| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSTÖTLIG an3~stø2tlig, adj. -are. adv. -EN (†, Botin Hem. 2: Föret. 1 (1756, 1799)), -T.
— jfr OANSTÖTLIG.
1) (†) som man kan stöta emot l. snafva på; jfr ANSTÖT 1 o. 3. Den, som .. vandrar om dagen, han stöter sig icke; emedan .. han ser denna verldenes lius, som utvisar de anstöteliga ting, hvilka ligga honom i vägen. Bælter Jesu hist. 5: 615 (1759).
2) (†) som innebär motgång, svårighet, skada osv.; olycklig, skadlig; jfr ANSTÖT 5. At wid det bullersamma vthseende, hwar til sakerne .. sigh en tijdh bortåth hafwe anskickat, Wårt .. Fädernesland .. intet anstöteligit är på kommit. K. M:ts råds o. samtl. st:s besl. 3 Jan. 1683, s. A 2 b.
3) (†) som kan gifva anledning till att ngns tro l. öfvertygelse rubbas l. bringas att vackla, som lätt kan leda vilse l. skada; farlig; jfr ANSTÖT 6. (Chr. Thomasius) är tämeligen mörk, och i viss mål anstötelig för en vng at läsa. Rydelius Förn. 44 (1719, 1737).
4) som väcker l. är egnad att väcka anstöt (se d. o. 7) l. ogillande l. klander.
a) om det som sårar den religiösa l. sedliga öfvertygelsen l. känslan l. uppfattningen af det riktiga l. passande: förargelseväckande, sårande, stötande; ofta: skabrös, oanständig. Anstötligt uppförande, beteende, lefnadssätt, tal. Anstötliga ord, uttryck, skrifter. Bruka .. anstötelige Ordesätt, Gudz Församling ther med at bekymbra eller förarga. Kyrkol. 1: 2 (1686); jfr 3. (Kommissionen) fann månge misstänkelige, anstötelige och farlige Satser uti denna nya Catechesen; jfr 3. Lagerbring Hist. IV. 2: 108 (1778). Han talte rätt anstöteligt. Weste (1807). Vid uppläsningen kunde ju de ställen, som ansåges för anstötliga, förbigås. Tegnér 5: 70 (1811). Att hans (dvs. Apulejus’) .. slippriga och anstötliga framställningar icke tåla vid att läsas af ungdomen. Valerius 2: 199 (1848). En menniska tager sig förargelse af Christi person då det förefaller henne anstötligt att han umgås med så orena menniskor. Thomander Pred. 1: 44 (1849); jfr 3. Deras lefnadssätt (blef) allt mer oregelbundet och anstötligt i sedligt hänseende. Odhner G. III 1: 295 (1885). jfr: Anstötligt är i allmänhet motsatsen af föregående (dvs. anständigt), eller sådana föremåls framställning som äro stridande emot sedlighetens fordringar. Ofta begagnar man detta ord i en lindrigare bemärkelse, för at dermed utmärka sådana fel i et arbete, som strida mot reglorna eller grundbegreppen af skön konst. Boye (1833).
b) (numera föga br.) i allmännare anv.: som är egnad att väcka ogillande; förnärmande, förolämpande, kränkande, förgriplig. Kongl. Maij:tt (har) henne (dvs. holländarnas motförklaring) icke emothtagit, uthan rejicieradt som den der war på månge sätt orimligh och anstötlig. RARP 7: 142 (1660). Om skiönt the (dvs. fredsvillkoren) än anstötelige äro befundne. Wederläggn. aff the skiäl, hwilke General Staterne föregifwa t. theras krijgzdecl. D 2 a (1675). Han hotade .. honom .. med många hårda och anstöteliga ord. Nordberg 1: 66 (1740). (Ridderskapets deputerade) voro villige att rätta de anstötliga uttrycken i landtdagsbeslutet af 1687. Carlson Hist. 5: 168 (1879); jfr a. — (†) med substantivbestämning utan förmedling af prep. l. förmedlad af prep. emot. (Om) någen funne sigh detta wara anstötligt. RARP V. 2: 25 (1655). Åtskillige papper, anstötelige emot Regeringzformen ock vår Fundamental-Lag. 2 RARP 2: 206 (1723). Icke eller är det tillåtit, at .. med något, som förklenligt eller anstöteligt vara kan emot Utrikes Hof och Magter framkomma. Förordn. 11 Juli 1792, s. 3 b. Mot samma stånd (dvs. adeln) anstötliga skrifter. Adlerbeth Ant. 1: 71 (c. 1792).
Spalt A 1816 band 2, 1900