromsistens gick i en utsocknes kyrka .. förstod jag aldrig en mening. Palmblad Nov. 4: 15 (1851). Kvällen kom och lokalen fylldes af stamgäster och en och annan utsocknes. Strix 1905, nr 40, s. 4. Hon är utsocknes, flickan. Koch GudVV 1: 10 (1916). Allt oftare kallas bönderna bort för arbete långt utsocknes. Salje NattBröd. 153 (1968). särsk. (i fråga om ä. förh. i de från Danmark erövrade provinserna Skåne, Blek., Hall. o. Bohusl.) i sådana uttr. som utsockne frälse (se FRÄLSE, sbst. 7 b β δ’) l. hemman (se HEMMAN 2 b) l. gods (jfr GODS 6), om under säteri lydande hemman l. gods som låg i annan socken än säteriet (o. åtnjöt mer begränsad skattefrihet än detta, i det övriga Sv. motsv.: allmänt frälse (se FRÄLSE, sbst. 7 b β α’)); jfr INSOCKNE a. (Jag) förmådde them här (i Skåne) och i Blecking till mantals penningar så wijda Chronones, Geistligheetens och Adelens uthsockne godz weedkommer. HSH 31: 372 (1662). SvLantmät. 1: 311 (1928; om förh. i Bohusl. på 1600-talet).
Ssgr (Anm. Dessa ssgr förekommer äv. särskrivna; jfr slutet): UTSOCKNES-BO. (utsockens- 1762–1887. utsockne- 1787–1934. utsocknes- 1866 osv.) om person som härrör från l. hör hemma i en annan socken än ens egen; äv. (o. numera nästan bl.) allmännare, om person som härrör osv. från en annan ort l. trakt l. som kommer utifrån; jfr utsockning. Hülphers Dal. 232 (1762). I alla tre församlingarne utlånas kyrkjo-medlen .. mot 5 procents ränta til församlingens invånare, men utsokne-boar måste gifva 6. GustKyrkoliv 127 (1787). I den mån tillgången på arbetare bland ortsbefolkningen icke varit tillräcklig, ha .. utsocknesbor, vanligen finsktalande, inflyttat. Fennia XLVII. 1: 3 (1926). —
-BONDE. (utsockne-) (numera mindre br.) bonde som härrör från en annan socken; äv. till utsocknes slutet, om bonde tillhörig utsockne hemman. RARP 9: 393 (1664). Avsyningen (verkställdes) av två präster och 6 utsocknebönder. Cederlöf FinlPräst-Ekon. 42 (1934). —
-FOLK. (utsockens- 1762. utsockne- 1691. utsocknes- 1929 osv.) jfr folk 3 h o. -bo. VDAkt. 1691, nr 359. Vägfararna voro nog oftast utsocknesfolk. MinnGPrästh. 5: 16 (1929). —
-FRÄLSE. (utsockne-) (förr) utsockneshemman; särsk. i sg. best. med koll. innebörd; jfr utsocknes slutet. At utsocknefrälset måtte vara .. frit, efter 1648 åhrs contract ock åtskillige Kongl. resolutioner. 2RARP 3: 190 (1723). —
-GODS. (utsockne-) (förr) jfr -hemman o. utsocknes slutet. LMil. 2: 242 (1689). —
-HEMMAN. (utsockne-) jfr -frälse, -gods o. utsocknes slutet. AdP 1789, 1: 366. (Vad som gällde) om allmänna frälsehemman i gamla Sverige gäller jemväl utsocknehemmanen i de forna danska och norska provinserna. Thulin Mant. 2: 80 (1935). —
-TIGGARE. (utsockne-) (†) tiggare som kommer från en annan socken. Skall det .. åligga en och hwar, att straxt hos Ordningsmannen tillkännagifwa, när lösdrifware, skojare, Utsocknetiggare eller andra misstänkte .. till någon af Bylaget ankommit. ByordnMäl. 333 (1820). Landsm. VIII. 2: 79 (1880, 1891).
Avledn.: UTSOCKNING, m.//ig. utsocknesbo; särsk. (o. numera bl., vard.) i allmännare anv. Då socknen .. (gm avgiften) kunde få sig litet inkomst från utsockningarne, wore (osv.). LfF 1870, s. 360. Både rättaren och läraren är utsockningar och gifta med sådana. Rättaren bryter på halländska, läraren på dalmål. Wassing GropSkog. 27 (1965).

 

Spalt U 1256 band 36, 2012

Webbansvarig