Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VARTGÄLD, n.; pl. -er.
Ordformer
(vargelt (w-, -tt) 1556–1565. vartgäld (w-, -dt-, -ge-, -gie-, -gjä-) 1636–1846. vartgält (w-, -th-, -tt-, -ge-, -dt, -tt) 1556–1642)
Etymologi
[av t. wart(e)geld; ssg av warten (se VÅRDA) o. geld (se GÄLD, sbst.1). — Jfr UPPVARTA, VARTPENNINGAR]
(†) ersättning som utbetalas vid l. under väntetid, särsk. dels till enrollerad soldat o. d. i fredstid (för att stå till tjänst i krigstid), dels till anställd (arbetare) vid arbetsbrist (orsakad av arbetsgivaren). G1R 26: 601 (1556). Mann kunne .. väll lathe beställe någre andre gode öffverster och ritmestere .. them man nu udi midlertijdh någett lideligitt varttgältt gåffve. G1R 29: 589 (1559). Där .. Sidenkrämarne .. icke skulle kunna fournera Handtwärckarne fullt arbete, de då skola wara plicktige .. att betala dem wartgälderne à 12 Dal. om weckan. Stiernman Com. 5: 515 (1695). (Båtsmännen erhåller) då de hemma ligga, allenast 4 d:r silfverm(yn)t vartgielder til mans. 2RA 1: 74 (1720). KrigVAH 1846, s. 64.

 

Spalt V 466 band 37, 2014

Webbansvarig