| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FIKSAM, adj.; adv. -T.
(†)
1) ivrig; ivrigt värksam; trägen; beställsam; jfr FIKA, v. 1 o. 2 samt FIKEN, adj. 1 o. 2. Så fiksam som then wermen är, / Af hwilken blodet rörs, / Lik så bestelsamt går thet ther / Hwar wåre tanckar giörs. SEBrenner (1710) hos Swedberg Dödst. c 5 a. Hon är en fiksam siäl, som aldrig fåfäng går. Kolmodin QvSp. 2: 124 (1750). Vaksam i stillone mer, än fiksam i brådskone gagnar. Nicander GSann. 101 (1767).
2) = FIKEN, adj. 3. Guden (dvs. Apollo) .. / Fiksamt efter henne (dvs. Dafne) far. Nordenflycht UtvArb. 37 (c. 1755). Kindblad (1870).
1) till 1. Then plåger Lastsam Lättia, / Then Gijrhugh fijksamheet. Lucidor (SVS) 331 (1673); jfr 2. KyrkohÅ 1910, MoA s. 60 (1738).
2) till 2: fikenhet, begär. Fiksamhet efter vidsträckt själaskötsel. NSvMerc. 1762, s. 433. Möller (1807).
Spalt F 521 band 8, 1924