| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
som tillhör l. har avseende på l. härstammar från osv. (ofta det forntida) Grekland l. det (forn)grekiska folket; äv.: östromersk, bysantinsk; jfr HELLENSK, HELLENISTISK; som är skriven l. uttryckt på l. tillhör l. utmärker det grekiska språket. Grekiska alfabetet, litteraturen. Det grekiska kejsardömet. Thet nyia testametzens böker .. huilkit först vthscriffuit war .. på Grekiskt måål. FörsprNT 4 a (1526). Humbla Landcr. 331 (1740). Hon liknade ibland Diana, grekiskt marmorkall. Oljelund GrRidd. 292 (1926). — jfr FORN-, HÖG-, NY-, SEN-GREKISK m. fl. — särsk.
a) i uttr. o. förb. som utgöra namn på vissa från Grekland härstammande l. för Grekland utmärkande naturalster l. produkter o. d.: [jfr nylat. pix græca] (†) i uttr. grekiskt beck (se BECK 2 c), grekisk kåda, kolofonium. Linc. (1640; under colophonia). Florinus Voc. 122 (1695). — (†) om olika slags bönor, i uttr. grå grekiska bönor o. grekiska vildbönor. Rudbeck HortBot. 42 (1685). — (förr) i uttr. (den) grekisk(a) eld(en), se ELD 1 f. — [efter lat.] (numera knappast br.) bot. i uttr. grekiskt hö, förr äv. grekiskt höfrö l. vanligt grekiskt hö, (frö av) växten Trigonella foenum graecum Lin.; jfr BOCKHORN 2 a, FENUGREK, HORNKLÖVER. Linc. (1640; under buceras). Nemnich Waarenlex. 91 (1797). Lilja FlOdlVext. 119 (1839). Svensson Kulturv. 384 (1893). — [jfr eng. greek valerian] (†) i uttr. (blå) grekisk valeriana, växten Polemonium coeruleum Lin., blåguld. Franckenius Spec. E 4 b (1638). SvBot. nr 309 (1807).
b) i uttr. grckiskt kors, rätvinkligt kors med fyra lika långa armar. Hildebrand KyrklK 124 (1875). Hahr ArkitH 224 (1902).
c) i fråga om utseende, i uttr. ss. grekisk profil, grekisk näsa, om sådana, för gamla grekiska idealstatyer utmärkande, ansiktsdrag i vilka pannan o. näsan bilda en obruten linje. CAEhrensvärd 57 (1782). Den ”grekiska” näsan, som går i ett med pannan. Nordenstreng EurMänRas. 180 (1917).
d) (numera mindre br.) grekisk-katolsk. Grekerska kyrkian. OPetri Sacr. 15 b (1528). Grekisk ritus. Fehrman OrientK 111 (1920).
e) (†) i sg. obest., om det grekiska språket; jfr GREKISKA 2. Thet war scriffuit vppå .. Grekisch. Joh. 19: 20 (NT 1526; Bib. 1541: på .. Grekesko). Lagförsl. 74 (c. 1609).
f) i överförd anv.: som är förtrogen med l. undervisas i grekiska språket. Grekisk(a) linje(n), benämning på de klasser l. avdelningar i ett lärovärk i vilka undervisning i grekiska meddelas. Ödmann StrFörs. 4: 362 (1822).
-ORTODOX10104, stundom 30~102. (grekisk- 1886 osv. grekiskt- 1900) som har avs. på osv. (den) grekisk(t)-ortodoxa kyrkan, den ortodoxa kyrkan l. Österns ortodoxa katolska o. apostoliska kyrka, dvs. den del av kristna kyrkan som, erkännande patriarkens i Konstantinopel överhöghet, år 1054 skilde sig från den romerska kyrkan. Svensén Jorden 304 (1886). —
-ROMERSK1040, äv. 30~20. grekisk o. romersk. (Modern) grekiskromersk brottning (idrott.), om en efter antikt mönster utbildad form av brottning. Rydberg RomD 75 (1877).
B: GREKISKT-KATOLSK, -ORTODOX, se A.
Spalt G 879 band 10, 1929