| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MAGNETISK maŋne4tisk, adj.; adv. -T.
1) om kropp: som besitter förmåga att dra till sig (l. att stöta bort) resp. att dragas till (l. att stötas bort från) järn (o. vissa andra metaller). Magnetisk järnmalm, äv. kallad: magnetit. Bromell Berg. 63 (1730). Bergmalmerne indelas .. uti magnetiska och ej magnetiska. Almström KemTekn. 1: 430 (1844). HimHavJord 1: 160 (1925). — jfr DIA-, ELEKTRO-, JORD-, PARA-MAGNETISK m. fl. — särsk. bildl.: tilldragande (liksom en magnet); ss. adv.: liksom en magnet. Du (dvs. pänningen) har Magnetisk krafft. Granatenflycht Penn. 2 (1698). (J. O. Wallins) blixtrande snille .. och högst ovanliga utförsgåfvor drogo magnetiskt till sig hufvudstadens befolkning. 2SAH 21: 40 (1841). SvD(A) 1932, nr 204, s. 4.
2) som har avseende på l. står i samband med l. beror på l. värkar l. sker gm magnetism (i bet. 1). Magnetisk pol, magnetpol. Serenius EngÅkerm. 111 (1727). (Nickelns) magnetiska egenskaper. Berzelius Brev 8: 66 (1820). Det nya magnetiska observatorium i Göttingen. ASScF 3: 638 (1852). Magnetiska mätningar vid jernmalmfält. JernkA 1884, s. 29. Strömgren AstrMin. 1: 41 (1921). — särsk.
a) om maskin l. apparat o. d.: som drives med l. värkar gm magnetism. JernkA 1892, s. 49. Ett magnetiskt anrikningsverk. Därs. 1897, s. 380. En magnetisk mina som förorsakade (fartygs-)olyckan. UNT 1941, nr 262, s. 5; jfr MAGNET-MINA.
b) om företeelse l. fenomen: som framkallas gm l. till sitt väsen är magnetism. Magnetiskt (kraft)fält, oväder. Man har länge sökt efter några lagar uti den Magnetiska Attraction. Klingenstierna Musschenbroek 190 (1747). Häftiga förändringar i jordmagnetismen, s. k. ”magnetiska stormar”. Bergstrand Astr. 351 (1925).
3) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) som har avseende på l. åtföljer l. är utmärkande för l. framkallas av l. avser utövande av animal magnetism; jfr MAGNETISERA 2, MAGNETISM 2. Atterbom Minn. 153 (1818). Välgörande magnetiska kurer. Geijer I. 5: 249 (1820). Magnetisk sömn. BL 16: 330 (1849). En .. magnetisk séance. FörhLäkS 1863—64, s. 127. 3NF 13: 1212 (1930). jfr: Medicinen .. har varit .. electrisk och magnetisk och gör redan mine af att blifva kantisk. Thorild 4: 166 (1795). — jfr ANIMAL-MAGNETISK.
4) (†) om person: som är (starkt) känslig för ”magnetisering”; lätt hypnotiserad; jfr MAGNETISERA 2. Kullberg Portf. 126 (1848). Det är märkvärdigt hvad ni är magnetisk. Strindberg TrOtr. 2: 53 (1890).
Spalt M 52 band 16, 1942