| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
DOGMATISK dogma4tisk (dåggmátissk Dalin), adj.; adv. -T.
1) [jfr motsv. anv. i d., holl., t., eng. o. fr.] i sht teol. som hör till l. berör l. afhandlar l. har afseende på dogmatiken l. de kristna troslärorna, som hvilar på l. stöder sig på l. öfverensstämmer med l. är bunden af de kristna dogmerna. Dogmatiska spetsfundigheter. Origenes må predika Allegoriskt; .. Augustinus dogmatiskt. Scherping Cober 2: 287 (1737); jfr 3. Våre utländske Trosförvandter synas bereda ett slags öfvergång från så kallade Dogmatiska predikningar till Moraliska. Ödmann Str. förs. II. 1: Föret. 1 (1803). Dogmatisk theologi. Reuterdahl Inl. t. theol. 121 (1837). De Engelska methodisterna förklara sig i dogmatiskt afseende ej skiljaktiga från den Engelska kyrkan. Geijer I. 1: 266 (1845). Att dogmatiskt utbilda och skarpt begränsa det kyrkliga lärobegreppet. Cornelius Lärob. i kyrkoh. 77 (1860). Tron är förenad med frälsningsbegär (eljes är den blott en s. k. dogmatisk tro). Ahnfelt o. Bergqvist Tros- o. sedel. 137 (1895). — jfr GAMMAL-, O-DOGMATISK. — särsk. (mindre br.) teol. i uttr. dogmatiska böcker, benämning på vissa didaktiska skrifter i Nya testamentet: läroböcker. De Dogmatiska eller Läro-böckerna .. utgöras af bref, af hvilka Paulus skrifvit 13. Norbeck Theol. 10 (1840; uttr. kvarstår i senare uppl. t. o. m. 1884).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl., t., eng. o. fr.] som beror på dogmer l. har natur l. anspråk af dogm; som kräfver att utan vidare blifva trodd l. erkänd; som behandlar en sak från rent teoretiska synpunkter utan hänsyn till faktiska förh.; doktrinär, auktoritativ. Dogmatisk (är för oss) hvarje kunskap som sist hvilar på en yttre auktoritet. Geijer I. 8: 327 (1839). Det tort förståndsmässiga, pedantiskt dogmatiska .. i ateistens åskådning. PT 1904, nr 242, s. 3. De drag, som pläga utmärka en dogmatisk riktning (i historieskrifningen) i dess opposition mot resultaten af en förutsättningslös forskning. A. Stille i Hist. tidskr. 1908, s. 227. — särsk.
b) filos. om filosofisk åskådning l. skola l. metod; motsatt KRITISK. Höijer 1: 127 (1797). Dogmatisk (filosofi) (dogmatism): som utgår från obevisade eller till sin giltighet ej rättfärdigade förutsättningar .. dialectisk eller critisk (filosofi): som genom analys vindicerar giltigheten af sin princip. Ribbing Philos. hist. 13 (1864). — särsk.
α) som antager möjligheten af vetande om det varandes väsen, positiv; motsatt SKEPTISK; jfr DOGMATIKER 2 a α. DOGMATISM 2 a α. Leopold 6: 128 (1806). Nyblæus Forskn. IV. 1: 37 (1895).
β) [efter Kant] som antager möjligheten af en kunskap om det varandes väsen utan att dessförinnan hafva undersökt själfva den mänskliga kunskapsförmågan; motsatt KRITISK; jfr DOGMATIKER 2 a β, DOGMATISM 2 a β. B. Höijer i Litt.-tidn. 1795, s. 266. Stundom, ehuru enligt ett mindre noggrant språkbruk, nyttjar man ordet dogmatisk i samma bemärkelse som dogmatistisk. Grubbe Filos. ordl. (c. 1840).
γ) närmande sig bet.: rationalistisk; motsatt EMPIRISK. En falsk filosofi är alltid den, som förlorat ideen om den lefvande enhet, som förbinder begrepp och sak … Detta kan röja sig på tvänne sätt, endera dogmatiskt, då man ur det tomma, formella begreppet vill härleda saken, eller empiriskt. Geijer I. 1: 177 (1818).
3) pedag. som (med åsidosättande af lärjungens reflexionsförmåga l. själfverksamhet) i kategorisk form meddelar l. inlär fakta. Det kärfva Dogmatiska (sätt), som .. är nödigt i läroböcker. Bergklint M. sam. 1: 212 (1781). Läser man .. (naturkunnighet) utantill, blir undervisningen dogmatisk: barnen hemta sina insikter, icke ur naturen, utan ur — läroboken. J. Christensson i Verdandi 1892, s. 104.
Spalt D 1878 band 7, 1920