Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONKÄT, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
(†) erövring.
1) (med vapenmakt) erövrat byte, erövrat land l. område; jfr KONKVEST. Swedberg Schibb. 258 (1716). Rosenstein 3: 350 (1788). Ekbohrn (1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
Spalt K 2131 band 14, 1937