Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HAGLIG, adj. -are. adv. -A (Spegel, Schenberg), -T (Columbus, LejonkDr. 4 (1689)).
Ordformer
(hag- 1676—1739. hag(h)e- 1602—1688)
Etymologi
[jfr isl. hagligr, passande, lämplig, avledn. av haga, v., motsv. fsv. hagha, ordna, gagna, vara lämplig l. passande (se HAGA, v.2). Ordet är i bet. 1 lånat från isl., i bet. 2 till sin bet. påvärkat av BEHAGLIG l. en poetisk kortform för detta ord]
(†)
1) gagnelig; lämplig, passande. (Runan) Haghal .. är allom hagheligh. JBureus (1602) i 3SAH 23: 288. Lustig Goszar, denne Dag / Wij så hagligt låtom qwädom. Columbus BiblW L 1 b (1676). Men Gud stanar ey här, ty han så hagliga wärkar, / At then blindaste seer sljk Gärsim. Spegel GW 21 (1685). All Ting hagliga til Herrans Lof utretta. Därs. 280. Nu felas ingen Ting, allena att Wj gå / Og nythia Tjden, som Wj hageligast Kunna. Börk Darius 426 (1688). Schenberg (1739).
2) behaglig. LejonkDr. 127 (1688). Wår wyrdna göret ju att wij och så beqwäda / dät lius wår Horizont än hagligt täcker an. Därs. 4 (1689).

 

Spalt H 41 band 11, 1930

Webbansvarig