| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKRÖPLIG skrø3plig2 l. skröp3lig2 (skrö`ppligg Dalin), äv. (numera föga br.) SKRÖPELIG, adj. -are. adv. -A (†, G1R 4: 74 (1527), KyrkohÅ 1902, MoA. s. 38 (c. 1600)), -E (†, G1R 12: 49 (1538), Därs. 24: 218 (1554)), -EN (†, G1R 14: 63 (1542), Rålamb 13: 11 (1690)), -T (Hund E14 253 (1605: skröpligit) osv.).
1) med konkret huvudord.
a) om person l. djur.
α) i fråga om hälsa l. krafter: svag l. klen l. sjuklig; särsk.: vars livsfunktioner äro nedsatta av ålder, ålderdomssvag, utlevad. Gammal och skröplig. OPetri 2: 95 (1528). Ålderen .. giör Menniskian skröpligh och waanskapad. Grubb 521 (1665). En adels fru (låg) ganska illa siuk, och war mechta elendig och skröplig. Swedberg Schibb. 456 (1716). Med en döf och skröplig adjunct vid min sida, ansåg jag mig böra sjelf undervisa årets katechumener. Andersson Brevväxl. 1: 10 (1852). Eriksson ÖmhHung. 162 (1948). jfr ÅLDERDOMS-, ÅLDERS-SKRÖPLIG.
β) allmännare: ofullkomlig l. dålig l. undermålig, särsk. (i sht i högre stil): ofullkomlig l. dålig från etisk l. moralisk l. religiös synpunkt (jfr 2 a); stundom: oärlig. Herre war mich nådeligen, ty iach är skröpelig. Psalt. 6: 3 (öv. 1536). Wij .. haffwe (förstått) aff andre lärde män, som effther wår befalning .. (den till kyrkoherde föreslagne) vm hans lärdom ransaket haffwe, Att han än nw till ett sådane högtt ämbete ganske swagh och skröpelig befinnes. G1R 17: 132 (1545). (Sv.) Skröplig. (T.) Unehrlich. (Lat.) Inhonestus. Schroderus Dict. 187 (c. 1635). Huru skröpliga vi menniskor i allmänhet äro i det, som vi uträtta, så hafva vi dock stora anspråk på det, hvilket vi skola erkänna såsom mönster. Wikner Tank. 64 (1872). I den idealbild av läkaren, som sedan .. (den grekiska medicinens storhetstid) svävat över vimlet av dess mer eller mindre skröpliga representanter i verkligheten, har Hippokrates utmejslat alla väsentliga drag. Fåhræus LäkH 1: 163 (1944). GHT 1971, nr 222, s. 20.
b) med sakligt huvudord.
α) svag l. bräcklig l. ömtålig o. d.; särsk. dels om kropp l. kroppsorgan: svag l. ömtålig l. klen l. sjuklig, dels om byggnadsverk: fallfärdig l. förfallen l. rucklig. (Kristus) huilkin wår skröpligha lekame wardher förclarande, på thet ath (osv.). Filipp. 3: 21 (NT 1526); jfr β. OPetri Hb. F 3 a (1529). Then som .. actar fara igenom gruffueliga flodher, han åkallar itt trää thet mykit skröpligare är än skipet ther han med faar. SalWijsh. 14: 1 (öv. 1536; Apokr. 1921: bräckligare). Then som hafwer en skröppeligh magha, af mycken wämielser och hickan, han må stöta corill små, och dricka then medh watn. OMartini Läk. 44 (c. 1600). Kyrkiorna (i Nya Sverige) äro gambla och skröpliga. Holm NSv. 101 (i handl. fr. 1697). Johnson GrKrilon 233 (1941; om stol).
β) (numera bl. tillf.) allmännare: dålig l. undermålig l. usel l. ynklig. Wægin ær ganska long och skröpeligh. G1R 1: 141 (1523). SDS 1972, nr 66, s. 2 (om valutareserv).
2) med abstrakt huvudord: ofullkomlig l. undermålig l. usel; i sht dels om persons hälsa l. ålder o. d. (jfr 1 a α), dels om föremåls l. byggnads tillstånd o. d. (jfr 1 b α); ofta liktydigt med: dålig l. ynklig; äv. ss. adv. (se d). Skröpliga kunskaper. RA I. 1: 85 (1527). (Joh.) Eckius (stred) medh en Hoop skröplige Argument för Påfwens Högheet och Wälde. Schroderus Os. III. 1: 44 (1635). Som Scholen war uti et skröpeligit tillstånd, .. (bifölls att den) blef öfwer alt hvitlimmad. ÅbSvUndH 83—84: 189 (1746). Jag hålles tillbaka (från festen) af mitt skröpliga helsotillstånd. JDValerius (1847) i 3SAH LVI. 3: 171. Berger SvAmMed. 89 (1916; om svenskan i svenskamerikaners föreningars stadgar). Johnson Se 84 (1936). — särsk.
a) (i sht i högre stil) ofullkomlig l. dålig från etisk l. moralisk l. religiös synpunkt; jfr 1 a β. Wår skröpligha natwr. FörsprRom. 4 b (NT 1526). I (fån) icke uppblanda eder predikan med menniskors slappa, skröpliga tankar och meningar, hvarigenom dess kraft varder förlamad. Flensburg KyrklT 32 (1866). Hans skröpliga moral, hans groteska inbilskhet och hans uppkomlingsmässiga tarvlighet. Berg ModAmer. 142 (1925).
b) (†) om sätt att leva l. dö: ömklig; äv. i uttr. fara en skröplig färd, bildl.: råka illa ut (jfr FÄRD 1 c). Såsom .. (konung Magnus Eriksson) hade itt skröpelighit liffuerne, så fick han och ena skröpeliga ändalyckt. OPetri Kr. 143 (c. 1540). (Hennes sju män, som omedelbart efter giftermålet omkommo gm trolldom) haffua .. farit ena skröpeligha färd. TobCom. C 4 a (1550). (Sören Norby) Bleff .. egenom skutten för Florendz … Een sådana skröpligh endelycht fick nu thenne mannen. Svart G1 85 (1561).
c) (†) om sjukdom: otäck; äv.: venerisk. Om flere små skröpligha siwkdomar som icke höffuas tilkenna giffua, må the siwke besökia ther om Bårdskäraren. BOlavi 137 a (1578). SvMerc. IV. 1: 23 (i handl. fr. 1657).
d) ss. adv.: på ett undermåligt l. uselt sätt (förr äv.: i ett undermåligt l. uselt l. eländigt tillstånd); numera företrädesvis i uttr. stå skröpligt till med ngn l. ngt, stå illa l. eländigt till med ngn l. ngt (förr äv. i uttr. gå skröpligt till l. tillgå skröpligt med ngn l. ngt, gå illa l. eländigt till med ngn l. ngt). Hö och korn som ganska skröpeliga ær til hwsa kommet för then våthacthegh vedherlek skwl. G1R 4: 74 (1527). Ähuru skröpliga .. med oss kan tilgå, .. så (osv.). LPetri 1Post. Förspr. 4 b (1555). Man kan ock klarliga märka af Saxone, at i Danmark vidh .. tijden (mellan Håkon Amundssons o. Håkon Rings regeringstider) hafver gått ganska skröppeliga till medh regementet. Dens. Kr. 40 (1559). Dominus Michael i Bischulla bekiende, ath han (gudh nådhe) hadhe henne (dvs. J. III:s liturgi) holleth skröpligha nogh. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 38 (1593). Här stodh någet skröpligit till / Medh Kongen, som nästan war halff will. Hund E14 253 (1605). Det står skröpligt till med bildningen inom alla stånd och yrken. Verd. 1883, s. 126. särsk. (†)
α) i uttr. se skröpligt ut, om person: se eländig ut; jfr SE UT 7 a. Åkermännenar see skröpligha vth, och wijngårdzmännenar gråta .., at vthaff markenne intet inberghas kan. Joel 1: 11 (Bib. 1541; Vulg.: Confusi sunt; Luther: sehen jemerlich; Bib. 1917: stå med skam). (Under långvarig torka) gråta wingårdzmän, och the som jorden bruka / Se ganska skröpligt vt, och trånas bort af siuka. Kolmodin QvSp. 1: 494 (1732).
β) i uttr. bliva skröpligt klädd, bildl.: bli gammal o. skröplig (i bet. 1 a α). Nordenflycht QT 1745, s. 104 (1739).
1) till 1.
a) till 1 a.
α) till 1 a α, i fråga om hälsa l. krafter: svaghet, klenhet, sjuklighet, bräcklighet; särsk. om ålderdomssvaghet. Verelius Gothr. 230 (1664; om ålderdomssvaghet). Genom .. (stolens) trasiga ryggstöd har .. (Bellman på E. Martins akvarell) trätt sin långa krycka, som ytterligare poängterar hans iråkade skröplighet. Fatab. 1951, s. 184. särsk. konkretare, om utslag av skröplighet, krämpa o. d.; förr äv. om missfall. UpplDomb. 5: 219 (1599; om missfall). Trots privata bekymmer och fysiska skröpligheter följde .. (han) sin goda moders råd att aldrig ”klanka”. UrDNHist. 3: 405 (1954).
β) till 1 a β, allmännare: ofullkomlighet l. dålighet l. undermålighet, särsk. (i sht i högre stil): ofullkomlighet l. dålighet från etisk l. moralisk l. religiös synpunkt; äv. konkretare: brist l. fel o. d.; förr äv. om (skamlig) nakenhet (se d. o. 2). Skolom och wij som stadughe äro vmdragha (dvs. fördraga) theras skröpligheet som swaghe äro. Rom. 15: 1 (NT 1526). Folcket (i Saba) gå platt nakotta .. eller the hölie theres Skröpeligheet medh Guldspänger och Ädhle Steenar. Lælius Res. 1: 140 (1588). (Räven, som mist sin svans) sökte orsak och tilfälle huruledes han bäst skulle komma til at öffuerskiula sijna skröpligheet. Balck Es. 189 (1603). Poeterna äro ett ytterst bristfälligt släkte, .. även de allra bästa hava haft riktigt otrevliga skröpligheter. Fröding ESkr. 2: 172 (1894). Nu var det, Gud bättre, blott i all skröplighet han själv satt här såsom misskänt sanningsvittne. Det var ju om en ömklig timlig sak han vittnat. Thulin Heinesen Gryn. 420 (1935). särsk. (i högre stil, numera föga br.) i utvidgad anv., övergående till en beteckning för (det syndfulla) jordelivet. Man kan icke .. wara så helig här i skröpligheten. Nohrborg 351 (c. 1765). För all del låt mig behålla lifwet: icke för det att jag är rädd för döden, men för det att jag syndat så mycket och will ångra mig i denna skröpligheten. Hagberg Shaksp. 10: 101 (1850). (Storm under julnatten) betyder herredöd, .. det betyder, att gamle patron Erland innan nästa julnatt skall hafva lämnat denna lekamliga skröpligheten. Lindqvist Dagsl. 2: 164 (1900).
b) till 1 b, i fråga om ngt sakligt. α) till 1 b α: svaghet l. bräcklighet l. förfall o. d. Thet (dvs. människolivet) wardher sådt vthi skröpligheet, och wardher vpstondandes vthi crafft. 1Kor. 15: 43 (NT 1526). Min stoora ållder, oförmögenheet, iempte den skröppligheet hwarmed Menniskiones kroppar wedh sådan ållder j gemeen ähre belastade. EDahlberg (1701) i HSH 6: 186. (Skaga kyrkas förfall omöjliggjorde iståndsättande) Det gamla gudshusets skröplighet och .. (det vidskepliga offrandet där) .. samverkade till att fälla dödsdomen över denna åldriga tivedskyrka. KyrkohÅ 1933, s. 131. särsk. konkretare: bristfällighet, skavank; stundom äv. övergående i konkret anv., om vanprydande inslag i stadsbild o. d. Äfven Altona .., i sig sjelf gammalt och fult, gör god verkan här (från båten), hvarest man har en del skröpligheter undanskymda af träd. Rydqvist Resa 309 (1838). (Det dragiga huset) avslöjade .. på ett förfärande sätt alla sina skröpligheter. Siwertz JoDr. 73 (1928).
2) (i sht i högre stil) till 2 (a), i fråga om ngt abstrakt: ofullkomlighet l. undermålighet l. uselhet o. d.; äv. konkretare, om utslag av ofullkomlighet osv., brist l. fel. Det behöfves ett öfverlägset musikaliskt snille för att låta glömma textens skröpligheter (i Berwalds opera ”Estrella de Soria”). Norman MusUpps. 119 (1883). När så vårt arbete här är avslutat, så se icke till dess skröplighet utan låt, som Du lovat, nåd gå för rätt och skänk oss Din eviga frid! CHerslow (1906) i MinnSvLärov. 3: 103.
Spalt S 5215 band 27, 1974