| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLISTRA klis3tra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Helsingius S 6 b (1587)), -ING, KLISTNING (†, König Mec. 109 (1752)); -ARE, -ERSKA, se avledn.
— jfr BEKLISTRA.
a) (†) med avseende på husvägg o. d.: vitlimma. Mwrmästaren murar .. tegelmurar, och hwijtlijmar (klijstrar) them medh kalck. Schroderus Comenius 526 (1639; t. texten: tüncht). König Mec. 108 (1752). — jfr AVKLISTRA. — ss. vbalsbst. -ing i konkret anv., om vid vitlimning använd kalkblandning. MeddSlöjdF 1896, s. 44 (i fråga om förh. omkr. 1700).
b) (i fackspr.) vid dragning av valsad järntråd: indränka med klister l. dyl. JernkA 1884, s. 369. — jfr LIM-, MJÖL-, SALT-KLISTRA.
c) vävn. indränka (varpen till en väv) med appretyr; jfr KLISTER, sbst.1 a. IErici Colerus 1: 34 (c. 1645). Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 67. 2NF 31: 710 (1920).
2) fästa (ngt) med klister l. annat bindemedel (på l. vid l. i l. till ngt); äv. abs.: fastklistra, uppklistra; äv. (ngt vard.) bildl. Helsingius S 6 a (1587). Stora Chartan af Stockholm klistrad på lärft. Wrangel TessPal. 34 (i handl. fr. 1735). Klistrade sedlar. Alm(Sthm) 1837, s. 45 (om på papper uppklistrade trasiga sedlar). Att klistra .. små papperslappar .. i en bok. Nyblom Twain 1: 118 (1873). Att .. klistra epitetet pekoral på G:s skriftställarskap. SvD(A) 1935, nr 349, s. 8. — särsk.
a) (†) med avs. på takpanna: fästa medelst murbruk l. dyl. BtÅboH I. 11—12: 3 (1636). Palmstedt Resedagb. 43 (1778).
b) (†) med avs. på pressad växt: med klisterremsa fästa på papper, ”klistra upp”. SvSaml. 4: 166 (1765). Tegnér (WB) 9: 490 (1842).
c) i p. pf. i adjektivisk anv.
α) i oeg. anv.: ”smetad” på l. intill ngt. Den till ansiktsbenen klistrade gulaktiga hyn. Kræmer ResÖst. 75 (1913).
β) bildl.: oupplösligt bunden vid ngt. (En bodmamsells lott är) att vid disken ständigt sitta klistrad. Cramær Symams. 82 (1848).
d) idrott. bildl., i sht om handbollsspelare l. målvakt i fotboll: (gripa o.) fasthålla (bollen) med händerna, som om den vore fastklistrad vid dem. SDS 1924, nr 162, s. 9. SvD(B) 1928, nr 283, s. 11.
e) ss. vbalsbst. -ing i konkret anv., om ngt som klistra(t)s fast vid ngt. BokbOrdl. (1899; om kartongblad).
3) täta l. täcka (ngt) med klister l. dyl. l. gm att fastklistra ngt däröver; överklistra; äv.: klistra igen. Tennstopet klistras väl kring låcket med råg-deg. Warg 602 (1755). (Vi) nödgas klistra våra söndriga rutor med papper. Posten 1768, s. 254. Träkärl .. böra inuti klistras med karduspapper. Langlet Husm. 844 (1884). Frampärmen är .. klistrad med ett blad ur en dansk bönbok. KKD 6: XX (1912). — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i uttr. klistra väggarna, rummet l. dyl. (med papper), överklistra väggarna i ett rum o. d. (med papper). (Jag) let .. klistra mijn stugu. JBureus (1628) i 3SAH 23: 162. Knorring Skizz. I. 2: 76 (1841).
b) i uttr. klistra (innan)fönster, (med fönsterremsor) täta springorna mellan ett par innanfönster l. mellan ett innanfönster o. fönsterkarmen, överklistra dylika springor med fönsterremsor. Weste (1807). Husmodern 1935, nr 49, s. 6.
c) (†) med avs. på papperspatron: klistra över skarven, så att krutet icke kan rinna ut; äv. i överförd anv., med ordet ”krut” ss. obj. Spegel GW 67 (1685; med avs. på krut). KrigVAH 1805, s. 116.
d) i uttr. gå upp i klistringen, om ngt hopklistrat l. om med klister l. dyl. sammanfogad springa o. d.: icke (längre) hållas samman. Weste (1807). Dalin (1852). Björkman (1889).
e) ss. vbalsbst. -ing i konkret anv., om papper o. d. som klistra(t)s över ngt l. varmed ngt klistra(t)s igen l. täta(t)s gm överklistring. En piga, som just rifvit bort klistringen på innanfönstren. Strindberg RödaR 4 (1879).
4) färdigställa (ngt) gm att i kanten sammanklistra de olika delarna; förr äv.: gm sammanklistring framställa l. tillvärka (ngt av ngt). Se här en fana af Journaler klistrad. MarkallN 2: 97 (1821). Klistra papperspåsar. Hedberg Tillhöra 252 (1935).
1) till 2: fästa medelst klister l. dyl.; äv. bildl. Weise 2: 190 (1771). Nicander 1: 193 (c. 1830; bildl.). PedT 1904, s. 65.
2) († utom i Finl.) till 3: täppa till med ngt klibbigt ämne; jfr FAST, adj.1 7 c. (Jord, lera o. sand) klistra och täppa fast de rum som emellan röttren äro (i en flottholme). Hiärne 2Anl. 397 (1706).
3) till 2, refl.: fastna på grund av klibbighet, klibba fast (se d. o. 1). Klädningen blottade en del af barmen (på den drunknade flickan), vid hvilken linnets spetsar klistrat sig fast. GHT 1895, nr 262 B, s. 4. —
KLISTRA FÖR10 4. täcka (ngt) gm att klistra ngt däröver; jfr KLISTRA 3. Cavallin (1876). jfr FÖRKLISTRA, v.1 —
KLISTRA IGEN10 04. tillsluta (en springa l. öppning l. dyl.) med klister l. dyl. l. gm att klistra ngt däröver; jfr KLISTRA 3. Lind (1749). särsk. [jfr t. jemandem die augen verkleistern] (†) bildl., i uttr. klistra igen ögonen (på ngn), hindra (ngn) från att se klart, dvs. att uppfatta l. förstå innebörden i ngt; jfr KLISTRA TILL 2 slutet. Lind (1749). Murbeck CatArb. 1: 396 (c. 1750). —
KLISTRA IHOP10 04, äv. TILLHOPA040 l. 032, äv. HOP4. till 2 l. 3: förena (föremål l. delar av föremål med varandra) gm klister l. dyl.; klistra igen; äv. (tillf.): (av olika stycken) hopfoga (ngt) med klister l. dyl. (jfr KLISTRA 4). Klistra ihop stenkäril. Linné Skr. 5: 104 (1732). Den journalistiska fanan, / Klistrad ihop af tusende ark det mjukaste papper. MarkallN 1: 36 (1820). jfr HOP-, TILLHOPA-KLISTRA. —
KLISTRA IN10 4. till 2: insätta l. inlägga o. fastklistra (ngt i ngt). Weste (1807). Hallström Händ. 142 (1927). jfr INKLISTRA. —
1) till 1: stryka på klister; särsk. vävn. till 1 c: stryka klister på varp. Ekenmark Dräll. 84 (1828).
1) till 2, tr.: fästa tillsammans med klister l. dyl. Schultze Ordb. 2302 (c. 1755). Laurin 1Minn. 183 (1929).
1) till 2: klistra fast (ngt vid ngt för att utöka det).
2) till 2, 3: klistra ihop l. igen. Nordforss (1805). särsk. [jfr t. jemandem die augen verkleistern] (†) bildl., i uttr. klistra till ögonen (på ngn), äv. klistra ngn ögonen till, = KLISTRA IGEN slutet. Isogæus Segersk. 296 (c. 1700). Nordberg C12 1: 158 (1740). SvMerc. 6: 111 (1760). —
KLISTRA UPP10 4 l. OPP4. till 2: sätta upp o. klistra fast (ngt) på ett underlag (särsk. på väv l. papper, i en bok o. d.). Klistra upp en karta på väv. Klistra upp frimärken i ett album. Bremer Fad. 132 (1858). jfr UPPKLISTRA. —
2) till 2, 3: med klister fästa papper o. d. över (ngt). Auerbach (1909). Man klistrar (ibland) över ventilerna. DN(A) 1934, nr 4, s. 5.
B: KLISTRINGS-MASKIN. särsk. vävn. till 1 c, om maskin för klistring av varp. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 27. 2NF 31: 710 (1920).
c) (tillf.) idrott. till 2 d, om målvakt l. handbollsspelare som ”klistrar” en boll. Moberg Rosell 150 (1932). —
KLISTRERSKA, f. särsk. (i sht i fackspr.) till 2. GHT 1895, nr 268 B, s. 4 (om skofabriksarbeterska).
Spalt K 1272 band 14, 1936