Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRAVELLERA trav1ele4ra, äv. TRAVLERA travle4ra, förr äv. (i bet. A o. där allenarådande) TRAVAJERA l. TRAVALLERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
A. i fråga om plåga l. besvär o. d.
1) (†) plåga l. ansätta (se d. o. II 4) (ngn); äv. med försvagad bet.: pressa l. söka påverka (ngn) (jfr ANSÄTTA II 5); äv. utan obj., särsk. i uttr. travallera uti ngt, agera l. verka med ngt syfte i ngn angelägenhet o. d. Att travallera fiendhen och tvinga honom till contribution. AOxenstierna 4: 346 (1629). Först insinuerendes migh i theres wänskap .. Så at .. (tillfälle gavs, att) man tå medh hopp kundhe trauallera theruti .. att factiones opstunde i Landet. HSH 24: 197 (1630). (Han) travailleras att emottaga Talmanskapet i Bondeståndet. Liljecrona RiksdKul. 19 (1840).
2) (†) intr.: utstå mödor o. besvär; arbeta hårt; särsk. om födande kvinna: ha värkar. VDAkt. 1656, s. 141. Just i detta moment börjar min hustru travailiera. MoB 6: 38 (1781). Strindberg Brev 10: 30 (1894).
B.
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ströva, traska, gå till fots; jfr TRAVLA. SöndN 1873, s. 146. Här utmed Donau ha all verldens patrask travellerat så jag känner mig rigtigt hemtreflig i min rol som landstrykare. Strindberg Brev 11: 339 (1896). Inte hade jag behövt travlera som för länge sedan. Åkt hade jag kunnat, spart benen. Vi 1955, nr 34, s. 3. Östergren (1959; angivet ss. skämts. o. mindre br.).
Spalt T 2403 band 35, 2007