Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANBERAMA an3~bera2ma, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[af t. anberahmen, -raumen, nt. anberamen; jfr AN, adv. II 10]
(föga br.) på förhand bestämma l. fastställa. De dertill (dvs. till den afsatte konungens berakning) anberamade allvarsamma anstalter. Beskow Lefnadsm. 196 (1857). Anberama .. en laglig betalningsfrist. Jungberg (1873). Anberamad .. rättegång. Därs. — jfr BERAMA.

 

Spalt A 1265 band 1, 1898

Webbansvarig