| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFTYNA a3v~ty2na (a`ftyna Weste), v. -ade (se för öfr. TYNA). vbalsbst. -ANDE, -ING. —
I. intr.: tyna bort.
1) om organismer l. delar af sådana; äfv. om samhällen, institutioner o. d., betraktade ss. organismer: (småningom) förlora sin lifskraft l. bortdö. Kroppen aftynar med (dvs. så att däraf följer) sielfva lifvets förlust. Westerdahl 337 (1768). (Plantan) aftynar i brist på näring och sol. Lehnberg Pred. 2: 213 (c. 1800). Vi hafva sett honom försvagas, mattas(,) aftyna och slockna. Rosenstein 2: 94 (1819). Sidon hade redan utblommat; Tyros aftynade långsamt. Palmblad Fornk. 2: 131 (1844). Efter flerårigt aftynande .. afled K(arl XIII) d. 5 Febr. 1818. Hellstenius i NF 8: 299 (1884). Det (dvs. antikvitetskollegiet) aftynade så småningom. Wrangel Frihetst. 46 (1895). — om krafter o. d.: (småningom) försvagas l. aftaga l. uttömmas; jfr 2. Helsan och krafterna aftyna. Wallin 2 Pred. 3: 197 (1813). Fridens aftynande lif. Hwasser V. skr. 2: 359 (c. 1845). Kroppskrafterna hade .. varit i oafbrutet aftynande. Strandberg 1: 366 (1862). — p. pf. mer l. mindre adjektiviskt: (mycket) försvagad l. medtagen, aftärd, utmärglad. Svenskar! .. Sen deras (dvs. finnarnas) aftynade kroppar, deras bleka ansigten! Döbeln Tal t. fin. trupp. 3 (1809). Hon tycktes .. genom öfvermått af arbete mycket aftynad. Almqvist Kap. 31 (1838). — jfr ÅLDERDOMS-AFTYNING.
2) i utvidgad anv., om verksamhet, tillstånd, känslor, naturföreteelser osv., betraktade ss. lefvande l. ss. lifsyttringar: (småningom) aftaga, afstanna. Celsius G. I:s hist. 58 (1746, 1792). En glädje, som .. uppblossar, förändrar sig, aftynar, slocknar. Lehnberg Pred. 2: 234 (c. 1800). (Hafvet) skickade .. sina kullriga, mer och mer aftynande vågor, att smeka stranden. Gumælius Th. Bonde 141 (1828). Ett .. echo, som småningom aftynade och dog. Nicander Minnen 1: 53 (1831). Med intresset för naturforskning aftynade äfven Arabiska bildningen. Fries Utfl. 1: 5 (1843). Handel och näringar hade aftynat. Palmblad Norge 185 (1846). (Snart) aftynade stormen till fullkomligt lugn. Gleerup i Kongo 2: 405 (1888). — (mindre br.) p. pf. mer l. mindre adjektiviskt: förminskad l. afstannad. Hans ögon voro såsom aftynade (dvs. nästan utsinade) Kiällor, hvilka återvändt (dvs. upphört) at rinna, men doch ei aldeles uttorckadt. Mörk Ad. 2: 107 (1744). Jag hennes vrede fann aftynad, oviss, svag. Murberg Ath. 38 (1776). (†) Då hastigheten C är aftynad, (måste) kroppen straxt vända om. Regnér Naturl. 1: 53 (1785).
II. (†) tr.: komma (ngt) att tyna bort; (småningom) försvaga l. förminska l. tillintetgöra; tära på. Hvad är, som Tiden icke aftyner? Frese And. dikter 30 (1726). Ad. prot. 1789, s. 838. (Vi måste) aftyna Banco-Noternas skadeliga verkan. Därs. 1800, s. 687. En strid, .. som i 2:ne hela år aftynat alla dess (dvs. Sveriges) krafter. Döbeln Tal t. fin. trupp. 2 (1809).
Spalt A 704 band 1, 1898