Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄRDA, v.1, -ade. vbalsbst. -NING.
Ordformer
(verd- (w-) 1526–1722. värd- (w-, -æ-, -dh-) 1526–1807. ward- 1530 (: kostwardett))
Etymologi
[fsv. virþa, värþa; jfr fd. værthe (ä. d. værde); efter mlt. wērden (motsv. fht. werdōn (t. werten)), till wērde, värde (se VÄRDE). — Jfr VÄRDSKYLD, VÄRDSKYLDIG]
(†) värdera (se d. o. 1) (ngt); äv. dels: uppskatta (ngt) l. sätta (ngt) högt (jfr VÄRDERA 2), dels med personobj.: sätta högt värde på l. (hög)akta (jfr VÄRDERA 3). Arendt kniper fornöye skottan, och læte verda clædhet ha(n) haffu(er) j pant och selie th(et) om hono(m) teck(es). OPetri Tb. 128 (1526). Ath man gudz ordh och the andelige gåffwer icke schall misbruke, medt obeqvemlige personer som thet icke wärde. Thyselius HdlReform. 2: 409 (1559). Hennes hjertats oskuld gjorde henne värdad af alla. Möller (1807). — jfr KOST-VÄRDA.

 

Spalt V 2207 band 38, 2019

Webbansvarig