| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFRYNDA befryn4da, i Sveal. äfv. 032 (befry´nda Weste; befr`ynnda Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE (föga br., Almqvist, Claëson 2: 330 (1855), Lundell), -ELSE (se d. o.).
bringa i vänskaps- l. släktskapsförhållande.
a) (†) tr.: skaffa (ngn) vänskapsförbindelser. At man ther med (dvs. gm konungens giftermål med utländsk furstinna) motte befrynda rikit. G. I:s reg. 2: 270 (1525).
b) [jfr motsv. anv. i mnt., ä. holl. o. t.] (†; se dock slutet) refl. med prep. med: träda i vänskapligt förhållande till l. vänskapsförbindelse med, göra sig till vän med, blifva vän med, komma på förtrolig fot med. Man .. (skall) tagha sigh wara, att man sig ickie befryndhar medh altt for mongha. L. Petri Oec. 77 (1559). Befrynda sig med en .. (lat.) amicitiam jungere. Serenius (1741). Tag, täcka kön, mig i ditt skygd! / Jag gerna mig med dig befryndar / Och vill försvara här din dygd. Lenngren 280 (c. 1772). Kapellanen ville aldrig flytta ifrån sitt lilla kapell. Han hade befryndat sig med dess invånare. Almqvist Kap. 71 (1838). — (numera föga br.) mer l. mindre bildl.: göra sig förtrogen med, förbinda sig med; numera vanl. anslutande sig till 2. Mig torde någon invända, det en stor del af de redbarare vetenskaperna lärer föga befrynda sig med talekonsten. Liljestråle Præs. i VetA 1784, s. 8. Uppå den breda väg hon tidigt trädde in; / .. med hvarje last hon sig befryndat. A. G. Silfverstolpe Skald. 265 (1814). En och annan förnäm Italienare .. förstår värdera den äkta romantiska poesien och en bildande konst som dermed befryndar sig. Atterbom Minnen 293 (1818). Stora hågkomster befrynda sig lätt med allvarsamma betraktelser. Geijer I. 7: 137 (1835). I samma ögonblick hans .. tanke hunnit befrynda sig med de föremål, som nyss förskräckt honom. Zeipel Set. 2: 252 (1847). A. Lindgren i NF 6: 857 (1882).
c) [jfr t. ich will dich ihm befreunden] (†) refl. med indirekt obj. = b. Mången förförer och hin Onde fördärflige Lusta, / Synda han skyndar, Ondom befryndar således sigh. Arvidi 170 (1651).
a) (†) tr.: äkta, ingå äktenskap med, gifta sig med. Hennes (dvs. änkans) swågher skal ingå til henne och tagha henne til hustru, och befrynda henne. 5 Mos. 25: 5 (Bib. 1541; öfv. 1893: äkta).
b) (†) gm äktenskap förena, gifta.
α) tr.: gifta bort. (Teoderik d. store) befryndar .. sin Syster .. med Trasemund the Wandalers Konung. Peringskiöld Jord. 139 (1719).
β) refl. med prep. med (jfr c) = a; äfv. eufemistiskt i fråga om sexuell förbindelse i allm. Til Themistoclum wil jagh fort skynda, / Och migh medh hans Dotter wäl befrynda. Chronander Bel. F 4 a (1649); jfr 1 b. The med många hustrur sig befrynda. Peringskiöld Ad. af Brem. 17 (1718). Befrynda sig .. S’apparenter .. äfv. cohabiter. Weste (1807); jfr c. I forntiden hade jemväl mången af gudarne befryndat sig med menniskornas döttrar. Palmblad Fornk. 1: 375 (1844). jfr: Hvad kommer Prästen vid, hur Prinsar sig befrynda? Kolmodin Qv.-sp. 2: 213 (1750; yttradt af Herodias med anledning af Johannes döparens klander mot Herodes’ giftermål med henne).
c) [jfr ä. holl. zich befrienden, t. sich befreunden] (numera bl. i högtidlig stil) refl. o. ngn gg pass. i intr. anv., med prep. med (jfr b β); eg.: gm giftermål träda l. komma i vänskapligt förhållande till l. knyta vänskapsförbindelser med; (gm giftermål) träda l. komma i släktskapsförhållande till l. svågerlag med, blifva släkt med. Befrynder idher medh oss, giffuer oss idhra döttrar, och tagher j wåra döttrar. 1 Mos. 34: 9 (Bib. 1541). Om j .. hållen idher in til tesse .. folcken, och befrynden idher medh them j gifftermål. Jos. 23: 12 (Därs.). När thenne Gothar ville gåå till gifftermåhl, föll honom i sinnet .. uthi så måtto befrynda sigh medh Konungen i Danmark. L. Petri Kr. 45 (1559). The (dvs. Guds söner) togo sig menniskionnes döttrar til hustrur .. och befryndade sig med then otrogna och ogudachtiga Cains slechte. Swedberg Sabb.-ro 1510 (1688, 1712). Thure Jonson .. hade altid hollit sig til Sturarnas och Vasarnas sida, med hvilka sednare, han äfven sig igenom giftermål befryndat. Celsius G. I 192 (1746, 1792). Det var henne en heder att befryndas med .. Ivaldeslägten. Rydberg Gudas. 111 (1887). Solguden Freyr befryndar sig med frostgudomligheterna. A. Noreen i NF 17: 1193 (1893). — bildl. Gud har sig med osz befryndat, / Han är både Far och Man. Runius Dud. 1: 41 (c. 1710). Må edert blod med mitt befryndas denna stund; / Från denna stora dag då fosterlandet frälsas, / Vi skole af hvaran som anförvanter helsas. Remmer Cesars död 23 (1829). — i numera obr. förb. (Den sv. konungen har) budit til at befrynda sig med svågerlag uti Tyske Furstelige Hus. Celsius E. XIV 103 (1774).
d) (mindre br.) refl. i reciprok anv.: komma i släktskap l. ingå svågerlag med hvarandra. Dalin (1850). Cavallin (1875). jfr: Effter någhor åår skola the befrynda sigh tilhopa. Dan. 11: 6 (Bib. 1541).
e) (mindre br.) tr., med giftermål o. d. ss. subj.: göra besläktad. Detta giftermål har befryndat honom med herr N., med Nordstjernska familjen. Dalin (1850).
Spalt B 678 band 3, 1901