| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
DIVIDERA div1ide4ra l. di1-, i Sveal. äfv. -e3ra2 (divide´ra Weste), v. -ade ((†) p. pf. n. -ert Wivallius Dikt. 36 (c. 1629)). vbalsbst. -ANDE, -ING (föga br., Dalin (1850)), DIVISION (se d. o.); jfr DIVIDEND, DIVIS, sbst.1—2, DIVISOR, sbst.1—2.
I. dela i delar o. i närstående bet.
1) [jfr motsv. anv. i eng., fr. o. lat.] (†) dela (ett helt) i särskilda delar, tudela; splittra, söndra. (Salomo) bleff så aff Hadab impugnert (dvs. bekrigad) / hanss regemente dividert. Wivallius Dikt. 36 (c. 1629). (K. X. G. sökte förekomma) att dhe Danske trouppar, som woro dividerade, icke skulle kunna conjugera (dvs. förena) sigh. RARP 6: 317 (1658). jfr: (Fr. Francia kallar sig på sina taflor ”guldsmeden”, på sina helgonskrin ”målaren”). Det är ett godt sätt att bevara sin identitet hos eftervärlden, som alltid har lust att dividera storheten. G. Wennerberg (1857) hos Taube Wennerberg 2: 205.
2) [jfr motsv. anv. i eng., fr. o. lat.] (†) uppdela på flera håll l. händer, fördela på l. mellan flera. (Pastor i Nyköpings östra församling vill) dividera sacellaniam (dvs. komministraturen) mellan 2 sacellanos, hvilka ther behöfvas. Hagström Herdam. 2: 473 (cit. fr. 1631). Dividera 56 D(ale)r. emellan 4 Persohner, huru många D(ale)r. får hwarthera? Agrelius Kort underv. 53 (1655); jfr 5. Desse Stipendiarii divideras per facultates sålunda; at 24 blifwa .. till Facultate philosophica, 6 in Medica (osv.). Rudbeck Bref 1: 14 (1662). Biurman Brefst. 222 (1739).
3) [jfr motsv. anv. i eng. o. lat.] (numera knappast br.) gifva andra del af eller i (ngt som man själf har l. åtnjuter), i förb. dividera ngt med ngn; inbördes dela l. skifta. Här går .. nogott sälsynt (dvs. besynnerligt) till i Kammaren, ty Skytten haffuer dividerat sakerna medh de andre aff Cammarrådet. Han haffuer taget krigsstaten, Åke (Natt och Dag) landzstaten (osv.). G. Oxenstierna (1626) i Oxenst. brefv. 3: 92. Processa .. / .. föll Onegin aldrig in; / och nöjd ändå med lotten sin, / han lät .. (”björnarna”) arfvet dividera. Jensen Puschkin Onegin 37 (1889).
4) [jfr motsv. anv. i eng. o. lat. samt liknande anv. i fr.] (†) uppdela, indela. A. Oxenstierna 1: 464 (1633). (Regeringen har) för rådhsampt funnedt detta Ståndet (dvs. adeln) vthj Trenne Class(er) at diuidera. RARP 3: 36 (1638). Nähr (prediko-)Texten war dividerad och propositionen skedd. Växiö domk. akt. 1679, nr 332. Åhret diuideras uti fyra fierendelar. Tammelin Alm. 1724, s. 29. Triewald Förel. 1: 148 (1728, 1735; i fråga om en skala).
5) [jfr motsv. anv. i d., t., eng., fr. o. nylat.] i fråga om en viss räkneoperation.
a) dela (ett tal l. en storhet osv.) i ett bestämdt antal lika stora delar; särsk. i förb. dividera (ett tal osv.) med, i sht förr äfv. genom (ett annat sådant): räkna ut hur många ggr det förra talet (dividenden) innehåller det senare (divisorn); äfv. utan obj. Diuidera 205 409 160 igenom 24 tijmer .. så komma tigh 8558 715 miler (dvs. mil). Luth Astr. 8 (1584). Dividendus, eller, thet Taal, som skal divideras och affdeelas .. Divisor, eller, thet Taal, medh hwilket man skal dividera, eller, affdeela. A. J. Gothus Thes. arithm. 38 (1621). Multiplicera quotum medh deelaren tilsamman, så finner tu thet taalet igen som tu divideret haffuer. Aurelius Arithm. E 1 a (1628). Skole heele (tal) igenom Brååk divideras: tå achta om thet heela, kan jempt divideras igenom Täliaren. Agrelius Kort underv. 105 (1655). (Hastigheten) fås .., om vägstycket divideras med tiden. König Mec. 3 (1752). 6 .. divideradt .. med eller genom 2 är lika med 3. Zweigbergk Räkn. 21 (1853). (Min pys) kan redan dividera med fyra. H. Andersson i Världslitt. i urval 1: 514 (1903).
b) (mindre br.) dividera (ett tal) (ut)i (ett annat): räkna ut hur många ggr det förra talet innehålles uti det senare. Dividera 3 vthi 6 befinnes 2 gångor. Hortulanus Räckneb. C 5 a (1674).
c) (†) om det tal l. den kvantitet osv. som tjänstgör som divisor: dela. Lijka som 1 intet dividerar, så multiplicerar thet ock intet. A. J. Gothus Thes. arithm. 30 (1621). jfr: Divisor … Det tal eller den nummer, som skall dela eller dividera. Sturtzenbecher Ing.-lex. 162 (1805). — särsk.: gå upp i ett annat tal; dividera jämnt upp (ngt): gå jämnt upp uti (ngt). 3, dividerar 6 så nogha, at alzintet öffuerbliffuer. A. J. Gothus Thes. arithm. 52 (1621). (Vid) föreningar emellan sammansatta atomer af andra och tredje ordningen .. inträffar, .. att syret i en af oxiderna dividerar jemnt upp syrets qvantitet i hvar och en af de andra oxiderna. Berzelius Kemi 3: 34 (1818).
II. (†) skilja l. slita (tvist o. d.). (Denna tvist kunde) intet annorledes divideras .., än att kongen själf härutinnan sin dom säja måte. Ekeblad Bref 1: 128 (1652; jämfördt med hskr.).
III. [jfr sv. dial. dividera, dividöjra (Skåne, Blek.), diveleä (Öl.), träta, gräla, samt DELA 22 a] (hvard.) resonera, i sht omständligt l. fram o. tillbaka l. för o. mot, prata vidlyftigt hit o. dit (utan att komma ngn vart). Har jag tid att stå här och dividera med dig? Runeberg E. skr. 2: 47 (c. 1850). Hur vi pratade och hur vi dividerade om det der, så fyra månader derefter så var jag faktiskt peruansk vice konsul här i Nålköping. Hedenstierna Jönsson 74 (1894). Tröttheten tog .. ut sin rätt. Och nu började dividerandet om sängar, fällar och trasmattor. R. Åkerhielm i Sv. turistfören. årsskr. 1907, s. 246. — (mindre br.) om ensam person: resonera med sig själf fram o. tillbaka. Nordensvan Figge 8 (1885). jfr: Han gick länge och dividerade med sig själv hur skönt det skulle vara att få sova. Didring Malm 1: 50 (1914).
Spalt D 1714 band 7, 1918