| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRIVSAM tri3vsam2, förr äv. TREVSAM, adj. komp. -sammare. adv. -T.
1) (†) verksam, driftig; flitig; äv.: ihärdig; äv. utan klar avgränsning till 2; jfr TREVEN 1, TREVLIG 1. Så många famnar desza Roiwisto torpare dikade om dagen, pålade jag hwarje par serskilt at dika; om något par dikade mindre, upfördes det til rest, som borde af wederbörande wid arbetets slut serskilt ersättas. Detta gjorde arbetet otroligen trefsamt. Kraftman Lattomeri 18 (1782). Jag måste bekänna .. att Uppsala icke allenast i vetenskapligt hänseende är trefsamt. Här bygges och anlägges och förskönas dag från dag. Dahlgren 1Ransäter 187 (i handl. fr. 1841). Inom staden (lever) en blomstrande, trefsam befolkning af 15,000 personer. Bremer GVerld. 1: 214 (1860). — jfr O-TRIVSAM.
2) (numera föga br.) som trivs; välmående l. livskraftig (jfr 1); om levande varelse äv.: förnöjsam l. belåten; jfr TREVEN 2, TREVLIG 2. Serenius Iii 4 a (1734). (Svinet) är argsint, igeltändt och af alla våra husdjur det svinaktigaste. Dock är det tillika mycket trefsamt. Almqvist Fattigd. 54 (1838). Jag (kan) säga, att jag är mycket nöjd och trifsam med min gamla lyra. Runeberg (SVS) 9: 183 (1850). Allra nyast är det numera i Kalifornien allmänt odlade, läckra och trifsamma Le Conte-päronet. PT 1900, nr 45, s. 3. I båsen korna trefsamt stå / i vacker rad, om höt, de få / man vänligt signat blott till julen. Hallström Skogsl. 110 (1904). (Hon) liknade, där hon satt, en planta, som trivsamt breder ut sig och slår sina rötter var hon kommer. Krusenstjerna Pahlen 2: 65 (1930).
3) som skänker l. sprider l. inger känsla av trevnad (se d. o. 3).
a) med sakligt huvudord (i sht plats l. lokal o. d.); äv. om samvaro o. d.: avspänd o. angenäm, trevlig (se d. o. 3 a). Skall alt dit Folck i Roo / Wed Juhl och goda Daar i trygg och trefsam Wåning / .. hwar i sin Hydda boo. Dahlstierna (SVS) 134 (1698). Staden Saïgon .. gör ett mycket välmående och trifsamt intryck med sina breda träd- och palmplanterade boulevarder. VFl. 1909, s. 69. Hans ljusa mottaglighet omfattade allt trivsamt i livet, från poesi till vällagade fiskrätter och ett gott glas kornvin. Selander Pegas. 22 (1946, 1950). Vid veckohelgen kom en massa folk .. åkande i giggar, vurstar och andra trivsamma gammaldags fordon. Heerberger Fix. 170 (1955). — jfr O-, SMÅ-TRIVSAM.
b) i fråga om person (l. djur) l. ngns sinne l. sinnelag o. d.; särsk.: trygg l. okomplicerad o. vänlig; trevlig (se d. o. 3 b). Mig föreföll han att vara en trefsam och hygglig man. Svedelius Lif 380 (1887). (Han) var en human personlighet, trifsam i umgänget, främmande för den nya tidens chauvinism. FinBiogrHb. 292 (1896). En ung man .. vars .. trivsamma lynne under hela färden beredde oss stor trevnad. Gripenberg DianV 71 (1925). (De) var ju präktiga män, de var trivsamma och vänfasta. Moberg Rosell 44 (1932). Hustrun pysslar omkring dem och småpratar trivsamt, ett surrande som utfyller utan att kräva svar eller eftertanke. Lundkvist Vindingev. 94 (1956).
1) (numera föga br.) till 2: välmående l. livskraft; äv. allmännare: välstånd l. framgång; jfr trevenhet 2, trevlighet 2. Edre Lagar och författningar tilskapa et Folks Seder, och verka antingen upmuntran och trefsamhet, eller missnöje och nedslagenhet. Fischerström Tal 60 (1769). Man kom .. till honom och tryckte hans hand, önskande honom ”trifsamhet och välsignelse och alt godt hvad de för öfrigt kunde önska”. Allardt Byber. 1: 122 (1885). (Han) utställde bl. a. sågtimmer af lärk .. och silfvergran, hvilka med sina grova dimensioner visade prof på dessa trädslags trifsamhet i Halland. SkogsvT 1912, s. 454.
2) till 3: egenskapen l. förhållandet att vara trivsam; jfr trevenhet 3, trevlighet 3. Klint 759 (1906). Långpipan förtjänar nog sitt omnämnande .. såsom ett nu mest försvunnet emblem för gammaldags trivsamhet. MinnGPrästh. 1: 12 (1924). (Jag har) bara erfarenhet av hans utomordentliga trivsamhet, då han håller om rorkulten i en båt. Landquist Minns 154 (1949). jfr o-trivsamhet.
Spalt T 2551 band 35, 2007