Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VEDEMESS, r. l. m.; pl. -er; l. VEDEMESSER, r. l. m.
Ordformer
(wedametz 1686. wedemesser, pl. obest. 1541. wedmesz 1649. weimeister, sg. obest. 1678. wiedemesz 1548)
Etymologi
[fsv. vedhemäz; jfr fd. vejdemets; av mlt. weidemest l. mht. weidemeʒʒer (t. weidmesser), ssg av VEDE o. mest l. mezzer, kniv (se STEKAMETZ)]
(†) om för jakt avsedd (grövre) kniv l. värja; särsk. liktydigt med: hirschfängare. VaruhusR 1541. En skarp wed-mesz i min hand / jagthorn hängiand’ å min hals. Stiernhielm Cup. 2 (1649, 1668). Wedametz .. (dvs. ett) icke mycket långt, men bredare ock twe-äggat swärd, at bruka på jagt; som namnet nogsamt tilkänna gifwer. Kallas nu Hirsenfänger. LMil. 2: Föret. s. 10 a (1764).

 

Spalt V 635 band 37, 2014

Webbansvarig