| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKEDA a3v~ʃe2da (a`fskeda Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
2) (†) refl. Thet Fijna .. drager sigh af, och afskeder sigh ifrån thet ofijna. Stiernhielm Arch. K 1 a (1644). Därs. I 1 a.
II. [sannol. i sv. omedelbart bildadt af sbst. AFSKED; jfr för öfr. d. afskedige, t. verabschieden] skilja (ngn) från sig, låta (ngn) gå. Afskeda, Dimittere. Schenberg (1739). — jfr FÖR-AFSKEDA.
1) gifva (ngn, hvars tillfälliga uppgift l. vistelse ngnstädes är slutad) tillåtelse l. tillsägelse l. vink att aflägsna sig.
a) (numera mindre br.) i sht om trupper, församlingar o. d.: hemförlofva, aftacka. (Konung Egil) afskiedade .. sine hielp-troppar med .. skänker til Konung Frode. Dalin Hist. 1: 378 (1747). Palmblad Fornk. 1: 442 (1843). (Kardinalen) gaf .. de församlade sin välsignelse och afskedade dem med vänlig tillsägelse att gå hem, hvar och en till sitt. Strinnholm Hist. 4: 357 (1852). jfr: (†) På det iagh sidste Dagh, / Må til Frögden, vthi Högden / Wäl affskedas. Dalius Valet. D 3 b (1681) [jfr ä. d. afskedes fra denne verden].
b) om person, som betjänar l. uppvaktar o. d.: låta (ngn) afträda. Prinsen afskedade kammartjänaren och begaf sig till hvila. J. G. Oxenstierna 5: 62 (c. 1817). — särsk. med bibegrepp af uppgörelse: skilja sig vid, göra sig kvitt. Den främmande gick upp för trappan, sedan han afskedat skjutsaren. Hedenstjerna Fru W. 53 (1890). — närmande sig 6. (Presidenten) afskedade mig (dvs. gjorde slut på audiensen) — vänligt, men bestämdt. Nyblom M. Twain 1: 51 (1873).
2) (†) skicka (ngn) från sig i ett visst ärende; afskicka, affärda. Jag har afskedat honom med bref. Cum literis eum dimisi. Sahlstedt (1773).
3) (föga br.) taga afsked l. farväl af (ngn). Under det vi afskedade vår vän, öppnade skjutsbonden för oss en gånggrind. Törneros Bref 1: 359 (1833). — närmande sig 1 b. (Hon) afskedade .. sina gäster och skyndade (bort). SDS 1895, nr 295, s. 2.
4) gifva (ngn) afsked, entlediga (ngn från en tjänst l. en syssla); jfr AFSKED I 2. Dispensera, afskeda: förskona en för en bestellning. Swedberg Schibb. 265 (1716).
a) om ngn, som tjänar l. har anställning hos enskild person (i sht på kort l. obestämd tid), l. om förtroendeämbetsman l. regents rådgifvare, som antagits på obestämd tid; i uttr. ligger, åtm. numera, oftast bibegreppet, att entledigandet sker utan den tjänandes önskan l. begäran. Afskeda et leg-hion. Serenius (1741). (G. III) afskedade en fransk teatertrupp, som varit antagen vid konung Adolf Fredriks hof. Adlerbeth Ant. 1: 5 (c. 1792). Folket (i Athen) afskedade den embetsman som icke längre hade dess förtroende likasom en Regent i den moderna monarkien afskedar sina ministrar. Svedelius Statsr. ansv. 26 (1856). (Han) afskedades från sitt hofembete. Rydberg Rom. d. 117 (1882). Officerare af generalitetet, regements- och kår-chefer .. (m. fl.) innehafva förtroendesysslor, från hvilka Konungen kan dem afskeda, när han pröfvar rikets tjenst det fordra. Tj.-regl. 1889, s. 266. Jag har icke afskedat gesällen. Rydberg Vap. 218 (1891).
b) (numera mindre br. utom i officiell stil) om innehafvare af syssla med längre tjänstetid, särsk. ämbetsman med fast anställning i statens tjänst; i sht i p. pf. Pensioner för afskedade Lärare vid Navigationsskolorna. SFS 1841, nr 14, s. 24. SD (L) 1895, nr 154, s. 8. — särsk. om militär med beställning å rikets stat l. (fullt br.) om indelt soldat. En afskedad soldat. Afskiedade Officerare. 2 RARP I. 2: 47 (1720). (Min far var) Afskedad kapiten. / I sista Finska krig han miste sina ben. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 32 (1822). Utan rotehållarens samtycke kan han (dvs. indelte soldaten) afskedas endast på grund af ålderdom, sjuklighet, liderlighet eller vanfrejd. C. O. Nordensvan i NF 7: 509 (1883). Tj.-regl. 1889, s. 453. — jfr INTERIMS-AFSKEDAD.
c) (mindre br. utom i p. pf.) oeg., skämt. om saker, särsk. bohagsting, klädespersedlar o. d. Den der fracken har jag a(fskeda)t. Dalin (1850). Schulthess (1885). — om tjänstehäst. Jag hade liksom den afskedade dragonhästen hört signaltrumpetèn. Ödman Minnen 1: 163 (1877, 1881). — jfr AFDANKA 4 b γ.
Anm. till 4. I det nuv. umgängesspråket får afskeda i bet. ”entlediga” ofta bibetydelsen ”på grund af öfverårighet l. otjänstbarhet l. (principalens) missbelåtenhet (med den tjänande)”. jfr 6.
5) (†) ped. låta (lärjunge) afgå, dimittera. Consistorium skall .. ej afskieda någon (gymnasist) till Academien, innan han .. blifvit .. examinerad .. och för dugelig erkänd. Scholae ordn. 1724, s. 5. Därs. s. 4. — jfr AFSKED I 2 a α β’.
6) (snöpligt) affärda, afvisa, skilja sig vid l. aflägsna (ngn) mot (hans) vilja; ofta närmande sig 4 a i bildl. anv. (Det är skäl,) at man en gång för alla .. afskedar alla Spåmän och Teknatydare, och förkastar theras förderfweliga Skriffter. Block Progn. Tillegn. 5 (1708). Man måste veta att skilja sig vid sånggudinnorna, innan man af dem afskedas. Leopold 3: 422 (1792, 1816). Den olycklige (tillbedjaren) begrep att han var afskedad. Almqvist A. May 35 (1838). — jfr: I och med .. förlusten af Finland hade Sverige afskedats från den politiska skådebanan på andra sidan (hafvet). Strandberg 1: 348 (1862). — jfr AFSKED I 1 a β, 2 a α γ’.
III. [jfr ä. d. afskede, mnt. afscheden] (†) motsv. AFSKED II: gifva utslag l. besked; bestämdt l. definitivt fastställa (ngt). — jfr FÖR-AFSKEDA.
1) förordna, bestämma. Hwadh .. (konsistoriet) således dömer, swarar och afskedar. Thyselius Handl. lärov. 2: 235 (1624). På sätt och vis, som .. uti vår föreningsakt afskedat, slutit och belefvat är. RF 1720, § 16. — fastställa, utsätta. Gudh .. affskedher them (dvs. för tyrannerna) en wisz termin til at rasa. L. P. Gothus Mon. pac. 449 (1628).
2) afgöra, afdöma. Hennes saak är på tinget tree gånger afskedat. Murenius 42 (1640). Emporagrius i KOF II. 2: 267 (c. 1655). — jfr AFSKED II 2.
3) aftala, öfverenskomma. Stiernman Com. 2: 114 (1638). Afskeda med Bergsmännen, huru stor Blåsbälgen vara skal. Bergv. 1: 106 (1638). Jag hafwer fåt man för mig, sade Thore, som afskedat war oss emällan. Verelius Götr. 240 (1664). Nehrman Inl. t. jur. civ. 114 (1729). — jfr AFSKED II 4.
Spalt A 489 band 1, 1898