| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TREVLIG tre3vlig2, adj. -are. adv. -T.
1) (†) driftig l. flitig; ihärdig (jfr TREVEN 1, TRIVSAM 1); äv.: flink l. rask; äv. om ngt sakligt: som vittnar om aktivitet l. flit o. d., särsk. ss. adv. Kurck Lefn. 32 (1705). Förgäfves den trefliga myra / Upphäfver båd’ suckar och knot. Bergklint Vitt. 90 (1774). Spaniorerne, som i äldre tider förwärfwade sig namn af et arbetsamt och trefligt folk .. hafwa för några Secler tilbaka förfallit i håglöshet för de flesta näringar. Eberhardt AllmH 3: 405 (1776). De oändliga svårigheter, som vid åkerskötseln ligga den treflige landtmannen i vägen. EconA 1807, mars s. 33 (1792). Didrik (hade) sjelf nu intet annat göra, än att helt trefligt klyfva kubbarne till ved. Almqvist Mål. 7 (1840). Att arbetet inte gick så särdeles trefligt efter en sådan (torftig) middag, förundrar väl knappast någon. Tengdahl Hamnarb. 91 (1897).
2) (numera föga br.) i fråga om ngt levande: som frodas l. trivs; välmående; stundom äv. övergående i bet.: frisk, präktig; om person äv.: förnöjd, belåten, förr särsk. i uttr. finna sig trevlig, finna sig hemmastadd l. väl till mods; äv. i överförd anv.; äv. ss. adv.; jfr TREVEN 2, TRIVSAM 2. Wore .. (havren) grogen tå han vthsås, tå skadar thet intet, ty Hafra är en trefligh och wäxande säd. IErici Colerus 1: 104 (c. 1645). I några socknar är Boskapen trefligare och talrikare än i andre. Fischerström 2: 377 (1780). Runda kinder, mod och märg, / Trefligt hull och liflig färg. Lenngren (SVS) 2: 364 (1798). Jag fann mig genast treflig och hemmastadd hos min nye vän och schejk. Wallin Bref 83 (1847). Vid vexandet är björken icke grannlaga på jordmån. Den vexer lika trefligt på alla. Agardh o. Ljungberg III. 1: 163 (1857). Det dröjde inte länge förr än .. (gäddan) fått sig en trind och treflig aborre. Forsslund Djur 173 (1900). Engström Vinst. 167 (1925; om person). — jfr HEM-, O-TREVLIG.
3) allmännare, som skänker l. sprider l. inger känsla av trivsel l. glädje l. välbehag; angenäm.
a) med sakligt huvudord (jfr b); särsk. dels om plats l. ort o. d.: trivsam (se d. o. 3 a) dels om tillställning l. samvaro l. verksamhet o. d.: nöjsam; lättsam; äv. substantiverat; jfr TREVEN 3. Ha en trevlig kväll, helg, midsommar. Trevlig resa. Ett sådant trevligt rum. Trevlig läsning. Vilken trevlig klänning! Det comfortabla, det trefliga synes vara det mest älskade slaget af Engelsk målning. Geijer Minn. 68 (1810). Jag önskar af hjertat en treflig vistelse på landet. 3SAH LXII. 3: 26 (1852). Ännu så händer det mången stund, / Då vid qvällens trefliga härd / Man träffar från kriget en gammal kund, / Att man talar om Lotta Svärd. Runeberg (SVS) V. 3: 17 (1860). På fru Charlotte Humblas födelsedag .. infunno sig .. talrika representanter för vänkretsen, och då rådde där alltid en särdeles behaglig och trevlig stämning. MinnGPrästh. 1: 36 (1924). De ägde här en trevlig villa eller ”cottage”, som man sade. Lagergren Minn. 8: 58 (1929). Denna långa men trevliga biedermeiersoffa kunde köpas för 190 kr. SvD 4 ⁄ 6 1976, s. 29. Några spelare i Lärarlaget kom fram och gratulerade till en trevlig match. Karnstedt Slamf. 216 (1977). — jfr HEM-, LÄS-, O-, SMÅ-TREVLIG. — särsk. i adverbiell l. predikativ anv.; särsk. i ironisk anv., i sht i sådana uttr. som det (här) var just trevligt, det här var verkligen inte trevligt. Ha det så trevligt i kväll. Trevligt att råkas. Det var trevligt att höra. Orten mycket triflig; de som komma dit, vilja ej gärna flytta därifrån. NorrlS 1–6: 111 (1802). Den gamla .. landsvägen, som går i många krokar bland bergshöjderna .. är rätt treflig för fotgängare. Ekström Vandr. 31 (1871). Det här var just trefligt. Allt hade ju lyckats så bra; skall det nu bli ett ännu värre spektakel? Beskow Pred. 237 (1901). Det är så trevligt att sitta kring lampan och knäcka nötter. UngKraft. 1907, s. 60. Det som läses, skall läsas så pass utförligt, att det blir begripligt och trevligt. Larsson Bildn. 35 (1908). De båda vännerna fortsatte .. att träffas, att ha trevligt tillsammans. Vallquist HNyblom 39 (1987).
b) i fråga om person (l. djur), särsk. med tanke på egenskap l. beteende l. utseende (jfr a): sympatisk (se d. o. 4) l. älskvärd l. vänlig o. d.; äv. i adverbiell l. predikativ anv.; jfr TRIVSAM 3 b. Visst var han trevlig! 3Saml. 5: 138 (c. 1826). Det trefligaste leende syntes för lifstid hafva hyrt sig rum på hans tunna läppar. Blanche Band. 56 (1848). Han är så lustig och triflig att man kan skratta ihjäl sig åt’en. Blanche Bild. 2: 98 (1864). Ledamoten i förvaltningen af sjöärenden, den gladlynte, trygge och treflige Anders Almlöf. Hellberg Samtida 9: 51 (1873). Hans oefterhärmliga sätt att plira, att ta sig om skägget och mycket annat, som gör honom så trevlig att tala med. Cederschiöld Språk 1: 27 (1909). Tant Mina (påminde) mest av allt om en sällsynt trevlig mops. Lange Rosor 47 (1953). Hon var .. rundnätt och trevligt ful, och hon hade kloka snälla ögon. Starfelt Nödh. 15 (1968). — jfr O-, SMÅ-TREVLIG.
TREVLIGHET r. l. f.
1) (†) till 1: aktivitet; flit, idoghet o. d.; jfr trevenhet 1. Hamnarnes trängsel af riklastade skepp, och de vexlande färgorna af flera hundrade flaggor! allt andas lif, allt talar om treflighet och båtnad. 1SAH 2: 153 (1787, 1802); möjl. till 2. Oaktadt allmogens stora treflighet och tarfvelighet, är dock dess fattigdom stor. EconA 1807, febr. s. 52 (1792). AB 28 ⁄ 2 1842, s. 2.
2) (†) till 2: frodighet; välmående; trivsel; jfr trevenhet 2, trivsamhet 1. Jorden var bördigare och kunde underhålla större antal djur och växter, men en sådan treflighet ökade tillika ondskan hos djuren, och alt .. blef omsider förtjänt til undergång genom syndafloden. Bergman Jordkl. 368 (1766). (Vi kan inte dölja) det Wi .. sågo en skymt af det lugn och den treflighet i Nationen återstäld, som .. Wåre trogne undersåtare efter nysz öfwerståndne stormar så wäl betarfwade. PH 15: 694 (1794). Dessa (ogräs) synas alltid hafva en nästan lika treflighet med säden, utan att uttränga den. EconA 1808, juni s. 79. Thomander 2: 512 (1828).
3) till 3: förhållandet l. egenskapen att vara trevlig, trivsamhet, mysighet o. d.; äv. konkret(are), om rolig l. glädjebringande sak l. företeelse o. d.; äv. i ironisk anv., om ngt otrevligt; jfr trevenhet 3. Han var trevligheten själv. Böcker och andra trevligheter. Någon möbel, hvilken ökar trefligheten af hans hus. Järta 1: 121 (1816). Man sitter där i all treflighet och röker sin papperscigarrett. Lundgren Res. 149 (1849). (I nöjeslokalen) hade man .. alla möjliga trefligheter, karuseller, dansbanor, gymnastiska representationer och dylikt. SDS 1898, nr 216, s. 2. De visste genom hörsägner, att spöken och andra liknande trefligheter hade sitt tillhåll i en af de kittelformiga dalarna. Janson CostaN 1: 180 (1910). (Många) tyckte att (finansminister K-O) Feldt vann själva debatten i kraft av sin trevlighet, sin karisma och sin debattvana. DN 12 ⁄ 2 1988, s. 13. jfr små-trevlighet.
Spalt T 2461 band 35, 2007