| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VRICKA vrik3a2, förr äv. VRIDKA, v. -ade (Lagerström Holberg Jean 37 (1744) osv.) ((†) ipf. sg. wrekte Petreius Beskr. 2: 179 (1614)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
1) vrida l. föra (ngt) fram o. tillbaka, vicka (se VICKA, v.1 I); i fråga om bollsport äv. närmande sig l. övergående i bet.: skjuta; äv. dels med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. med l. på, dels intr. (se b); i ssgn VRICK-BOM äv. liktydigt med: (kring)vrida; äv. mer l. mindre bildl. Ihre (1769). Wridka med nycklen i låset. Sahlstedt (1773). Afdelningarna i landsorten äro nog nästan öfveralt .. villige att stå för, hvad som är hederligt och fosterländskt, utan krumbugter och vrickningar hit och dit. AB 31/10 1895, s. 3. (Han) vrickade .. en stund på korken och bet upp den, då den visade sig motsträvig. Eklundh Folk 98 (1918). Varje engelsman har klart för sig, att den ryska dumpingen .. endast en tid kan vricka världshandeln ur dess normala gängor. SvD(A) 26/11 1930, s. 24. I rätt läge vrickade han bollen mot (medspelaren). BoråsTidn. 29/5 2017, 2: 6. — jfr AV-VRICKA. — särsk.
a) föra (kroppsdel) fram o. tillbaka l. hit o. dit, vicka. Serenius Aaa 3 b (1734). Jag hade icke trodt at .. (gumman) kunde dansza så wäl; se, så gick hon och wrickade med Rumpan. Lagerström Holberg Jean 37 (1744). (Hunden) luktade kritiskt .. på Petreus byxben och började sakta .. vricka på svansstumpen. Hellström Kärlek 82 (1942). Han skruvade sig och vrickade kroppen. Framtassarna slängde. Ekman Hunden 46 (1986).
b) intr.: på visst sätt föra åra (placerad i klyka l. urtag i båts akter) fram o. åter gm vattnet o. därmed driva båt framåt; äv. med obj. betecknande båt. Små båtar såg man wrekas af en Karl, som i bakstammen hölt en åder ned i watnet, och den wred på 2 sätt. Linné Vg. 194 (1747). Tyst steg en af karlarna i den nyss anlända båten, och stående upprätt i aktern, vrickade han med en åra mot land. Geijerstam YttSkär. 16 (1898). Bäst vrickar man .. i en bohuseka av trä. GbgP 28/6 1996, s. 23.
c) hantv. i fråga om guld- l. silversmide l. träsnideri o. d.: fylla (yta) med små skåror l. fördjupningar (ss. kontrast mot blank l. slät yta); i sht i p. pf. l. ss. vbalsbst. -ning (särsk. i konkretare anv.). I blodrännan (på svärdsklingan) en bladranka i blankt guld på vrickad guldbotten, eljest silfver. Roosval StGöran 40 (1919). Vrickningar eller tremoleringar utföres (på den medeltida madonnabilden) med ett mejselliknande instrument på ett sådant sätt, att rader av sicksacklinjer bildas. Fornv. 1977, s. 179.
2) få (fot l. hand l. finger o. d.) skadad gm vridning åstadkommande (smärtsam) uttänjning l. ruptur (se d. o. 4) av ledband (o. en (tillfällig) förskjutning av ledgångens benytor); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild sådan uttänjning l. ruptur (jfr DISTORSION 1); äv. dels refl., dels i mer l. mindre bildl. anv., särsk. (skämts.) i uttr. vricka tungan, om följden av att yttra ngt svårartikulerat; jfr LUXERA, STUKA, v.1 7. (Han) sprang vth genom fönstret .. Och effter thet war meer än 15. alnar högt, bröt han swåra illa sit been, och wrekte sin foot. Petreius Beskr. 2: 179 (1614). Om en fot blifwit wrickad på sned, utan att wara alldeles ur led, återställes den ofta i rätt skick, om foten genast nedsättes i kallt watten. AJHagströmer i Alm(Sthm) 1820, s. 45. En ädel själ / Kan också wrickas. Hagberg Shaksp. 7: 42 (1849). Enligt notisen kom .. (mannen som hoppade från ett fönster) undan med några vrickningar. Zetterström VärldHj. 149 (1942). Inte något av namnen gick att uttala utan att man vrickade tungan. Larsson LongJohn 196 (1995). Det blir lättare att vricka sig, såklart, när man har så där höga (platå)skor. Expressen 31/10 2013, s. 35. — jfr LED-VRICKA o. TUNG-VRICKANDE o. TUNG-VRICKARE samt URLED-VRICKNING.
3) [eg. bildl. anv. av (1,) 2] (vard.) i p. pf. i adjektivisk anv.: rubbad (se RUBBA 6) l. tokig. ”Jag har ett brev till dig från pappa.” ”Ett brev från din gubbe! Är han lika vrickad som du?” Serner Birck 17 (1917). Den festligaste och mest vrickade figuren i hela (karnevals)tåget. LundagKron. 3: 282 (1955). Den som vågat förutspå ens hälften av det som inträffat i Östeuropa skulle troligen klassats som vrickad. GbgP 30/12 1989, s. 1.
VRICKA UT10 4. gm vrickning förflytta ((passagerare i) båt) till öppet vatten o. d.; äv. utan obj. Collinder Kalev. 50 (1948). Jonsson och .. Arne vrickade ut i en eka till båten. Wästberg Kung. 65 (1955). Jag klev ner i roddbåten med Renate, båten neg mjukt, och vi vrickades ut på redden. Pleijel Fungi 166 (1993).
(1 b) -EKA. eka som kan framdrivas gm vrickning. En vrickeka .. närmade sig nu. En äldre man stod i aktern och vrickade. Martinson VägUt 420 (1936). —
(1 b) -ÅRA. åra avsedd för l. använd vid vrickning. Roswall Skeppsm. 1: 206 (1803). De besökande (stiger) i båtar, roddaren tager plats i aktern med sin vrickåra och färden begynner. VL 1896, nr 235, s. 3.
Spalt V 1583 band 38, 2019