Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VRÄKT, n. (NorrlS 14: 90 (1668), Crusenstolpe CJ III. 2: 208 (1846)), äv. r. l. f. (HammarkDomb. 7/10 1613, FörarbSvLag 2: 58 (1696)).
Ordformer
(äv. w-, -e-, -ch-, -ck-)
Etymologi
[fsv. vräkt, f., hämndkänsla, groll, hat; till VRÄKA]
(†) i sådana uttr. som (ut)av långo l. långa vräkt, på grund av gammalt groll l. agg l. länge närd fiendskap. War sama slagzmall komit aff långa wrecht för bredstorpa sågaquarn Skull. HammarkDomb. 7/10 1613. Der .. (dråpförsöket) wore af dheres handewärkan, så är det icke skedt af långo wräkt, uthan af brådom skilnad. ConsAcAboP 6: 218 (1687). En plan, af långo vräkt, som gick i fullbordan. Crusenstolpe CJ III. 2: 208 (1846).

 

Spalt V 1634 band 38, 2019

Webbansvarig