Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÅM l. VOM vom4, r. l. m. l. f.; best. våmmen; pl. våmmar (Weste (1807) osv.) ((†) våmmer Tiällmann Gr. 177 (1696), Broman Glys. 3: 538 (c. 1740: wåmber)); förr äv. VAM, r. l. m. l. f.; l. VAMB, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(vam (w-, -mm) 1691–1885 (: vamstöt). vamb (w-) 1541–1885. vom (-mm) 1830 osv. vomb (w-) 1732–1932 (: renvomben). våm (w-, -mm) 1696 osv. våmb (w-) c. 1645–1966 (: våmbfloran))
Etymologi
[fsv. vamb, buk, mage; jfr d., nor. vom, fvn. vǫmb (nyisl. vömb), got. wamba, äv.: livmoder, fsax. wamba (mlt. wamme), flfrank. wamba (mnl. wamme, nl. wam), fris. wamme, wåmme, fht. wamba (mht., t. wamme, wampe), äv.: livmoder, feng. wamb (eng. womb), äv.: livmoder; av ovisst ursprung]
(i sht veter. o. zool.) om den största (o. från matstrupen räknat första i ordningen) av de (vanl. fyra) avdelningar som magen hos idisslare består av; särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om sådan avdelning ss. råvara vid matlagning; i sht förr äv. allmännare, om buk l. mage, särsk. om (stor) buk osv. hos människa. At man skal giffua Prestenom boghen och bådhen kindbenen, och wambena (av slaktoffret). 5Mos. 18: 3 (Bib. 1541). Lägger man Wåmbena aff itt Får eller Bagga vthi Kålgården tå sökia .. (kålmaskarna) tijt, slå them ihäl, gör så offtare så ödhas the. IErici Colerus 1: 146 (c. 1645). Först upplöses födan i wåmben, hwarifrån den, när djuret lagt sig att hwila öfwergår i små portioner till den andra magen – nätmagen – som är en fortsättning af den förra. Holmström Ström NatLb. 1: 10 (1851). Skällkon .. klef .. försigtigt ut på bron, drog några djupa andetag, så att våmmen svälde. Strindberg SvÖ 1: 189 (1882). Då de bofvarne ha vräkt i sig gudslån och brännvin, så att deras våmb är tillreds att spricka, då slå de sig för våmben och säga (osv.). Högberg Vred. 2: 136 (1906). Till korfskinn använde man renens tjocktarm eller ock delar af våmmen, hvilka syddes samman. Västerb. 1937, s. 107. I våmmen bildas .. metan som kommer ut då kon rapar. Hufvudstadsbl. 14/7 2009, s. 11. — jfr GRÅ-VAMB o. GORR-, INNAN-, NÖTE-, OX-, REN-VOM.
Ssgr (i sht veter. o. zool.): VÅM-FLORA. i våm (o. nätmage) (normalt) förekommande bakterieflora. SvD(A) 15/12 1944, s. 15. Rådjurens vomflora är mycket ensartad och känslig för störningar. JägUppslB 424 (1989). —
-INNEHÅLL~002, äv. ~200. (Vid inspektionen i slakteriet) voro väggarna nedstänkta af gammalt, intorkadt blod. Vominnehåll var vårdslöst utvräkt bredvid behållaren. DN(A) 11/5 1911, s. 3. —
-RÖRELSE. jfr rörelse 1 b. Vennerholm o. Svensson 533 (1892). Trumsjuka .. är ett tillstånd då våmmen blir utspänd av gas eller jäsande foder som en följd av bristande våmrörelser. Sonesson BöndB 741 (1955). —
-SKINN. (numera bl. ngn gg, i sht i skildring av ä. förh.) skinn (se skinn, sbst.1 3) av våm använt vid matberedning (särsk. ss. korvskinn). Warg 51 (1755). Blodkorv, vartill våmskinnet användes. Fatab. 1919, s. 32. —
-STICK. jfr stick, sbst.1 I 1. Lundberg HusdjSj. 348 (1868). Våmstick, en operation som göres i afsikt att tappa ut gas ur våmmen vid trumsjuka. Vennerholm o. Svensson 534 (1892). —
-SYLTA. (†) jfr sylta, sbst.3, o. slarv-sylta. Warg Bih. 17 (1765). Wåmb-sylta med hwita Rofwor. Wåmbarne renas wäl med mycket salt och ljumt watten, kokas sedan mjuka med watten och något rotsaker. Sjöberg Singstock 32 (1832). —
-TALG. (numera bl. ngn gg, i sht i skildring av ä. förh.) talg i l. från våm (använd vid matlagning). Oec. 41 (1730). Den grågula ärtmjölspannkakan med våmtalg som fastnade i gommen. Norrskensfl. 10/2 1948, s. 9.

 

Spalt V 1724 band 38, 2019

Webbansvarig