| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VRES- vre3s~, ssgsförled.
ss. förled i ssgr.
1) betecknande ved (se VED, sbst.2 2) l. virke (se VIRKE, sbst.2 2): vars fibrer är oregelbundet vridna l. böjda l. hopgyttrade, masur- (se d. o. 1); jfr VRESIG 1.
2) betecknande träd l. buske: som är lågväxt l. knotig o. d.; äv: som är hop- l. sammantrasslad; jfr VRESIG 1 slutet α (, δ).
3) för att beteckna att träd l. buske o. d. har ett förvridet l. förkrympt växtsätt l. ett växtsätt som ger upphov till knotor; äv.: som har ett växtsätt som ger upphov till vresig (se d. o. 1) ved l. vresigt virke.
(2) -BJÖRK. särsk. om lågväxt o. knotig björk (särsk.: fjällbjörk). Det egentliga lågfjällslandet, där vres-björken ensam råder. Högberg Frib. 409 (1910). —
(2) -BOK. om (individ av) lövträdet Fagus sylvatica f. tortuosa (Pépin) Hegi. Vresboken, som i sin vrånghet slagit knut på stammen och därför aldrig nått himmelens höjd. SvD(A) 9/8 1963, s. 14. —
(1) -FURU, äv. -FUR. Vresfuru, ett ytterst svårarbetadt och ganska sällsynt träslag. DN(A) 22/7 1911, s. 6. —
(2) -ROS. om (individ av) rosarten Rosa rugosa Thunb. (som har vassa taggar o. kan bilda stora o. svårgenomträngliga snår); jfr -törne. ”Vresrosen”, en utmärkt häckväxt. AB 11/8 1920, s. 6. Vresros .. är en 1–2 meter hög buske med mörkgrönt bladverk med rynkade blad och tättaggiga skott. Laurent–Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 423 (1947). —
(2) -TÖRNE. vresros. PrisförtAlnarpsTrädg. 1892, s. 41. Vrestörnets nypon förkunna frost och höst. Karlfeldt Hösth. 108 (1927). —
(1) -VED. Abnorma bildningar, såsom tjurved och vresved, höja i hög grad hårdheten (hos trä). HbSkogstekn. 143 (1922). —
(3) -VUXEN, p. adj. om träd l. buske: som växt på sådant sätt att den blivit vresig; ngn gg äv. om virke; jfr -växt. På indianvis kröpo vi genom holmens stormpiskade snår af vresvuxna tallar och spärriga enbuskar. Hemberg Kola 84 (1902). Nav förfärdigas av vresvuxen björk. HbSkogsteknol. 864 (1922). —
(3) -VÄXT, p. adj. om träd l. stubbe o. d.: vresvuxen. Vresväxta grofva stubbar med starka och djupa rötter. UB 3: 421 (1873).
Spalt V 1579 band 37, 2017