Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
TÄPEN l. TÄPENDE, n.; pl. =; l. TEPEN, n., anträffat bl. i sg. obest.; l. TÄPPA, sbst.1, r. l. f., anträffat bl. i pl. -or; l. TÄPPE, sbst.1, n., anträffat bl. i sg. obest.
(†) om vävt tyg(stycke) använt som (del l. detalj av) väggbeklädnad l. bordsduk l. matta l. överdrag o. d. (jfr TÄPETE); möjl. äv. om rand på täcke. BtFinlH 3: 231 (1549). Turkische täpene. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 51. 2 lister ett täpende. 2 örnegåt och 3 handkläde. InventSkultuna 19 ⁄ 1 1577. Ett huitt .. (täcke) medh gula teppor. BoupptSthm 8 ⁄ 12 1658. Ett stycke flamst hÿende och ett Täppe af Röögult garn. VRP 1685, s. 195. Ingen riktig segelbåt brukas i Vassdalen, blott ett täcke (tepen) med 2 käppar utspändt. NorrlS 1–6: 97 (1798).
Spalt T 3650 band 36, 2010