Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RESENÄR re1senä4r l. res1-, l. -æ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er (OPetri Tb. 49 (1525) osv.) ((†) -ar G1R 1: 57 (1523: resenæra; ss. obj.), OPetri Kr. 119 (c. 1540), AJourn. 1813, nr 7, s. 2; -e G1R 1: 103 (1523), Därs. 8: 51 (1532)); förr äv. RESENERARE, m.; anträffat bl. i pl. = (G1R 1: 124 (1523: resenerere)).
Ordformer
(rese- (ree-) 1523 osv. resz- 1523. resze- 1532—1534. reyse- 1526. -ner 1523 (: resznere, pl.)—1622 (: Reesenerer, pl.), 1703 (: Resenerer, pl.). -nerere, pl. 1523. -när 1523 (: resenæra, pl.), 1532 osv.)
Etymologi
[y. fsv. resenär (i bet. 1); jfr (ä.) d. rejsner (i bet. 1 (o. 2)); av mlt. reisenēre (i bet. 1), motsv. mnl. reisenare, reisener (i bet. 1), ä. t. reisner (i bet. 1); avledn. av RESA, sbst. (med avs. på avledn.-ändelsen jfr KONSTNÄR m. fl.); ordet har i sv. inlånats från mlt. i bet. 1, medan bet. 3 (som äv. föreligger i lt.) i sv. synes ha utvecklats i senare tid gm anslutning till RESA, sbst. I 2, o. RESA, v.1 1]
1) (numera bl. ngn gg arkaiserande) eg.: väpnad (för krigståg rustad) krigare; anträffat bl. dels om krigare som kämpade stående i en stridsvagn, vagnskämpe, dels (o. oftast) om ryttare (i sht beriden krigare), särsk. om (utländsk, värvad) ryttare i rustning; jfr RESA, sbst. I 3. G1R 1: 57 (1523). Ähr och well witterligith, huadh fremmande folk hanns nadhe hafft haffuer resenerere, medh sadenne resetygh och harnisk, som huar man seedtt haffuer. Därs. 124. Görer redho twhwndradhe krigsknecter, ath the fara til Cesaream, och siwtiyo resenära. Apg. 23: 23 (NT 1526; Bib. 1917: ryttare). (Den syriske konungens) öffuersta resenärer. 2Krön. 18: 30 (Bib. 1541; Bib. 1917: vagnshövitsmän). The anföllo vppå the Hästar och Resenärer, som icke wore medh Harnisk beteckte. Schroderus Liv. 417 (1626). Ut från det gyllene Sardes for / Resenärernes tåg på stridsvagn mång. Palmblad Aisch. 353 (1844). Först gingo (i Kitcheners tåg mot Khartum) spejare och kunskapare och kavalleri, sedan egyptiska resenärer (dvs. kamelryttare). Hedin Pol 2: 157 (1911). Auerbach (1913; angivet ss. föråldrat). — särsk. i utvidgad l. bildl. anv., om solguden tänkt ss. körande en vagn. Ljusets Herrskare, den höga Resenären, / Stolt i sin vagn. Kellgren (SVS) 2: 296 (1789).
2) (†) om fortskaffningsmedel bestående av vagn med dragdjur l. om riddjur (l. annat föremål som ngn rider på vid resa o. d.); äv. om rid- l. lastdjur i karavan; jfr RESTYG 1. I samma Timma kom medh sina Reesenärer / Dhe Män som Dagh från Dagh mäst heela Werlden näre / Medh allahanda Spijs, medh kläder, krydder, Wijn. Achrelius Jos. B 3 b (1692; i fråga om karavan). CAEhrensvärd Brev 1: 240 (c. 1795; om vagn med dragdjur; i bild). (Trollsmör) brukades att dermed smörja Blåkullafararnes resenärer. Afzelius Sag. X. 2: 147 (1866). Skärthorsdagsaftonen .. ritade (man) kors öfver (ladugårds-)dörrarne, att icke Blåkulla-folket skulle komma åt att smörja en ko eller qviga sig till resenär. Därs.
3) person som reser l. företar (l. företagit) resor (l. en resa); ofta: person som befinner sig (l. beger sig ut) på resa; resande; jfr RESA, sbst. I (1 o.) 2, RESA, v.1 1. Törneros (SVS) 1: 160 (1824). Ni roar er kanhända, / Som resenärer bruka, med att skämta / Med fremmande dem ni på vägen råkar? Hagberg Shaksp. 7: 217 (1849). Resenärer tala om furstar och styrelse hos de vilda folkslag, de besökt. Hildebrand Hedn. 133 (1866). Det skulle blivit alldeles för mycket nerver och tårar .., om fler varit närvarande (på stationen vid avresan); det skulle sett för illa ut mitt bland andra resenärer. Stiernstedt Liw. 254 (1925). (Erland Lagerlöf) tycktes ha varit samme flitige resenär och vakne iakttagare som C. J. L. Almquist. MinnSvLärov. 3: 43 (1929). — jfr MED-, SOVVAGNS-, TÅG-, UTLANDS-, ÖKEN-RESENÄR m. fl. — särsk.
a) (†) = RESANDE a. TT 1878, s. 268.
b) (i sht i vitter l. högre stil) i utvidgad l. bildl. anv.; jfr RESANDE c o. RESA, sbst. I 2 d, RESA, v.1 2. Hedborn 2: 202 (1839). Du unge resenär i dödens dal, / Blev dig för tungt att dröja kvar på jorden / En stund ännu? AAEdenberg (1856) hos Lagergren Minn. 1: 135. Nu jag ser med renad blick / på hennes väsens sanna skick, / ett lif af puls och andetag, / en stoftets resenär som jag. Österling Fränd. 1: 17 (1912). Han var en resenär i gungstolen, en kosmopolit utan kosmopolis. Siwertz JoDr. 57 (1928).
Anm. till 3. Ordets anv. i denna bet. klandrades i ä. tid ofta ss. oriktig. Vinterbl. 1853, s. 237. Dalin (1855). BibelöfversättnFråg. 214 (1875).
Ssgr (i allm. till 3): A (numera bl. tillf.): RESENÄR-LYNNE, se B.
B: RESENÄRS-DYGD. (mera tillf.) dygd (se d. o. 4) hos resenär. TSvLärov. 1943, s. 77. —
-LYNNE. (-när- 1926) (mera tillf.) jfr lynne 3 o. res-lynne 2. Sager-Nelson kom ej till Brügge i det lätta resenärlynne som är flertalet förunnat. Romdahl ModMål. 55 (1926). —
-MODELL. (tillf.) om (nymodig, från utlandet införd) modell (se d. o. 1 c) av kläder o. d. som användes av resenär. Hagberg Shaksp. 5: 321 (1848). —
(1) -STAD. (†) stad med förläggningar för beridna krigare. 1Kon. 9: 19 (Bib. 1541). —
-TRÄD. [jfr eng. traveller’s tree, fr. arbre du voyageur] (†) bot. de resandes träd (se resa, v.1 1 e α α’). Kruhs Jordkl. 2: 382 (1882).
Avledn.: RESENÄRING, f. (†) till 1; eg. om utrustning av krigare för krigståg; anträffat bl. i utvidgad anv., om utrustning av örlogsfartyg med försvarsmedel o. d.; jfr beväring 1. Vij försee oss, att Jacop Skepbyggiere varder görandes sinn flijt, thed yterligeste honom möijeligitt ähr, medh våre galläijes resenäring och förbättring. G1R 23: 156 (1552).

 

Spalt R 1371 band 22, 1957

Webbansvarig