Publicerad 2021   Lämna synpunkter
VÖRDLIG l. VÖRDELIG, adj. -are. adv. -A (G1R 1: 26 (1521), Grimberg SvFolk. 1: 326 (1913: vanvördeliga)), -EN (HH VIII. 2: 87 (1566: wanwyrdeligen), Backman Dickens Pickw. 2: 366 (1871: vanvördligen)), -T (Schartau Pred. 317 (1816: wanwördeligt), 2SAH 60: 190 (1884: vanvördeligt)).
Ordformer
(vyrdelig (w-, -ÿ-, -gh) 1530–1766 (: wanwyrdeliga). vördelig (w-, -ll-, -gh) 1529–1913 (: vanvördeliga). vördlig (w-) 1715–1871 (: vanvördligen). wurdelig (-gh) 1618. wyrderlighe, pl. 1627. wyrdlig 1648–1669. wördelica, adv. 1521. — n. o. adv. -ligit 1593–1669. -ligt 1717 (: wanwyrdeligt)–1884 (: vanvördeligt))
Etymologi
[fsv. virdheliker; jfr fvn. virþiligr (nyisl. virðulegur); avledn av VÖRD, sbst.]
(†) som förtjänar vördnad, vördig, vördnadsvärd; särsk. ss. hedrande epitet, särsk. i uttr. vördlig man (jfr MAN, sbst.2 5 c ε); äv. överfört, om hälsning: vördnadsfull, vördsam. Oss elskelig wördelig Mann Her Jöns Laurentii däken j wpsala. G1R 6: 115 (1529). Derföre will H. K. M:tt sådant (dvs. biskopens uppgifter) till hans egen discretion och wurdelige kall och Embetes respect nådeligen anstält hafua. SUFinlH 5: 356 (1618). Wyrdeligh helsning medh ödmiuk hiertans lyckönskning till all wälmåga. VDAkt. 1660, nr 85. Mågen i weta .. att myckit ähr .. (Olof Tryggvason) wyrdeligare än andra Konungar. Reenhielm OTryggw. 263 (1691). Och hade Kong Siggeir månge wördelige män med sig. Björner Vols. 6 (1737). Serenius (1741). — jfr TJÄNST-, VAN-VÖRDELIG m. fl. o. STOR-VÖRDLIG. — särsk. [fsv. virdhelika] ss. adv.: på ett vördnadsfullt sätt, med vördnad, vördsamt. G1R 1: 26 (1521). När .. (prästen) sig så iklädt hafwer, framträder han wördeligen för Altaret. Raimundius HistLiturg. 120 (1638). (Ärkebiskopen hade) stor åhoga, at Gudstiensten måtte .. blifwa oförsumeligen och Wördeligen förrättad. Spegel Kyrkioh. 2: 75 (1707). Sändebuden trädde fram och hälsade Iwar wördeliga. Fryxell Ber. 1: 77 (1823). — jfr O-VÖRDELIGA.

 

Spalt V 2520 band 38, 2021

Webbansvarig