Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKYMFERA ʃymfe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade; äv. SKYMFERAS ʃymfe4ras, i Sveal. äv. -e3ras2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(skimf- (schimph-) 1651—1709. skiumf- 1678. skymf- (-ff-) 1684 osv. skympf- (sch-, -ff-) 1695—1747. -a 1669 osv. -as 1818—1903)
Etymologi
[sv. dial. skymfera; av t. schimpfieren, med anslutning till schimpfen (se SKYMFA) gjord ombildning av mht. (en)schumphieren, besegra, håna, av ffr. desconfire, motsv. (ä.) fr. déconfire (se DEKONFITYR o. jfr SKAMFERA)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skymfa (ngn); äv. ss. vbalsbst. -ing i konkretare anv.: skymf; äv. ss. dep. Johannes sadhe the schimpherat honom, derföre slog han them .. 4 örefijlar. UUKonsP 4: 53 (1651). Wij tree som för blifwit denominerade (till en professur) äro i Facultatis voto skymfferade, i det de som aldrig blifwit tillvoterade, gå oss förbij, som doch förr warit föreslagne. ConsAcAboP 10: 260 (1712). Lind 1: 360 (1749: skymfering; i konkretare anv.). Stiernstolpe DQ 3: 108 (1818; ss. dep.). Högberg Vred. 2: 189 (1906).
Avledn.: SKYMFERLIG, adj.; adv. -en (VDAkt.). [jfr t. schimpfierlich] (†) skymflig. Fernander Theatr. 73 (1695; om ord). Hvadh han om min Person skimferligen skrifvit, skal han medh sanning aldrijgh kunna bevijsa. VDAkt. 1709, nr 228. Bliberg Acerra 727 (1737).

 

Spalt S 5569 band 27, 1974

Webbansvarig